Välkommen till världen

Grodan var visst en liten William som såg dagens ljus igår kl 17.04. Mor, Far och barn mår bra och vi är så glada över det nya tillskottet i Fam. Eklund/Dyrenius!!!

Finbesök

I dag anländer Svägerskan till K-town. Hennes make anländer i och för sig också, men i en ölbuss med sina Teliakollegor för att partajja och spela innebandy hela helgen lång i K-town. Vi andra, som numera inte dricker alkohol eller clubhoppar, skall väl ägna oss åt ätbara ting.

Dagen är dock lite svajjig och nervös eftersom Fisens kusin Grodan skall levereras idag klockan två. Då lille vännen har kilat ner rumpan först och redan börjat göra livet svårt för sin stackars mor, blir det ett snitt. Vi alla väntar med spänd förväntan på vad det är för en liten människa som tittar ut, värst är det för Svärmor som nog inte får mycket gjort idag.
Fisen får gärna stanna inne hela helgen, det vore nog bäst för alla.

Två mindre nyktra svägerskor...
Peace out

Verklighet

Det är lätt att bara gnälla och bitcha on and on om hur segt det är att bara vara hemma och gnola. Då är det tur att man kan gå och få en rejäl dos av verkligheten och inse hur bra ens liv egentligen är, trots fogar och ryggar. Idag var det minnesstund i Krpkyrkan för O som under jul gick bort på tok för tidigt i livet. När man är på minnesstunder av dessa slag är det lätt att man blir egoistisk och tänker sig in i situationen själv och fantiserar om hur man själv skulle hantera att ens livs stora kärlek gick bort. När det känns som att man själv skulle ligga i fosterställning resten av livet så sitter flickvännen och berättar om att ta till vara på livet och fokusera på det man har just i nuet. Och även om det självklart var mycket tårar så var det även mycket skratt, glada minnen och just de ögonblick när de fångat nuet tillsammans på slutet innan han gick bort. Att under en dag ha orkat dricka ett helt glas juice och se ett helt avsnitt av Heroes kunde göra deras dag fullkomlig. Och här sitter jag och ojar mig för problem som hur vi skall bo eller var vi skall bo.
Vi är friska, har varandra och en Fis på väg. Livet kan faktiskt inte vara bättre och just idag känns det helt okej att inte oroa sig för Försäkringskassan utan istället borra in ansiktet i Kärlekens hals inatt och ha en snarkande hund jämte oss.

Godnatt

Min lilla surdeg och jag

Igår satte jag för första gången en surdeg. Det verkar vara lite som att skaffa ett husdjur, eller åtminstonde en tamagotchi (om någon kommer ihåg dessa). Det skall matas, gödas och näst intill rastas. När den sedan är färdig kan man använda en liten del av den och "bara" mata den mera så växer den till sig igen. Lite läskigt är det allt. Jag är inne på dag två och idag får den 1 dl rågmjöl och 1 dl vatten till kvällsmat.
Godnatt

Dagens

Dagens roliga: Min traderavinst innehållande snuttefilt och byxor med Dunderklumpen anlände. Samt paket från mor med fina vantar och en krönika i rättan tid.

Dagens tråkiga: Csn skickade ut återbetalnings-inbetalningskorten (finns det ens ett ord som heter så??!!). Ingen rolig räkning...

Dagens lunch: Två korv med bröd och två morötter.

Hejsvejs

Skärpning

Nej nu måste jag sluta gå omkring och tycka synd om mig själv, ha långtråkigt och bete mig som att jag har gått över tiden. Det är faktiskt 14 dagar kvar till beräknat datum! Det är först därefter som det verkligen är synd om mig.

Nu måste jag kila ut och ta ut bullarna ur ugnen!

Peace out

Inte så underbart

Igår kompletterade jag in mina handlingar till Försäkringskassan. Igår hypade även media upp allt strul med Försäkringskassan. Jag hoppas att det är gammalt groll och att de har tagit tag i handläggningstiderna nu...

