Who killed Laura Palmer?

Kärleken och jag har gått i ide. Vi skall nu ägna kommande dygn åt att titta på hela Twin Peaks boxen. Det enda vi skall hinna med också är jobba natt inatt.

Gott nytt år till alla!!

Puss å kram

Finns det hjärterum så finns det stjärterum

En oändlig tystnad har lagt sig över Signalhornsgatan 126. Efter en lugn och skön jul i det Eklundska residenset följde två dagars arbete och sedan gjorde familjen Olsson entré i Karlstad. Hela la familia och givetvis Faster Aja. Full rulle med fantastiskt god mat, födelsedagsfirande och julklappsutdelning. Kärleken, som inte är så van vid denna typen av familjesammankonster, var stundtals kallsvettig och ägnade sig då åt disken. För disk blev det, är det något familjen Olsson kan så är det att äta. Eller snarare möla och länsa skåpen. Men ack vad det har varit mysigt att ha er här! Nu är det för tomt här hemma. Tack också till underbara SNS som lånade ut sin lägenhet så att de gamle hade någonstans att sova.

Nästa gång vi ses är vi tre i vår lilla familj, vilket känns galet men underbart. Jag känner att kroppen börjar strejka över att behöva jobba. Men snart så!

Återigen TACK för en fantastisk helg!!!

Love love love you

Lika som bär

God jul igen!!!!

God jul!

En lycklig herre som i ett obevakat ögonblick fick sig ett skjut på julaftons morgon.

God jul till alla!

Födelsedag

Det är bra konstigt att jag fortfarande har svårt att sova natten till min födelsedag. Det har varit en bra dag med fina presenter och många gratulationer, tack för detta kära vänner!!!!

Morgondagen startade med veterinärbesök. Diagnosen löd senildemens och ångestattacker, Gammelskrutten har fått ångestdämpande tabletter och hoppas vi att de hjälper. Det andra alternativet är för sorgligt att tänka på. När han kommer hem till huset däremot, då är han en unghanne på nytt. Pixie höglöper och skall paras inom de närmsta dagarna. Stackars Macke gör allt han kan för att fria och vet väl inte ens om att han skjuter lösa skott.

Imorgon är den värsta dagen att inte spendera hemma hos Mor och Far, min favoritdag på hela året. Men jag har det såklart bra här i Stränkan också, trots att det inte finns någon gran...

Idag är det exakt 50 dagar kvar till Fisens beräknade födsel och jag har nog aldrig längtat efter något såhär mycket i hela mitt liv. Jag är så nyfiken på vem det är som finns därinne och håller mig vaken på nätterna. Första paret i föräldragruppen har fått en flicka, tre veckor för tidigt men allt hade gått jättebra.

Våra tankar går till PochO som spenderar dessa dagar i Thailand och först drabbas av vinterkräksjukan och sedan feber med halsont, usch och fy!!!

Peace out

Ständigt velande

Livet är fullt av svåra beslut, hur skall man veta hur man vill ha det egentligen? Vart skall vi bo? Hur skall vi bo?
Imorgon är jag halvvägs till femtio, något som inte känns så jobbigt. Det känns värre att fylla 25+, mohahahaha till alla er 83:or som fyller tidigt på året. Vid eventuella gratulationer imorgon undanbeder jag eder telefonsamtal mellan klockan 09:30-11.00. Gammelskrutten skall till veterinären och vi hoppas på positiva besked så som gubbstruttproblem och inget allvarligt.
Godnatt

Lugnt på bloggfronten

Nu befinner vi oss hos Svärisarna i Strängnäs, så skönt! Idag har vi bakat julgodis så det stod härliga till. Imorgon väntar adventskaffe hos Fisens blivande kusin Grodan och även titta lite på ett hus för eventuellt framtida boende...
Det kommer bli tôrrt på bloggfronten ett tag framöver, det får bli ordning när vi kommer hem till Karlstad igen.

Peace out!

Efter regn kommer solsken, eller snarare en störtskur

Eftersom jag inte fått något vidare besked från Försäkringskassan är det inte ens någon idé att jag försöker förklara.
Jag sov ingenting inatt, jobbade hela dagen och var efter jobbet tvungen att åka ner till stan för att köpa iallafall en julklapp till Kärleken. Då den billiga parkeringen ligger en bit från stan valde jag att unna mig det dyra parkeringshuset, vilket visade sig vara en miss. En alltför snäv parkering med en cementpelare brevid och skrap skrap så var bilen repad. Jag bestämde mig då för att inte börja gråta utan bytte parkeringsruta och tog plånbok och mobil för att gå och betala. Med ett dunkande hjärta tittade jag på bakdörren efter repor. Döm av min förvåning när den var lika blank och fin som vanligt. Halleluja tänkte jag, låste centrallåset och stängde bildörren. En millisekund senare inser jag att bilnycklarna fortfarande sitter och dinglar vid ratten. En våg av hopplöshet sköljde över mig och när jag försiktigt går runt bilen igen ser jag att bakpartiet inte alls var förskonat från repor. Jag hade bara tittat på fel ställe. Med gråten i halsen ringde jag till Kärleken som helt sonika fick ta bussen ner med extranycklarna och köra hem bilen. Med på stan kunde han ju inte följa, för julklappsinköpen var ju ämnade åt honom.

Nu behöver jag jullov, imorgon åker vi till Strängnäs och nu räknar jag ner minuterna tills dess!
Godnatt

Jag hade tänkt att blogga ikväll. Men Försäkringskassans brev tog all min energi och glädje. Hur kunde jag vara så naiv och tro att det skulle gå smärtfritt när så gott som hela Sverige får kämpa för att få ut rätt ersättning. Suck och stön, ingenting jag vill lägga min energi på direkt.

Julgodis och goda vänner

Julgodis blev det vill jag lova. När vi väl var klara stod sockerlukten oss upp i halsen så vi hade inte ens lust att äta av det. Det bidde knäck, rocky road och Mozartkulor. Sedan var vi så trötta att vi hängde i soffan istället för att göra den planerade chokladkolan.

Kvällen skulle tillbringas hos oss i hoodsen, grabbarna var ansvariga för kvällens måltid. Lite förvånade blev vi när det visade sig att de hade planerat husmanskost de luxe. Hemmagjorda köttbullar, hemgjort mos och gräddsås gjord från scratch. Supergott var det utan tvekan. Vännerna var i alkoholens goda lag, det blev en liten musikquiz och lagom till att Lilla Mamma Malin blev trött begav de sig upp till Rumpan på Campus för att fortsätta festligheterna.

