Det är lätt att bara gnälla och bitcha on and on om hur segt det är att bara vara hemma och gnola. Då är det tur att man kan gå och få en rejäl dos av verkligheten och inse hur bra ens liv egentligen är, trots fogar och ryggar. Idag var det minnesstund i Krpkyrkan för O som under jul gick bort på tok för tidigt i livet. När man är på minnesstunder av dessa slag är det lätt att man blir egoistisk och tänker sig in i situationen själv och fantiserar om hur man själv skulle hantera att ens livs stora kärlek gick bort. När det känns som att man själv skulle ligga i fosterställning resten av livet så sitter flickvännen och berättar om att ta till vara på livet och fokusera på det man har just i nuet. Och även om det självklart var mycket tårar så var det även mycket skratt, glada minnen och just de ögonblick när de fångat nuet tillsammans på slutet innan han gick bort. Att under en dag ha orkat dricka ett helt glas juice och se ett helt avsnitt av Heroes kunde göra deras dag fullkomlig. Och här sitter jag och ojar mig för problem som hur vi skall bo eller var vi skall bo.
Vi är friska, har varandra och en Fis på väg. Livet kan faktiskt inte vara bättre och just idag känns det helt okej att inte oroa sig för Försäkringskassan utan istället borra in ansiktet i Kärlekens hals inatt och ha en snarkande hund jämte oss.
Godnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så sant. Jag är oändligt tacksam för att de jag älskar är friska! Men emellanåt är det lätt att ta hälsan för given, man glömmer bort att uppskatta den. När min väns pappa gick bort förra året insåg jag hur skört livet är, och ego som jag är tänkte jag på mina egna föräldrar.
Hoppas stunden var fin.
Skicka en kommentar