Payback

Min mamma har ett förhållande vid sidan av pappa. Mannen i fråga utgör dock inte ett fullt så stort hot eftersom vi snackar om Bruce Springsteen. Däremot gjorde mamma slut med Bruce förra sommaren eftersom biljetterna var få och svinigt dyra. Nu vill hon försonas och idag släpptes biljetterna till hans sommarkonserter på Stadion i Stockholm. Då är det väldigt bra att ha en gravid dotter som kan sitta vid datorn och krångla och meckla med detta hela morgonen. Nu är det fixat och biljetterna är uthämtade.

Mycket står på schemat idag. Jag skall posta mina kompletteringar till Försäkringskassan och sedan be till högre makter att de köper mina anställningar. Jag har varit förbi KRP och hälsat på min gamla handledare (och snyltat på kopiatorn). Nu skall jag iväg och köra ner Kärleken till en naprapat. Stackarn vaknade med någon slags ryggvärk/nackspärr imorse och kunde inte ens resa sig ut sängen själv. Bara för detta kan jag ge mig fasen på att Fisen behagar komma inatt, när man har en handikappad man som skall ta hand om en!!!!
Peace out!

Någon som inte väntar på Fisen

Det skall bli väldigt intressant att se vad vår käre lille herre på täppan har för åsikt om den nya familjemedlemmen. Gammelskrutten har inte direkt behövt dela med sig av oss sedan han flyttade hit.

Med livet som insats

En underbart mysig helg med besök av den käraste av vänner! Mys, prat och mat (godis) har fått dominera helgen. En och en annna powernap också. När Kärleken körde ner Henne till tåget byggde jag en kokong i sängen av täcken och kuddar och har i stort sett mösat där hela dagen. Halv fem tyckte Kärleken att en promenad kanske skulle göra gott för min kropp, sagt och gjort, en timme senare var vi på väg runt kvarteret. Fullkomligt livsfarligt var det. Blankis med ett lager vatten på gjorde promenaden till en nära döden upplevelse och mina fogar var inte nöjda. Kärleken gick brevid, fnissade och tyckte att jag såg ut som en tjock Bambi på is. Tack för den, Bambi på is var en gullig liknelse men adjektivet hade han kunnat skippat.