Kors i taket att jag fick med två bakiskillar till Ikea idag, även om Kärleken var precis lika grinig som de andra femåringarna som var trötta i benen och trötta på sina föräldarar.

Tyvärr drog de med mig i bakisträsket och middagen blev pizza. Lussebullar har jag dock bakat och nu hoppas jag att julen står för dörren snart.

Godnatt

Carl Karlsson i Karlstad reder sås, som om han aldrig gjort något annat.

Gänget, samlat för att äta.

Lussebullar, den obligatoriska s*****n finns med även iår!

Bästisar

Kärlekens bästis är på besök och helgen skall vigas åt tvspel, öldrickande och samtal om livet. Då passar jag på att åka ner till Fjunis och baka julgooooodis.

Dagens p.s är att jag är glad att jag valde att plugga till lärare och inte plugga fysik som Bästisen gör:

Peace out

Grisen vs Fisen

Jag undrar just jag hur glad Gammelskrutten kommer bli när Fisen tittar ut. I hans värld finns det inte riktigt plats för fler än honom själv.

Fixering fixad

Det är ordning och reda på den lille vännen i magen. Idag hos barnmorskan visade det sig att han redan var fixerad, trots att det är 8 veckor kvar. Visst fanns det en chans att han gled upp igen men hur som så har han fattat galoppen att huvudet skall vara nedåt så vi slipper kejsarsnitt.

Helgen var så lugn och skön. Inga måsten och en sjuk Kärlek. Eftersom jag varje dag träffar 65 snoriga kids på jobbet så tvättar jag händerna si så där en miljon gånger dagligen. Förmodligen har jag plockat med mig bakterier hem som jag själv är immun mot och Kärleken tvättar helt klart händerna för dåligt, så nu är han dyngförkyld.

Måndag är alltid måndag men extra glad blir man när man kommer till jobbet och inser att det är julpyssel hela hela dagen. Det är skoj och inte minst oerhört skönt för min stackars rygg och mina fogar.

Peace out

Gott gotti gott gott

Fantastisk god mat idag igen! Tack Far för inspirationen!

Idag bjöds det på en förrätt bestående av räkor, rostat bröd med kryddor samt aioli. Huvudrätten blev en mycket läcker hel fläskkarré späckad med vitlök och oliver, rullad i marinad av dragon och senap. Till detta serverades potatismos med fetaost och basilikasås. Gott som tusan. Mätta och belåtna intog vi soffan och istället för sällskapsspel blev det en runda bowling.

Nu skall jag stupa i säng och njuta av min sovmorgon.

Godnatt

Jag glömde ta kort innan vi åt, så detta är vad som blev kvar.

Två trötta med foglossning (tvi för det)

Äntligen freeeeedag

I morse när klockan ringde kunde jag konstatera att jag nu var inne på min tjugonde arbetsdag på raken. Inte konstigt att det tog emot att gå upp ur sängen. Men nu äntligen har jag kommit hem efter fredagens jobb och nu är det leeeeeeeeedig helg som gäller. Givetvis fullspäckad men ändå ledig. Ikväll kommer våra följeslagare i föräldrarrollen hit och käkar middag, imorgon är det temafest och på söndag skall jag hjälpa Rädda Barnen med en grej.
Nu är det städa och handla som gäller!
Peace

Just shoot me

Just så känns det nu. Jag har lovat mig själv att jag inte skall klaga på min graviditet, eftersom vad det verkar har jag haft en idealisk sådan. Men nu börjar foglossningen göra sig mer och mer påmind. Det känns som att jag ständigt halkar i snöslask samtidigt som jag går ner i spagat. Egentligen är det inte just foglossningen som är jobbig. Det jobbiga är att jag inte kan vara mig själv. Min kropp gör inte som jag vill att den skall göra, allting tar hundra år och är det inte ryggen som säger ifrån så kläms magen ihop och Fisen blir skitförbannad. Är man dessutom ny på jobbet och ständigt skall göra ett gott intryck och vara "den bästa vikarien" de någonsin har haft, då är det inte konstigt att kroppen helt lägger ned så fort jag parkerar bilen hemma. Idag har vi varit på utflykt till brandstationen och varit på studiebesök där. Glatt traskar alla sexåringar fyra kilometer, jag biter ihop käkarna och vaggar med. Jag tror inte jag har suttit ned med än 10 minuter i sträck på hela dagen. Och varför sätter du dig inte bara ner då?????
Därför att det inte är något roligt att vara till besvär för någon, eller att vara vikarien som ändå inte kan göra allt. På torsdag är det återigen dags för föräldararutbildning, jag kunde inte gå sist eftersom det helt enkelt inte fungerade att jag smet iväg från jobbet. Denna veckan kan jag gå, på bekostan av att det inte blir någon fritidsjympa för barnen eftersom personalen bli en man kort. Hur dåligt samvete får man inte då? Så nästa vecka får Kärleken gå ensam igen. Det känns inget roligt alls. Men visst, komplimanger får jag. Alla verkar nöjda och säger att det fungerar så bra med mig, personal och barn. Hur lyckad känner man sig då när klockan är 16.45 och XXX pappa kommer för att hämta en XXX som inte finns kvar på fritids utan som har gått hem med någon annan. När äntligen den andra fröken får tag i vem det nu var XXX hade gått hem med, så visade det sig att det var mig de hade sagt hejdå till.
So please, just shoot me...

Första advent

Julen närmar sig med stormsteg, vilket verkligen faller mig i smaken. Någon bättre årstid finns helt enkelt inte. Således har helgen varit otroligt tråkig, vi har jobbat nätter båda två och därför sovit hela dagarna. Helgens höjdpunkt var givetvis adventsfika hos Fjunis och Axl, följt av julkonsert i Domkyrkan.

Imorgon är det 15 arbetsdagar kvar till jullov, totalt har jag 26 arbetsdagar kvar och inbokade innan jag går på välbehövd vila inför bebisankomst.

Behöver jag tillägga att jag räknar ner??

Peace out

Bilderna är tagna med mobilen, därav den dåliga kvalitén!

Sista dubbla skiften

Efter en vanlig arbetsvecka skall jag återigen avsluta med en härlig natthelg. Kärleken skall också jobba, och vi är båda lika otaggade. Helgen kommer gå på tok för fort och innan vi vet ordet av så är det måndag igen.
So long!

