Life as småbarnsföräldrar

I helgen har vi verkligen fått bekänna färg. Kärleken har med råge klarat av flera eldprov inom det mesta, jag själv som har passat barn förr fick även jag öva på diverse problem. På fredags eftermiddagen hämtades kidsen hem från dagis och fritids och sedan bar det av till Mor och Far för firande av den sistnämde. Jag har varit lite halvhängig de senaste dagarna och under fredagnatten blev det inte bättre. Inte nog med att jag blev sämre, Lenéa vaknade upp med feber och alla lördagens aktiviteter fick ställas in. Mor och Far var inbokade på en massa annat så det var point of no return in barnvakt som gällde. Vi åkte hem till deras eget residens där jag och Lenéa slängde ihop plättar medan Kärleken och Lucas åkte och köpte lördagsgodis. Efter lunch prisade vi högre makter för Playstation och Astrid Lindgren. Hela eftermiddagen förflöt lugnt och Kärleken gjorde ett galant jobb när min kropp sa ifrån och somnade. Till middag blev det slöpizza och efter det Bollibompa. En stund iallafall, sedan hade Kärleken bokat in tv:n för HV71-Modo. Vilda protester och nästan tårar från barnen löstes med mera tvspel och vattenfärg. Halv tio sov båda så sött, förmodligen febriga båda två.
Sedan började det på riktigt. Upp och kissa, rädd för åskan (det stormade mest, men lät som åska), sova hos dig, upp och kissa, sova på soffan, upp och kissa, host host host, sova hos sig själv, upp och kissa, ännu mera host host host. Leneá den stackaren hostade sig igenom hela natten och själv sov jag inte en blund. Jag försökte skona Kärleken genom att lägga mig på soffan så att han iallafall skulle vara pigg till morgonen. Regnet piskade mot rutorna och när Leneá inte hostade så stormade hösten utanför istället. I ett märkligt tillstånd när klockan närmade sig sex och det började ljusna, jag var inte vaken men jag sov inte heller, sjöng Fred Åkerström i mitt huvud, samtidigt som Fisen levde rövare i magen.
"Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra. Ditt hår flyter ut över hela kudden. Om du var vaken, skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig... Men du jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag"
Fråga mig inte varför, men om och om igen gick den i mitt huvud.
Plötsligt var klockan åtta och två klarvakna barn stod och kikade på mig, då tackade jag Gud för Barnkanalen.
Nu är vi hemma i Karlstad, höstlovsvecka och därmed jobb på fritids. Veckan bjuder på mycket kultur. På onsdag är det musikaldag, Spring Awakening står för sång och musik. På fredag drar vi till hufvudstaden för att hälsa på PochO och gå på Henrik Schyfferts hyllning till 90-talet, det kommer bli galet bra.
Bye bye for now!