Peace out

Nio aha-upplevelser under gravidieten

1. Ägglossnig. Vi måste börja redan här. Givetvis hade jag med mig mina naturkunskapslektioner i huvudet när projekt bebis började i vårat liv. Något i stil med att varje månad släpps ett ägg från äggstockarna, blir inte ägget befruktat stöts det ut som mens lite senare. Japp, så långt var jag med. MEN vad skräckpropagandan på ungdomsmottagningarna inte upplyste om var hur extremt liten tid själva ägget är befruktingsbart. Vi snackar om några timmar i månaden, OM ens äggstockarna har släppt ett ägg, för det är fullt normalt att detta inte sker. Att så många blir gravida på ett onenightstand är egentligen helt ofattbart.
2. Illamåendet på morgonen som aldrig kom. Och när man äntligen har blivit gravid så går man och väntar på illamåendet som alla verkar ha, eller?! Nähä, inte det. Det är en rätt märklig situation att befinna sig i, att man går och väntar på illamående och kräkkaskader. Självklart finns det stackare som råkar ut för detta. Min kära mammakompis M till exempel, och jag förringar verkligen inte detta men jag trodde verkligen att alla drabbades av det.
3. Konstiga cravings. Detta verkar också vara något som snarare existerar i den gamla tidningen En dingding värld. Kärleken väntar fortfarande på att moffandet skall börja (vi har nu 19 dagar kvar innan beräknad födsel). Tugga på grus, sniffa spolarvätska eller börja gråta om man inte får dricka grädde direkt ur paketet. Gravidböckerna öser ut konstiga exempel och det enda jag är sugen på är citrusfrukter och mjölk.
4. Tröttheten. Som en klubbad säl har jag somnat senast klockan nio sedan i juni. Trött i huvudet, trött i benen, trött i kroppen, trött konstant. Det visar de aldrig på film minsann.
5. Vattnet går!!! Och nej, inte som en vattenballong går sönder i kön på Ica. Nu skall jag väl aldrig säga aldrig men det är vääääldigt ovanligt sa vår barnmorska. Sippra gör det oftast och OM vattnet går så verkar det hända på natten. I många fall går inte inte ens vattnet, jag känner mig lurad.
6. Denna mage. Mänskligheten är beroende av att människor fortplantar sig, hur kommer det då att stora magar är så facisnerande (medan tjocka magar mest väcker avsky). Visst, det är jättehäftigt att det bor en liten människa därinne men varför i allsinn dar får främmande människor för sig att det just därför är helt okej att kommentera och klämma på MIN mage? Samtidigt lyser de upp och bara måste säga något klyschigt som att "men guuuuud va stor du är, är du säääker på att det inte är tvillingar??!!" Och där står man med sin genomsnittsmage som sitter på kroppen som har gått upp genomsnittsmycket i vikt och undrar om man egentligen ser ut som en elefant utan att man ser det själv.
7. Förkortningarna from hell! Inte nog med att graviditeten i sig sätter en del hormoner i omlopp, helt plötsligt måste man skaffa sig ett helt lexikon för att förstå vad som händer med ens lilla pyttebebis. Det är vul, ul, rul, bf, bm, sf-mått, ru, fi, rö och jag vet inte allt. Då tillhör jag ändå en generation som har vuxit upp med msn och sms-språk.
8. The crazy people ute i cyberspace. Det fullkomligt vimlar av hobbybarnmorskor och hobbyläkare på familjeliv.se. Visst, mycket bra information kan man få tag i där men även förstora upp små små små problem och näst intill ickeexsiterande sjukdomar till något som varenda människa verkar råka ut för. Som för ett år sedan när jag försökte självdiagnostisera mina missfall och kom på att jag nog lider av små blodproppar och därför skall äta Trombyl (blodförtunnande). Jag hittade hur många trådar som hellst om detta och jag tänkte "yes, detta stämmer in på mig". Men när jag frågade min läkare så visade sig det att detta drabbade typ 0.2 procent.
9. BB. Det finns inget BB längre, inte i Karlstad i alla fall. Här blir man utskriven efter sex timmar och får då välja att bo på patienthotell eller åka hem. Om det är har uppstått komplikationer såklart. På patienthotellet finns ingen personal och till och med mamman måste betala för att bo där. Vad hände med det glada åttiotalet och "stanna hur länge du vill, vi servar med mat och kompetent personal"??

Nä du lilla Fisen. Det har varit mycket lära om dig och än är slutprovet inte avklarat. Vi tycker att du skall komma ut nu, eller snarare på söndag för nu får vi besök i helgen.
Peace out

Onsdag

Idag lyssnar jag på Håkans Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och minns en fantastiskt konsert en kylig aprilnatt 2008. Goda vänners lag och färglada men ack så kalla nylonstrumpebyxor.

Suck, suck och åter suck

Ingen bra dag idag. Trots att jag nästan somnade i soffan igår redan halv nio kunde jag för mitt liv inte somna när jag väl gick och la mig. Kvart över tre tittade jag på klockan sista gången, då hade toaletten fått fyra besök tack vare små Fisfötter som ideligen kilas in i den lilla blåsan, jag hade till och med varit ute på balkongen för det var så varmt överallt.
Förra veckan trodde Kärleken att hon gjorde världens fynd när han var på jakt efter en ny kudde. Vi hittade en på Hemtex som kostade 699:- och verkade superskön, det var halva priset men då vi upptäckte att det var den sista som fanns så fick han den för 200 pix. Nu såhär i efterhand är den inte ens värd påsen som vi fraktade hem den i. Och vem sover på kudden? Jo, jag såklart eftersom han snarkar om han inte får ha den bästa kudden (trots näsvidgare OCH snarkspray??!!)
Snart kommer iallafall Gli hit och dricker kaffe, hon är ju alltid en energiklick så jag hoppas på lite uppiggning!!
Peace

Finbesök

Idag invigdes Fisens skötbord av blivande kompisen Wilmer. Det kändes väldigt konstigt att vi inom fem veckor (då har jag gått över 2 veckor och plockar ut honom/henne själv om han/hon fortfarande behagar ligga kvar) har en sådan skrutt hemma hos oss.