Lilla du

Lilla vilda du
En sparvunge med lejonhjärta
Klara, färdiga, GÅ
Du vill vill vill, kan kan kan, NU NU NU
Bästa sändningstid är i detta ögonblick
Så anfaller någon din atmosfär
Bilden visar tillfälligt avbrott
Pennor fungerar bra som projektiler
Tjat och åter tjat försöker reparera ledningarna
Ibland går det
Oj vad det går, ett plus ett är återigen lika med två
Hästens barn heter föl, F Ö L
Jag kan kan kan!
Jag skriver finast i hela världen!
Föl, får, far, fisk, fin
Heja dig!
Pennan glöder, pappret fylls
Så bryts pennans spets och radioskuggan lägger sig över dina axlar
Pennor fungerar ju så bra som projektiler

Söndagsmiddag

Äntligen fungerar det att lägga upp bilder, här är söndagens inlägg:
Porterstek var inte så svårt som det lät. Men gott som tusan, älgen blev perfekt. Tack Svärmor och Svärfar! Precis vad våra bakfulla vänner behövde. Kommentaren "det smakar precis som hemma hos mamma och pappa" får mitt lilla kökshjärta att slå extra hårt. För gott var det. Efteråt blev det pannacotta med björnbär från Olssons trädgård. Tänk vad bortskämd man är med föräldrar som fyller upp frysen med diverse kulinariska inslag.Imorgon är det ny vecka, jag jobbar med Fjunis vilket alltid är skoj.

Karlstad's finest

Första dagen på nya jobbet avklarad utan problem. Det känns otroligt bra och verkligen "på riktigt". Denna veckan är jag på en avdelning i första klass där personen i fråga är sjukskriven. Men den tjänsten skall en redan befintlig f-pedagog ta över och jag skall ta över hennes ställe, i förskoleklassen. Anledningen till att jag är där denna veckan är att f-pedagogen skall avsluta med barnen och så denna veckan. Sedan skall jag ner i förskoleklassen. Lite rörigt är det men det är en jätteliten skola med rena rama Bullerbynkänslan. Alla var supertrevliga och måna om att jag kunde vara på med APT:er och planeringar nu innan måndag så att jag skall komma in ordentligt. Skolan ligger i ett milt sagt välbärgat område, så nu har jag under min tid i Karlstad avverkat skolor i alla samhällsskikt. Något jag är väldigt glad över är att jag har haft turen att nästna bara vara på tre ställen under hela hösten. Jag har gjort en vecka med nya ställen varje dag och jag tror att Fisen skulle påverkat mig mycket med om jag hade gjort det hela hösten. Nu är jag återigen tillbaka i min lilla harmoniska bubbla och livet är under kontroll. Lönespecen damp ner idag och gjorde inte denna dagen sämre.
Kärleken gick ensam på föräldrarutbildningen idag, en eloge till honom! Och han hade fått så mycket beröm för han var sååå påläst och kunde massa bra saker som de andra papporna inte kunde. Jag tar inte all credd för det, men lite får jag nog allt slå mig för bröstet att jag har tutat i honom och fått det att stanna kvar. Trots att epidural, sterila kvaddlar och TENS låter som rymdmekanik.
Nu skall vi äta en klassiker, stekt fläsk med potatismos och lingonsylt.
Peace out!

Malin is

Happy happy happy. Har fått ett vikariat ända fram till jul, vilket betyder fasta tider, samma parsonal och samma kids!!!! Weehooo! Sedan kom jag på att "fram till jul" inte var så himla lång tid. Men nästan fya veckor är det iallafall. Börjar imorgon.
Peace

Sega blogg

Tyvärr har jag problem med att lägga upp bilder just nu, portersteken kommer upp imorgon.
Godnatt

En vecka kvar till advent

Så var det söndag igen, med allt vad det innebär. Jag har jobbat nätter hela helgen så för min del känns helgen allt för kort. Ikväll kommer Fjunis och Axl på besök, det vankas söndagsmiddag. Jag skall göra ett försök med älgstek. Det visade sig när vi öppnade frysen att den fullkommligt dignade av stekar, hjort, älg och rådjur. Allt tack vare vänligt sinnade föräldrar och svärföräldrar.
Uppdatering och bilder kommer givetvis.
Peace out

Helt rätt

Hur har finanskrisen påverkat dig?

Varje rastvakts mardröm

Just när det har blivit kallt och kidsen äntligen självmant har börjat ta på sig täckbyxor och mössor, utan tjat från fröknar, då kommer den. För det första vet varje vuxen människa att den inte är att lita på, eftersom den inte kommer ligga kvar. För det andra går det knappt att genomföra en lektion för kidsen och deras entusiasm för den delen sitter i fönstret. Den yr omkring och tillslut, lagom till rasten, har det samlat ihop sig till en halv centimeter snö. Då börjas det. "Nej, sluta kasta snöboll", "Nej, man får inte kasta snöboll", "Sluta XXX, jag ser dig, man får inte kasta snöboll har ju rektorn bestämt", "Nej ni får inte kasta överhuvudtaget, inte ens om ni inte kastar på någon", "Nej, lägg ner snön. Bygg något istället (vilket går sådär utan kramsnö)". Tjat, tjat och åter tjat. Det enda man säger under rastvaktstiden är meningar som dessa. Om man inte tröstar. Tröstar de som halkar i snön, tröstar de som iallafall fått en snöboll i nacken, eller på kinden, eller i ögat, eller blivit hotad med en snöboll.

Men ack så lyckliga de små liven är. Röster spricker av glädje av detta lilla yr av vita kristaller. Och de bygger tappert, trots att snön bara fastnar på deras yllevantar.

Vuxenpoäng

Under 2008 har jag kammat hem följande vuxenpoäng:
(ej rangordnat)
* Tagit lärarexamen
* Blivit gravid och fått en utomordentligt fin mage
* Planerat och genomfört en möhippa
* Varit engagerad i ett stycke bröllop
* Blivit Toyotaägare
* Köpt julgardiner
* Förlovat mig
* Bytt bank
* Köpt en foundation i den färgen jag borde ha (gråblek) och inte i den färgen jag vill ha (solbrun)

* Ringt X antal telefonsamtal till Försäkringskassan
* Tycker numera att det är ganska skönt att självvakna vid halv åtta
* Köpt kläder i den storleken jag har och inte den storlek som jag hade under singeltiden
* Dessutom fyller jag 25 år

Det tycker jag är en bra skara poäng. Under 2009 står givetvis "Bli mamma" högs på listan men tätt inpå följer "köpa drömhus/lägenhet).
Peace out

Nu börjas det...

