Jag hade tänkt att skriva om omstajlingen av skötbordet, visa bilder på Fisens nya kläder och allmänt beklaga mig över min rygg. Men livet kom däremellan och gav perspektiv. Hur kan något i världen betyda något alls när man är 23 år och rycks bort i cancer? I mindre än ett år har vi följt ett bekant i kompiskretsen som nu har kämpat färdigt mot något som är så obegripligt. Alla våra tankar till dig O. Ännu mera tankar till dig U, som är kvar med alla minnen och ett hål i hjärtat som aldrig kommer läka helt.
Själva kramar vi varandra extra hårt, klappar på magen och få svar av vårat lilla under i magen. Men tankarna finns hos er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är en äcklig och orättvis sjukdom! Skönt att ni har miraklet i magen, det gjorde att vi överlevde vår höst med den äckliga sjukdomen.. KRAM och ta hand om er!
fy fan :( !!
Skicka en kommentar