I eftermiddag skall vi på visning på förlossningen, det känns bra att ha sett hur där ser ut innan man kommer dit med smärta som bedövar sinnet.
Peace

Nostalgibak nr 2

I och med att det inte är något bra på TV överhuvudtaget så roar jag mig med att baka desto mera. Till skillnad mot vissa andra Olssons så äter vi inga påsar här inte! En fördel är dock att jag inte är ett dugg sugen på det jag bakar, det åker rätt in i frysen till Kärlekens stora förtret.

Idag blev det Kärleksmums, rulltårta innehållande Fars unbderbart goda äppelmos samt mitt skåpsbröd (egentligen ett vanligt vitt bröd med med lite skit man hittar i skåpen, typ solrosfrön, sesamfrön och annat gott).

När jag inte bakar ser jag för det mesta ut såhär. Då glömmer jag bort hur rastlös jag är. Men när jag vaknar får jag för mig väldigt konstiga saker. I morse fick jag bland annat för mig att jag skulle jobba denna veckan, kanske till och med börja gymma och träna upp mina armar. Detta var tills jag skulle gå ur sängen, då ryggen inte lydde mig och mitt bäcken hotade med att dela mig i två delar. Så det kanske inte är så dumt att vila ändå...

Attans!!!

Med fem kronor och typ 13 sekunder förlorade jag denna auktion på Tradera igår. Surt som tusan, har letat och letat efter Dunderklumpensaker. Ingen som vet vart man kan få tag i det?

Last days of disco

Idag har jag gjort iordning en playlist inför förlossningen. Jag lever fortfarande i någon slags illusion om att förlossningen kommer bli precis som jag har tänkt mig, det är dumt jag vet.
Hur som helst, musik är alltid kul och såklart fastnade jag i mängder av låtar som påminner om forna dagar. Just nu vill jag klämma ner mig i mina stuprörigaste Acnejeans, den lilla svarta toppen och zippa rödtjut med mina vänner på balkongen, avsluta kvällen på ett svettigt dansgolv och morgonen på en efterfest någonstans. Det dröjer vill jag lova, men man måste väl få längta ändå?

Inatt skall Kärleken jobba men inte deppar jag för det. Gli har återvänt till Karlstad, brun som en pepparkaka och med ring på fingret. Hon gästar mig i min enkla boning och det slår aldrig fel när våra själar möts.
So long, långkalsong

Snyggast i stan

Nina Persson måste vara den snyggast och bäst klädda svenskan som går i ett par skor!

Ingen bra dag

Inatt sov jag nästan ingenting, trots att jag inte vilat någonting på hela eftermiddagen. Ingen sovställning blev bekväm och mina fogar hotade med att dela mig i två delar varje gång jag rörde på mig. Detta resulterade i att jag halvsov hela dagen idag. En hel dag som försvann kan man säga.

Tristess och nostalgibak

Ikväll har jag varit grymt uttråkad. Kärleken har suttit och förberett morgondagens opponering så jag har helt enkelt underhållt mig helt allena.
Detta resulterade i kokostoppar, drömmar och sirapslimpor. Sirapslimporna är hämtade ur Leilas Piece of cake och blev hur goda som helst. Tyvärr glömde jag att fota dem. Drömmar bakade jag väldigt ofta när jag gick på mellanstadiet, och har nog inte gjort sedan dess.

Godnatt

I väntan på...ja vem då egentligen?

Eftersom jag under hela hösten jobbat som en dåre, och innan dess både jobbat och pluggat, är det väldigt ovant att vara hemma och inte ha några egentliga måsten. Jag städar för någon, bakar för någon och pysslar för någon. Någon som skall flytta hem till oss, någon som vi inte riktigt känner förutom dennes dygnsrytm och hicka. Någon som kommer förändra våra liv radikalt, förändra mig till någon som jag inte vet vem det blir. Eller blir det så? Kommer jag fortfarande vara jag fast bara lägga till en sida av mig själv? Eller kommer jag bli någon helt annan? En sådan som man fasar för? En neurotiskt mamma som inte pratar om annat än kräk, bajs och barnmat? Kan jag verkligen bli en sådan person?