Med 84 dagar kvar till beräknad födsel har drömmarna om det lilla livet börjat. Det smittar tydligen av sig också för Fjunis har redan fått sin del av uppenbarelser, dock av det bättre slaget än vad jag har. Inatt drömde jag att jag hade fött Fisen under natten utan att märka något. Och eftersom det är lite tidigt att födas nu så var han som en lealös, tinad kyckling. Sladdrig och knottrig låg han där på min kudde, lite under mitt hår. Jätteäckligt var det, ouack!
Nu skall jag åka till jobbet.
Peace out!

Underbara Mor och Far

Efter att fått skjuts till soliga Karlstad anlände idag paket från Mor och Far. En förlovningspresent, och inte vad som helst.En av de finaste tavlorna jag vet, titeln är Med varmt hjärta och passar perfekt hemma hos oss. Sovrummet var bästa stället och Kent fick ge vika för kärleken. Det är kanske dags att inse att det aldrig kommer bli jag och Sami ändå.
Håll till godo:

Ovanför sängen

Närbild

Meningslös söndag

Efter en kanonrolig tillställning hemma hos Fjunis igår, blev följden att jag gick och la mig på tok för sent. Detta resulterade även i att jag vaknade sent och hela dagen förflöt i något slags töcken. Regn hela dagen och inget bekväm ställning i soffan gjorde att sängen utgjorde mitt hem i stort sett hela dagen. Nu är söndagsångesten som störst, Kärleken har åkt till jobbet och oundvikligen börjar en ny arbetsvecka imorgon.
Inget vidare roligt alls.
Grattis till Lillebror som blir ett helt år äldre idag iallafall!

Fredagsunderhållning

Japp, gott folk! Roligare än såhär blir det inte en fredag i ensamheten. Speciellt inte när Fisen behagar klämma in sig mellan revbenen så att jag varken kan sitta eller ligga i soffan. Och så fort jag lägger mig i sängen så somnar jag, och det hade ju varit lite kul att sova längre än till 06.30 imorgon när det är lördag och allt!

Äntligen fredag

En rasande diskussion höll till bland kommentarerna på inlägget om den grådassiga dagen. Underbart! Mer sådant!
Fredagen är här och borde innebära fredagsmys för mig precis som för alla kidsen på fritids men Kärleken skall dra sitt strå till de gamle och jobba hela natten, så inget mys här inte.

Idag är det den 14 november och underbara J skulle fyllt 25 år. Förmodligen skulle hennes liv vara fyllt av samma 25-års tankar som vi alla andra 25-åringar har i dessa dagar. Elva år har gått och så ofta finns du i mina tankar.

Grådasset fortsätter, idag har det knappt ljusnat. Fredagströttheten ligger latent i kroppen och inget bra går på tv ikväll.
Peace out

Nya bilder på tjocka magen

Tiden rusar iväg, vi är redan inne på vecka 28. Bilder finns här:
http://www.familjeliv.se/hem/ktownm/galleri.php

Grådassig dag

Idag är det ingen bra dag. En rörig, regnig och rastlös dag. Den fritidspedagogen som jag vikarierar för är på en annan avdelning på onsdagar vilket betydde nya kids, nya fröknar och nya rutiner. Allt var bara en enda röra. Jag skulle vara i en 2-3:a, problemet var att deras ordinarie fröken var sjuk så de hade vikarie. En outbildad vikarie som inte ens pluggade till lärare. Sådant gör mig ganska irriterad, inte för att man är någon slags pedagogiskt underverk bara för att man pluggar till lärare. Men för att det finns så många utbildade lärare som inte har några jobb, så tar de in någons dotter som vill tjäna lite extra pengar. Jag tycker att det är rätt respektlöst. En annan irriterande sak var att en f.d pluggkompis till mig hade fått ett tremånadersvikariat där. Trots att hon inte har fått ut sitt examensbevis eller skrivit färdigt sitt examensarbete än. Då har alltså skolan undanhållit den tjänsten för Vikariepoolen så att någon som är berättigad till tjänsten (till exempel min hårt slitande vän Fjunis) kunde fått den.
Självklart var kidsen rätt uppspeedade eftersom det bara var vikarier, fritidspersonalen passade på att försvinna eftersom vikarierna alltid får göra skitgörat, som rastvakta.
Jag blir så besviken när man blir behandlad som en jäkla praktikant.

När allt är grått och trist blir det ännu värre att inte veta vart/hur vi skall bo. Helst skulle jag önska att alla nära och kära flyttade till K-town istället. I sagans värld får man lov att vara så egocentrisk.
Peace out.

Tantvarning

Efter att ha halkat omkring i mina Birkenstockkopior från Thailand och fått onödigt ont i både ben och rygg var det dags att köpa nya tofflor. Problemet är nästan alla ser så attans tantiga ut. Birkenstock är okej, men vem tusan lägger 749 kronor på ett par tofflor??

Som hittat låg då dessa Scholltofflor, nedsatta till halva priset, tantiga men ack så sköna. Problemet är att det var ganska tjock sula så jag blev genast två centimeter längre vilket rubbade min redan snedvrida kroppsuppfattning.

Sovmorgon idag och ikväll blir det fika hos nya föräldrarkompisarna.

Peace out

En fnurra på tråden

Inte mellan mig och Kärleken, men dock mellan mig och Mormors symaskin. Om det inte vore så att symaskinen var Mormors (som gick bort 2006) så hade jag nog slagit sönder den, så osams var vi igår.
Egentligen var det en jätteskön söndag med sovmorgon, hundpromenad och långfrukost. Sedan började det krypa i fixarfingrarna. Jag började med att städa och baka men det hjälpte inte, jag ville pyssla. Då kom jag på att jag hade en tanke om att klippa ut träden från tyget som blev över från vår sängram och sy fast på Fisens spjälsängsskydd. Dagens projekt var kirrat!
Min gamla syslöjdslärare Gunnel tjatade alltid om att man alltid alltid måste sicksacka runt tyget först för att det inte skulle fransa sig, och nu när jag skulle vara en duktig mor och göra något fint till Fisen började jag självklart att sicksacka runt. Men vad hjälpte det? Tyget fransade och fransade. Till sist gav jag upp och struntade helt sonika i att sicksacka och genast vart det jättefint. Så tack vare dig Gunnel, så är de fyra första träden på Fisens spjälsängsskydd inte alls så fina som resten är. Sedan började maskinen krångla. Inte nog med att undertråden tog slut och att undertråden kärvade hela hela hela tiden, sedan gick även nålen av. Som tur var hade Mormor flera nålar i sina lådor. Fem timmar tog det, gråtfärdig var jag men nu är det klart.

