Everyone likes to dance to a happy song

Musik är något som jag inte kan leva utan. Jag önskar att man kunde operera in något slags chip i huvudet med högtalare så att hela ens liv skulle ha filmmusik. Det finns inget som kan plocka fram så mycket minnen som uttjatade låtar som man en gång i tiden ständigt spelade på repeat, och trots att man inte lyssnat på dem på flera år ändå kan rapslingan i This is the way med E-type (för övrigt min första singel, den och Regulate med Warren G) helt utantill. Det är fantastiskt att en endaste liten låt kan få en att resa tillbaka i tiden till en plats, en känsla och en tidpunkt i livet.

Max 500- Kent- En oskyldig smsflört under första året i Karlstad.

Piu bella cosa- Eros Ramazotti - Bil genom Frankrike 1992.

Rullar fram - Fronda - Ständiga förfester i världens bästa Viken.

Hope you're happy now - The Sounds - Ensam på ett hotellrum i Thailand i 10 dagar.

Come what may- Ewan Mcgregor/Nicole Kidman (Moulin Rouge)- Kärlekens och min låt.

Musiken behöver inte ens vara superbra, det är känslan som räknas ibland.

Listan är oändlig på underbara, hemska, fantastiska och sorgliga ögonblick i livet som musiken ständigt påminner en om. I love it!

I övrigt en trevlig ledig dag som spenderades på Västra Torggatan. Stundens infall bjöd på kondis och jag gjorde helt klart ett bra val med ett glasswienerbröd. Ropen skalla, mer kondis åt alla! Strunta i halvfabrikatmuffins, biscottis och Delicatobollar. Riktig grädde och smör skall det vara!

Peace out

På bild, moccarulle, glasswienerbröd, maränghistoria med någon kräm i samt ett vanlijhjärta.