Den bild jag bygger upp av mig som mamma kanske är fylld av orimliga krav, förväntningar och fördomar. Den bild av mardrömsmamma jag har, kanske bottnar den i något som är så lätt att halka in i och fastna i. Kanske borde jag sluta kommentera mammor som jag går förbi, mardrömsmorsor i myskläder med fläckar på, rökandes över barnvagnen med Icapåsen full av junkfood och chips.

Fast jag ligger nog mer i riskzonen för den neurotiska mamman isåfall, speciellt med tanke på gårdagens matlådehysteri när jag stekte köttbullar och köttfärsbiffar för ett helt kompani.

Igår var jag även på blivande-mamma-massagen. Tyvärr var det lite av en besvikelse. Visst var det skönt, men jag trodde att de hade en specialanpassad massagebänk för stora magar, men så var icke fallet. Jag fick ligga på sidan eller på rygg, vilket gjorde att jag inte var helt avslappnad och känslan av att gå därifrån som en ny människa inföll aldrig.

Bjuder på bilder från gårdagens köksstök:

Åttio köttbullar med sås samt 15 färsbiffar.

Ett stycke tjockis

Ett stycke Fisrumpa som sticker ut genom magen

Fixardag

Det är mycket att stå i innan Fisens ankomst, helst vill jag göra allt på en gång men jag försöker hejda mig. Idag var vi hos barnmorskan på vanlig kontroll, allt såg bra ut. Sedan skulle vi fixa tusen andra grejer och avsluta på Willys. Kärleken blev gråtfärdig på parkeringen till Biltema eftersom vi inte visste vilken storlek på torkarblad vi skulle ha, ibland undrar jag om inte han också har fått en dos graviditetshormoner. Han är inte ett dugg bilintresserad och övervägde ett kort ögonblick att sälja Silverpilen för att han inte visste hur man bytte torkarbladen.
På Willys blev det storhandling till alla mina planerade bakverk jag skall fylla frysen med. Dessutom köpte vi Fisens första blöjor, men de måste vi nog byta för trots att vi tog New Born så stod det 2-4 kg på dem, en genomsnittsbebis väger ju runt 3500 g då hinner de väl växa ur de blöjorna. Men hur i all världen skall man ha koll på allt?

Imorgon skall jag skämma bort mig rejält. Först skall jag på vänta-barn-massage som jag fick av Svärmor och Svärfar i födelsedagspresent, sedan skall jag klippa mig.

Det börjar bli ordning i hemmet, och igår sjönk vi ihop utmattade i soffan och tittade på Mamma Mia. Det är helt fantastiskt vilka hits ABBA har levererat. Självklart vill jag nu gifta mig i Grekland på en liten pittoresk ö.
Peace out

Söndag

En rätt seg söndag med grannen som största irritationsmoment. Inte nog med att hon hela dagarna låter sin stackars katt sitta ute i trapphuset, uträtta sina behov och se allmänt olycklig ut. Två gånger nu så har hon haft tvättiden före oss, och när vi kommer ner i tvättstugan så sitter hon i godan ro, läser en bok och väntar på att hennes torktumlare skall bli klara. Säger inte ens hej eller ursäktar sig när vi kommer in, utan glor bara i sin bok. Dessutom har hon parkerat sig rakt framför tvättmaskinerna så jag får parera luckor och dra in magen för att få plats när jag skall lägga in vår tvätt, inte ens då tittar hon upp. Jag tror inte att hon är vid sina sinnens fulla bruk och därför har jag så svårt för att ta en konfrontation.

Något kul däremot var en hemsida jag hittade nu, http://www.fylleri.se/ och nej den har ingenting med alkohol att göra. Den innehåller däremot en väldans massa listor till alla listälskare, inklusive migsjälv. Själv sparade jag genast bb-väsklistan på favoriterna, men det fanns även kom ihåg-listor för bröllop, lektionsplaneringar och föräldrarmöten.
Peace

This belly is not big enough for both of us!

Trångt är bara förnamnet i min mage just nu, ändå kan Fisen dansa cha-cha hela nätterna. Jag tror banne mig att han inuti magen har märkt upp små små fotsteg (som på danskurs) på alla mina inre organ, självklart med en dubbelklack på urinblåsan. Som om inte detta vore nog, snarkade Kärleken som värsta skogshuggaren inatt. Detta till trots snarkspray och näsgrej. Nu har jag hotat med att han får gå till doktorn och typ ta bort polyperna eller nåt för jag blir galen.