Det känns lite surrealistiskt att det står en färdigbäddad spjälsäng i sovrummet, jag har dock bara bäddat den för att se hur det blev med spjälsängsskyddet. Hur som helst, jag behöver smakråd. Skall jag måla om sängen, isåfall vilken färg, eller funkar det med träfärg eftersom bordet är träfärgat? Help me please!

Dock blev kärleksmumsen jag bakade hur goda som helst. Bytte ut smöret mot olja och hade i valnötter i smeten, så det blev nästan som brownies.

Peace out

Hurra! Snart är det jul

Idag har vi varit på roadtrip ända till Sunne. Där vaknades det julmarknad på Mårbacka gård. Vi var rätt överens om att det var liiite väl tidigt med julmarknad i början på november men vem bryr sig? Mycket skit och konstigt folk var det men några godbitar ändå. Vi köpte jättegott bröd och smaksatt honung, jag höll på att köpa marsipan från Bräutigams men hejdade mig. När vi skulle äta lunch åkte vi i den nya -00:an bort till Sunnes golfbana för att inta lunch. Där möttes vi av julbord till lunchbuffén. Det är inte okej i november. Visst, både jag och Kärleken har köpt julmust redan men julmat kan man väl ändå vänta med? Det blev hamburgare för vår del istället. Julstämmningen börjar dock komma krypande och till råga på allt är det min favoritfilm på tv ikväll, Tomten är far till alla barnen. Det kan inte bli bättre!
Peace

Min överMAN

Utan att knussla kan jag erkänna rakt av att jag såklart alltid vill vara bäst, mest omtyckt och fantastisk. Vem vill inte det? Det ger en extra kick när detta inträffar på jobbet, då får man verkligen credd för något som man har pluggat till eller har en naturlig talang för. Igår när jag vikarierade på en skola träffade jag en personlighetstyp (för denna typ finns lite överallt) som jag aldrig aldrig aldrig kommer att kunna överträffa, och detta på grund av att jag är tjej. Urtypen ser ingefär ut såhär: Trettioårsåldern, sportar, småsnygg, rapp i käften och kille såklart. Killen som småkillarna älskar att lattja med i både bandy och fotboll, killen som alla småtjejer och lärartjejer är lite småkära i, killen som alla manliga lärare kan prata både sport och relationer med. Barnens mammor älskar honom och papporna likaså, för detta är en rejäl lärare. Killen som såklart har väldeffad kropp, cyklar till jobbet, är pigg som en lärka och glatt cyklar hem för att hämta sina egna barn på dagis utan att han ser sliten ut för fem öre efter att ha tillbringat hela dagen i barngrupp. Som grädden på moset spelar han gitarr och är en skogsmulletyp utan att se töntig ut för den sakens skull, för på honom blir Fjällrävenoutfiten sexig. Han utstrålar dessutom en auktoritet som jag som tjej aldrig någonsin kommer kunna utstråla, det är allvar när han ryter till. Det är klart att alla skolor vill anställa honom eftersom man bara måste älska honom och alla hans attribut. Men det är så orättvist. Det är orättvist att alla killar jag har pluggat med har fått tjänster. Det är orättvist att en gammal klasskompis jag träffade till och med har fått tacka nej till tjänster. Ingen utav mina kvinnliga pluggkompisar har inte ens blivit kallad till en enda intervju (här i Karlstad). Jag förstår självklart att det är viktigt för skolorna att få in fler killar eftersom de är så få. Men det är bara så orättvist att jag aldrig någonsin kommer kunna vinna en match mot en sådan helyllekille, jag kommer inte ens bli kallad till intervju så länge hans cv finns med i högen, och det är orättvist.

Not my cup of tea

Idag gjorde jag debut som dagisfröken. Jag tackade ja av den enkla anledningen att det var många timmar som erbjöds på en och samma dag. Fy fan vad det var tråkigt. Jag är trots allt behörig att jobba i förskolan men det är verkligen inget jag kommer göra i framtiden. Jag gjorde det innan jag började plugga och trivdes helt okej men nu när jag vet hur det känns att jobba med små vuxna i ett klassrum och att tillsammans skaffa oss kunskap, blir det big no no till dagistrams. Ingen ordning, ingen struktur och framförallt en massa kladdiga barn. Och snälla bespara kommentarer om att vårat barn också kommer vara kladdigt, men det är ju såklart inte samma sak! Lille Rodrigues kommer givetvis också vara ett kladdigt barn men då är det ju iallafall ens eget kött och blod som kladdar.
Att Fisen numera går under namnet Rodrigues härstammar från en rolig utsvävning som vi hade i Stockholm. Flyttar vi till Stockholmio kommer vi bo i förorten och vår lille man där inne kommer prata slang, ha baggyjeans och bandanas. Vidare kommer han umgås med mexikanare, ha ett talfel i form av läspning och hans första mening blir således "como esta".
Peace out

Stockholm-Åsa 4-4

Den eviga frågan i mitt huvud är förtillfället vart faaaaan vi skall flytta. De två alternativen skiljer sig rätt mycket åt eftersom det ena är stora stora staden och det andra är lilla idylliska landet. Det är lika hopplöst med boende vilket håll vi än väljer men det handlar om att lura ut vilket typ av liv vi vill ha och framförallt hur vi vill bo.
Ena dagen lockar Åsa mest, med sin havsidyll och givetvis nära till min familj och våra vänner på västkusten. Andra dagen är det Stockholm med sitt otroliga utbud av kultur och aktiviteter, närheten till Kärlekens familj och våra vänner där. Det är så svårt att veta, jag önskar att någon annan kunder bestämma åt oss, suck.

Här är bilder från hotellfrullen:
Före:

Efter:

Efter.

Jag skulle kunna skriva upp allt jag åt, men hänvisar för en gångs skull till att jag faktiskt äter för två nu, haha.

Här är även en bild på Svärmors ursöta nya valp Cliff:

Peace out!

