lördag 10 januari 2009

This belly is not big enough for both of us!


Trångt är bara förnamnet i min mage just nu, ändå kan Fisen dansa cha-cha hela nätterna. Jag tror banne mig att han inuti magen har märkt upp små små fotsteg (som på danskurs) på alla mina inre organ, självklart med en dubbelklack på urinblåsan. Som om inte detta vore nog, snarkade Kärleken som värsta skogshuggaren inatt. Detta till trots snarkspray och näsgrej. Nu har jag hotat med att han får gå till doktorn och typ ta bort polyperna eller nåt för jag blir galen.

Operation boa har börjat i vårt mansion. Steg ett var klädkammaren, no mercy var mottot och ordning blev det. Sedan rensade vi ur nere i förrådet för att få plats med all skit från klädkammaren. Kärleken gick nästan runt och snyftade när jag slängde gamla tangentbord, cdhyllor och jalusier, no mercy! Han lider av svår separationsångest när det gäller saker som kan komma till användning "någon gång i framtiden" (a.k.a skit).
Själv tog jag givetvis en tripp down memory lane, där jag blev sittandes framför skokartongerna med gamla dagböcker och kärleksbrev. Jag hittade även ett brev adresserat till Mor och Far från Löftadalens Skolområde. Brevet kommer jag mycket väl ihåg eftersom jag hann att norpa det ur brevlådan strax innan Mor och Far kom hem från jobbet. Det var ett kortfattat brev som förklarade att Malin Olsson varit frånvarande under åtta lektioner mellan 26/4-6/5 1999, följden av detta skulle bli kvarsittning under en eftermiddag.
Jag har aldrig någonsin vågat slänga det brevet, i tron om att det på något sätt skulle dyka upp hemma hos Mor och Far. Men eftersom jag numera rakryggad yppar sanningen beslöt jag mig för att 10 år senare (samt 10 år äldre) ringa och berätta som det var, så det gjorde jag.
Vad jag gjorde istället för att gå på lektionerna har jag tyvärr inget minne av.

Kvällen har spenderats på Pitcher's med en väldigt god hamburgertallrik, trevligt sällskap i form av blivande-förädrargänget, och en mindre intressant hockeymatch. HV71 vann dock över Färjestad, vilket lugnade husfriden hos oss. Värre var det för våra kamrater som tillhör varsitt läger.
Peace out!

4 kommentarer:

Elin sa...

Hahahaha det brevet kommer jag ihåg!! var det inte så att du förfalskade namnteckningen då? hahaha! Bus-Malin

LMM sa...

Nej och åter nej! Det måste jag bestämt dementera. Brevet skulle skrivas på av föräldrar men på något sätt lyckades jag förhala det och Lotta och Staffan glömde bort det!

Fatima sa...

HA ha ha...detta var som att läsa om mig och T. Han vill spara spara spara och jag vill slänga slänga slänga! DEt slutar alltid med att jag sitter i ett nostalgiskt rus och han snyftar över ett slitet sofföverdrag :) Kommer du på fredag? En liten sväng? ja ja ja ! Svara på facebook eller slå en pling så jag vet.

Annisen sa...

Hahha jag dör av skratt! Jag skulle kunna lägga till en historia om när Malin fick förbud att hälsa på anna. men den historien ska jag inte berätta=)Men man får ju inte glömma att du nu kommer bli världens bästa fröken =)