En fnurra på tråden

Inte mellan mig och Kärleken, men dock mellan mig och Mormors symaskin. Om det inte vore så att symaskinen var Mormors (som gick bort 2006) så hade jag nog slagit sönder den, så osams var vi igår.
Egentligen var det en jätteskön söndag med sovmorgon, hundpromenad och långfrukost. Sedan började det krypa i fixarfingrarna. Jag började med att städa och baka men det hjälpte inte, jag ville pyssla. Då kom jag på att jag hade en tanke om att klippa ut träden från tyget som blev över från vår sängram och sy fast på Fisens spjälsängsskydd. Dagens projekt var kirrat!
Min gamla syslöjdslärare Gunnel tjatade alltid om att man alltid alltid måste sicksacka runt tyget först för att det inte skulle fransa sig, och nu när jag skulle vara en duktig mor och göra något fint till Fisen började jag självklart att sicksacka runt. Men vad hjälpte det? Tyget fransade och fransade. Till sist gav jag upp och struntade helt sonika i att sicksacka och genast vart det jättefint. Så tack vare dig Gunnel, så är de fyra första träden på Fisens spjälsängsskydd inte alls så fina som resten är. Sedan började maskinen krångla. Inte nog med att undertråden tog slut och att undertråden kärvade hela hela hela tiden, sedan gick även nålen av. Som tur var hade Mormor flera nålar i sina lådor. Fem timmar tog det, gråtfärdig var jag men nu är det klart.

Det känns lite surrealistiskt att det står en färdigbäddad spjälsäng i sovrummet, jag har dock bara bäddat den för att se hur det blev med spjälsängsskyddet. Hur som helst, jag behöver smakråd. Skall jag måla om sängen, isåfall vilken färg, eller funkar det med träfärg eftersom bordet är träfärgat? Help me please!

Dock blev kärleksmumsen jag bakade hur goda som helst. Bytte ut smöret mot olja och hade i valnötter i smeten, så det blev nästan som brownies.

Peace out