Älskade Kärleken

Det blev fredag och vi satte oss återigen i Silverpilen för att åka bort över helgen. Sista gången innan jul, konstaterade vi snabbt. Stockholm och Henrik Schyffert var slutmålet, med ett pit-stop i Strängnäs för middag och däckbyte på bilen. Frammåt kvällningen ankom vi till Farsta där PochO var lika fredagströtta som vi. Det blev en kort kväll och snart sov alla.
Lördagen förflöt i sakta gemak med långfrukost och hundpromenad i det vackra vädret. Senare åkte vi in till stan och gick på National museét och såg utsällningen Trompe l'oeil. Vi köpte fika med oss hem och dagen föreföll helt vanlig.
Halv sju hade vi bokat bord på Fondueboden vid St Eriksplan. Maten var utsökt, oxfilé, fläskfilé, grönsaker, pommes och fem olika sorters såser.
Efter maten ursäktade sig Kärleken för att gå på toaletten och från det är det ganska blurrigt. Väl tillbaka håller han upp något svart i handen och säger "jag har köpt en tröja till dig". På den svarta t-shirten han höll upp stod det "As hard as its gets". Tusen tankar flög igenom mitt huvud och det mest rimmliga var att han hade köpt den i baren. Vi skojar ju alltid om bebismagen, att den är så hård. Tills jag får syn på den lilla texten nedanför, http://www.titanringar.com/. Då ringer en liten klocka i mitt huvud att "shit, det är ju en sån tröja man får när man beställer ringar från det stället som våra förlovningsringar kommer ifrån". Innan jag vet ordet av så står Kärleken på knä och friar. Det borde inte vara lagligt att utsätta en gravid människa för sådana chocker. Mitt i detta tillstånd får jag ur mig "neeeej, nä men neej...eller JOOO det är klart jag vill!!!!"

Tårarna spruta och sminket rann.
När den värsta chocken lagt sig kommer efterrätten in. Chokladfondue (smält toblerone) med massa olika frukter, glass och mashmallows. Sjukt gott, men jag kunder inte få ner så mycket. Vidare skulle vi tydligen till en "utsiktsplats" men mer fick jag inte veta. När vi ätit upp och betalat började vi gå mot denna "utsiktsplats". Rätt nervös var jag då kan tilläggas. Efter något kvarter stannar vi utanför Elite hotel vid St Eriksplan. "Här ser trevligt ut, här går vi in" säger Kärleken då. Han går fram till receptionen för att checka in och knäppMalin utbrister "men, vi ska väl inte sova här? Eller? Jag vill inte sova här! Eller? Vill jag det?"

PochO skrattade mest åt mig. Sedan bar det av uppåt, längst upp till rum med balkong och utsikt över Stockholmsnatten, champagne, fruktfat och chokladpraliner. Jag har nog aldrig blivit så överraskad förut. Vi skålade och drack champagne, sedan begav sig PochO hem igen.


Jag var fortfarande i chock och sov rät dåligt den natten, jag kunde knappt förstå vad som hade hänt. Hotellet hade något som kallades Snoozesöndag, frukosten serverades fram till ett och vi behövde inte checka ut förrän klockan sex. Och vilken hotelfrukost sen, det fanns allt!
Jag kan ju lugnt säga att Henrik Schyffert, som tidigare varit helgens höjdpunkt, kom lite i skymundan. Hans show var fantastisk och sjukt rolig men frieriet tog ändå udden av allt.
Mer om det andra en annan dag!
Sov gott.

När ordinarie är borta rensar vikarier i skåpet

Idag fick vi ett ryck på jobbet. Rubriken ljuger lite grann eftersom vi var en vikarie och en ordinarie (dock en rätt ny sådan) som jobbade. Skolan jag jobbar på är urmysig på alla sätt och vis, förutom lokalerna. Baracker från 1974, men det kan ju inte personalen hjälpa. Däremot är det ett enda virrvarr av gammal skit rent ut sagt som finns i alla skåp och förråd. Därför tog vi helt sonika tag i detta idag. Döm av min förvåning när jag hittade material från 1979, "Vi sjunger på lågstadiet" med låttitlar som "Jesus finns alltid för oss" och "Han som älskar alla barnen". Dagens kids hade nog inte blivit så imoponerade om vi tog fram de böckerna vi sångstunden. Jag gav mig på spelhörnan, det var no mercy som gällde. Alla spel och pussel som inte var intakta hivades i sopsäckar. Lamineringsmaskinen kom fram och Gli du skulle varir stolt över mig när jag gjorde lådor med färger och namn till olika spel med olika spelpjäser. Lappat och klart innan lunch.

Jobbade inte heldag idag vilket var skönt, speciellt eftersom Försäkringskassat skickat brev på posten idag. Tjugo minuter samtal till dem, och sedan tjugo minuter samtal till min arbetsgivare där vi båda beklagade över hur krångligt allt var med F-kassan. Det verkar som att jag är den enda i hela universum som har en timanställning och skall ha barn.

Ikväll blir det kultur, musikal står på schemat samt resturangbesök på Tom Yam, lyx!

Peace out

Jag är numera såååå 2002

Den nya fritidspedagogen har börjat på skolan och plötlsligt är jag nästan osynlig. Inte nog med att hon spelar piano, hon tog frivilligt på sig att anordna årets luciatåg. Jag vet att det inte är någon idé att vara svartsjuk men jag ville faktiskt också ha det där jobbet. Helt plötsligt blir hon inkallad till hemliga infomöteten och genomgångar av barnen och plötsligt intresserar sig föräldrar för vem man är bara för att man har fått en tjänst. Där har jag gått i 7 veckor och ändå ser de förvånade ut när de möter mig i kapprummet. Men så är väl det orättvisa livet, det kan ju inte hon hjälpa.

Neas underbara hosta har fått ett rejält fäste i min hals och hade jag inte varit så förbannat snål så hade jag nog stannat hemma idag.
Igår åkte vi för att tittköpa skötbord från Babyproffsen och bilbarnstol från Barnens Hus. När vi kom dit var skötbordet på tok för stort och bilstolen slut. Typiskt typiskt.

Life as småbarnsföräldrar

I helgen har vi verkligen fått bekänna färg. Kärleken har med råge klarat av flera eldprov inom det mesta, jag själv som har passat barn förr fick även jag öva på diverse problem. På fredags eftermiddagen hämtades kidsen hem från dagis och fritids och sedan bar det av till Mor och Far för firande av den sistnämde. Jag har varit lite halvhängig de senaste dagarna och under fredagnatten blev det inte bättre. Inte nog med att jag blev sämre, Lenéa vaknade upp med feber och alla lördagens aktiviteter fick ställas in. Mor och Far var inbokade på en massa annat så det var point of no return in barnvakt som gällde. Vi åkte hem till deras eget residens där jag och Lenéa slängde ihop plättar medan Kärleken och Lucas åkte och köpte lördagsgodis. Efter lunch prisade vi högre makter för Playstation och Astrid Lindgren. Hela eftermiddagen förflöt lugnt och Kärleken gjorde ett galant jobb när min kropp sa ifrån och somnade. Till middag blev det slöpizza och efter det Bollibompa. En stund iallafall, sedan hade Kärleken bokat in tv:n för HV71-Modo. Vilda protester och nästan tårar från barnen löstes med mera tvspel och vattenfärg. Halv tio sov båda så sött, förmodligen febriga båda två.
Sedan började det på riktigt. Upp och kissa, rädd för åskan (det stormade mest, men lät som åska), sova hos dig, upp och kissa, sova på soffan, upp och kissa, host host host, sova hos sig själv, upp och kissa, ännu mera host host host. Leneá den stackaren hostade sig igenom hela natten och själv sov jag inte en blund. Jag försökte skona Kärleken genom att lägga mig på soffan så att han iallafall skulle vara pigg till morgonen. Regnet piskade mot rutorna och när Leneá inte hostade så stormade hösten utanför istället. I ett märkligt tillstånd när klockan närmade sig sex och det började ljusna, jag var inte vaken men jag sov inte heller, sjöng Fred Åkerström i mitt huvud, samtidigt som Fisen levde rövare i magen.
"Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra. Ditt hår flyter ut över hela kudden. Om du var vaken, skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig... Men du jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag"
Fråga mig inte varför, men om och om igen gick den i mitt huvud.
Plötsligt var klockan åtta och två klarvakna barn stod och kikade på mig, då tackade jag Gud för Barnkanalen.
Nu är vi hemma i Karlstad, höstlovsvecka och därmed jobb på fritids. Veckan bjuder på mycket kultur. På onsdag är det musikaldag, Spring Awakening står för sång och musik. På fredag drar vi till hufvudstaden för att hälsa på PochO och gå på Henrik Schyfferts hyllning till 90-talet, det kommer bli galet bra.
Bye bye for now!

Och det var vecka 43

Tiden går sjukt fort, man hinner knappt med! En således lugn vecka med tre kvällsjobb och ingen skola. Skönt då jag känner mig lite halvhängig, dessutom snarkar Kärleken hela nätterna så jag får knappt sova en blund. Imorgon där det av söderut igen. Pappsen fyller år och Bror och Fästmö skall spendera en helg på tu man hand medan jag och Kärleken tar hand om Lucky Luke och Neapea. Jag hoppas bara inte att jag blir sjuk, det hade varit så typiskt. Trots att det bara är oktober har jag redan en gedigen önskelista inför födelsedag och jul, bara bra saker såklart. Nu skall vi åka och titta på bilbarnstol och skötbord, hjälp Fisen kommer om 15 veckor!!!!!
Peace out!

Två till mamma och två till Fisen

Jag insåg idag att jag verkligen måste köpa nya bh:ar. Situationen började bli obekväm om inte ohållbar. Lindex fick det bli, och en storlek som jag aldrig drömt om att jag skulle köpa. Snygga var de inte men ack så sköna. Fisen fick givetvis sin del av kakan och som Gli sedan sa "men hur många pyjamasar behöver dom egentligen?", jag hoppas att Fisen blir lika bekväm som sin mor och far och diggar mjukiskläder och morgonrock!

Godnatt

Kan det bli bättre än såhär?

Ute blåser det höstrusk, alla dagens måsten är avklarade. Klockan är nu tolv och världens skönaste måndag har precis börjat!

Nya pics

Har lagt upp nya bilder på magen på http://www.familjeliv.se
Klicka på bilderna, för på småbilderna ser allt så snett och skevt ut.
Godnatt

Summerar och sanerar

Vad vore väl livet utan ens bästa vänner? Likt en tornado sveper de in under en helg med allt för få timmar. På en sekund ändras ens normala ton, ironin är rå men hjärtlig och alla inklusive Macke får sig en känga. Samtalen innehåller en pefekt mix av allt från kärleksfullt häcklande till livets svåra frågor, samtidigt som smaklökarna får kulinariska upplevelser.
Strax efter ankomst rullade vi iväg med Silverpilen till Bergvik där den ena läckerheten efter den andra packades ner. Ett och ett annat ögonbryn höjdes när vårt ljudliga gäng drog fram på Ica Maxi och packade ner allt som inte kundes packas ner under studenttiden, samtidigt som diverse samtalsämnen och skvaller utbyttes.

Fredagen inleddes med italiensk korv, getostfyllda dadlar rullade i bacon, höstsoppa med valnötsbröd och mousserande vin (givetvis Ramlösa till undertecknad). Frukosten på lördagsmorgonen var gudomlig och saknade inget. Dagen spenderades på stan där jag själv inhandlade en cdspelare till köket, en skiva samt en kaffeburk från Bruka Design. Sedan åkte vi till Café August, åt lunch och enades om att detta verkligen är det perfekta stället att gifta sig på. Väl hemma blev det soffhäng, lördagsgodiset inhandlades och kvällens supé började anrättas.

Kvällen till ära bjöds det på Jamie Olivers svamprisotto, entrecote fräst i balsamvinäger samt en avocadosallad. Efteråt blev det gino med ananas, vindruvor, banan och apelsin. Toppat med minimashmallows och mörkchoklad var även detta en given succé.

Sedan begav vi oss ner till Fjunis och Axl där de tillfälliga Norrbaggarna var på besök för att svänga de lurviga. Trevligt som tusan och kvällen avslutades på Arena Lounge med drinkar (nej, jag drack cola). Den gravida chaffören var ovaligt pigg och orkade vara med ända till stängning och körde sedan hem hela det lite lätt berusade entouraget.

Nu är det söndag, lägenheten gapar öde och en viss tomhetskänsla finns i magen. Veckan som kommer blir lugn och skön utan en massa dubbeljobb, faktiskt knappt någor jobb alls vilket känns skönt. Jag har fått ihop min heltidskvot och skall bara ägna mig åt mig, Fisen och Kärleken.

I fredags fick jag även bokat in tider i slutet på december och början av det nya året. December och januari är räddad och jag kan med gott samvete sluta jobba 14 januari och då bara förbereda Fisens ankomst, en otrolig lättnad.

Peace out

Vad lever vi i för värld?

Idag var det soppa och pannkakor i skolan, en given favorit bland kidsen såklart. När jag stod och slevade upp pankakor för fullt (ja, det är en liten skola så man är inte bara lärare utan även bambatant) så kommer lilla fröken I och vill ha en halv pannkaka. Lite förvånat frågar jag om hon inte tycker om pannkakor. Döm av min förvåning när den fullt normalstora sexåringen säger "jo, men mamma säger att jag bara får ta en pannkaka, och om jag går två gånger så känns det iallafall som att jag får äta två". Jag frågar stillsamt varför hon bara får äta en pannkaka, varpå den lilla stackars flickungen svarar " jo, för att mamma säger att jag blir tjock när jag blir vuxen om jag äter mer pannkakor". Jag stod kvar helt mållös, vad tusan svara man? Helt sjukt att en sexåring ens skall reflektera över maten, godis är väl en sak att tänka på men maten för guds skull!!!!!

En annan syn var den gravida vikarien som stod och hetsåt barnens överblivna pannkakor när de gick ut på rast. Haha, vem kan det ha varit?

Jag har fastnat i beroendeträsket igen. Igår innan läggdags tog jag två sprut med vanlig nässpray för jag hittade inte min egen som icke är beroendeframkallande. Idag är jag genast sämre och näsan skriker efter Otrivin, Nasim eller vad tusan som helst. Det är rena rama knarket.

Mammakompisen M var här på fika igår och vi enades om att det borde finnas en checklista på alla man behöver förbereda innan bebisleverans och gärna en inköpslista på allt som bör finnas i hemmet (alltså nödvändiga saker för Fisen, inte jeansen från Polarn och Pyret.)

Imorgon kommer hjärtegirlsen och det blir en helg med sköna göteborgsdialekter.

En mörk mobilbild, men snygga är vi!

ÅÅÅ jag vill inte bo här mer

Ur http://www.vf.se
Rån på Kronoparken
Karlstad Två män misshandlades och rånades på Kronoparken i helgen, den ene mitt på blanka eftermiddagen.Polisen söker efter totalt sex gärningsmän.

Det första rånet inträffade på Fagottgatan vid 14-tiden på lördagen, då en man i 50-årsåldern stoppades av två yngre män. Utan någon förvarning gav de sig på honom med sparkar och slag. De stal hans mobiltelefon samt en bärbar GPS.Gärningsmännen beskrivs som mellan 25 och 30 år gamla, och det finns också två namngivna personer som polisen söker efter. Polisen vill dock gärna komma i kontakt med vittnen till händelsen.Det andra dådet utspelade sig vid Sommargatan – Universitetsgatan vid 01-tiden, natten till söndagen. En 19-årig man var på väg hem då han mötte fyra tonåriga grabbar, uppskattningsvis 15-18 år gamla. De knuffade omkull honom, sparkade och slog honom och försökte dra av honom jackan.19-åringen tog sig dock upp och sprang mot Kronoparkens centrum. Där fanns andra människor i rörelse, vilket fick gärningsmännen att dra sig undan. De lyckades därför inte fullfölja rånet.Ingen av männen ådrog sig några allvarliga skador, men de beskrivs som blåslagna och chockade.

Familjemys hela helgen

Efter hårt arbete på fredagen susade jag och Macke ner för backen i Silverpilen mot västkusten. En härlig helg väntade och humöret var på topp. Det gick faktiskt rätt snabbt att köra trots att jag var ensam. När jag närmar mig hemtrakterna och har fyra avfarter kvar på motorvägen blir det tvärstopp. Trafikolycka i Sandsjöbacka och toklånga köer ända till Kållered. En timme satt jag helt fast, innan jag efter mycket om och men kunde jag baxa ut Silverpilen från omkörningsfilen, köra av i Lindome och köra gamla vägem hem. Resan som verkade ta tre timmar och tjugo minuter tog helt plötsligt närmare fyra och en halv. Väl hemma i Åsa vankades det fredagstacos hos småbarnsfamiljen. När Lucas berättade att han och pappsen alltid tittade på Meningen med livet på fredagar blev jag rätt imponerad. Tills det visade sig att detta var ett program med Bobbo Krull som gick ut på att spränga kassaskåp och titta på gigantiska borrar som borrade tunnlar, eeeh sådär kul va?!
Neapea var på sist bästa humör, men varifrån kommer hennes whiskeystämma? Hon låter som min goda vän Angela!

Galenpanna och ack så söt

Däckad efter en hård vecka i skolan.

På lördagen var schemat späckat minsann. Jag och Mor inledde denna morgon i Idala där Erikshjälpen har en secondhand affär som inte är av denna värld, eller så är de som jobbar där snarare inte det. De har öppet 10-13 varje lördag och ändå omsätter de en miljon om året, jag kan säga att det var packat på parkeringen redan 10:04 när vi parkerade. Det både luktade och såg ut som hemma hos Mormor och där inne kunde fick man kaffe med dopp för en tjuga.

Doglas och Macke var med och efter Idala susade vi vidare till Äskhults by där vi tog en promenad. Vi träffade på en glad men överviktig labradortik som glatt lyfte på kjolen när Doglas närmade sig. Mamma frågade om hon löpte men ägaren sa att det var en månad kvar. Mamma skojade och sa att "annars har vi en som gärna ställer upp" vilket ägaren tyckte var en bra idé. Då fick vi genast lite bråttom för mamma hade minsann inte tänkt att Doglas skulle bli far till några bastards. Macke, den lille kastrerade farbron, blev väldigt upprörd över ungdomarnas beteende. Han fräste och skällde och visste nog inte hur han skulle hantera de känslor som vällde upp i hans lilla bröst.

Två som inte är överförtjusta över att dela baggagelucka.

Vår heldag tog inte slut i Äskhult minsann. Vi for vidare till Skårs gård där de dagen till ära hade invigning av sitt utomhuskök. Självaste Monica Ahlberg, min och mammas favorit kokbokförfattarinna, var där och lagade lamfile med rotfruktmos, vilket var himmelskt gott. Hon var en väldigt piffig 50 +:are och jag har inte direkt samma kläder när jag lagar mat, vad hände med förkläde?

Denna hektiskt lördag avslutades hos Faster Aja, där det var födelsedagskalas för "de närmsta", det vill säga 25 pers. Kusinen var där med sitt senaste tillskott, lilla Lykke. Det var minst sagt skrämmade när jag insåg att om fem månader har vi en sådan liten krabat hemma som man inte kan lämna bort när kroppen skakar av gråt. Hjälp...

Söndag var lika med hemgång, men vi hann med en tur till gamle Morfar. Jag och Mor skulle ta med honom ut på söndagslunch till hans ungdoms Särö. Förvånade blev vi när allt allt allt var stängt i (eller ska det vara på) Särö. På grund av tidsbrist blev det istället lunch på Ikea, inte så spännande kanskem, men Vilde Valter var så nöjd med rimmat oxkött och rotfruktsfräs.

Vilde Valter, nästan 100 år

Sedan var det dags för mig och Macke att bege oss hem. Kärleken hade äntligen kommit hem, lite sjuk och lite ynklig. Efter tre och en halv timma bilkörande var vi rätt utmattade vi också, alla somnade innan klockan slagit nio.

Peace out!