Operation boa har börjat i vårt mansion. Steg ett var klädkammaren, no mercy var mottot och ordning blev det. Sedan rensade vi ur nere i förrådet för att få plats med all skit från klädkammaren. Kärleken gick nästan runt och snyftade när jag slängde gamla tangentbord, cdhyllor och jalusier, no mercy! Han lider av svår separationsångest när det gäller saker som kan komma till användning "någon gång i framtiden" (a.k.a skit).
Själv tog jag givetvis en tripp down memory lane, där jag blev sittandes framför skokartongerna med gamla dagböcker och kärleksbrev. Jag hittade även ett brev adresserat till Mor och Far från Löftadalens Skolområde. Brevet kommer jag mycket väl ihåg eftersom jag hann att norpa det ur brevlådan strax innan Mor och Far kom hem från jobbet. Det var ett kortfattat brev som förklarade att Malin Olsson varit frånvarande under åtta lektioner mellan 26/4-6/5 1999, följden av detta skulle bli kvarsittning under en eftermiddag.
Jag har aldrig någonsin vågat slänga det brevet, i tron om att det på något sätt skulle dyka upp hemma hos Mor och Far. Men eftersom jag numera rakryggad yppar sanningen beslöt jag mig för att 10 år senare (samt 10 år äldre) ringa och berätta som det var, så det gjorde jag.
Vad jag gjorde istället för att gå på lektionerna har jag tyvärr inget minne av.

Kvällen har spenderats på Pitcher's med en väldigt god hamburgertallrik, trevligt sällskap i form av blivande-förädrargänget, och en mindre intressant hockeymatch. HV71 vann dock över Färjestad, vilket lugnade husfriden hos oss. Värre var det för våra kamrater som tillhör varsitt läger.
Peace out!

Rakryggad yppat sanningen

Nu har jag jobbat min sista dag innan Fisens ankomst. Egentligen hade jag tider fram till 15/1 men igår när jag gjorde första riktiga heldagen sa kroppen ifrån och plågade mig och mina stackars fogar hela natten. Det är svårt att sjukanmäla sig när man inte har en sjukdom tycker jag, det dåliga samvetet gör sig påmint hela tiden när jag vet hur svårt det är att få tag på en vikarie. Därför har jag peppat mig själv med att det är ingen som tackar mig för att jag sliter ut min kropp och som jag har slitit hela hösten så är det inte mer än rätt att jag får varva ner innan förlossningen.
Dagen ägnas åt telefonsamtal som skall avklaras samt brödbakning.
Peace out!

Come fly with me

Veckans skiva är Anna Ternheims Leaving on a mayday framförallt extraspåren med hennes fantastiska tolkningar av Sinatras gamla klassiker New York New York, Strangers in the night, Come fly with me och That´s life.

Givetvis lyssnar jag på detta genom Spotify, det just nu bästa musikprogrammet någonsin!

Malin och den evinnerliga pysselförbannelsen

Det vilar en förbannelse över mig så fort jag ger mig i kast med att pyssla. Jag tycker det är jätteroligt och jag är väldigt bra på att hitta kreativa lösningar som påminner om Monets tavlor, dvs det ser bra ut på håll men skulle man titta närmare ser det mest ut som kladd. Skötbordet är det senaste projektet. Utgångspunkten var Ikeas skötbord Sniglar, som var det nättaste vi kunde hitta och få in i lilla badrummet. Förutsättningarna har vart jättebra då det är helt obehandlat och alltså därför bara var att måla. Detta gjorde jag i fredags, i vardagsrummet med sisådär belysning men det blev helt okej ändå. Steg två var att köpa krokar till sidan, detta inhandlades på Indiska. Väl hemma visade det sig att en skruv var böjd och därför inte gick att skruva in. Projekt skötbord fördröjdes tills jag hade bytt dessa. För att inte skötbordet skulle bli helvitt ville jag ha en annan färg på den nedre hyllan. Gärna klatchigt rött eller limegrönt. Men eftersom jag är lite lat och insåg vilket pill det skulle bli att få det jämt utan att det kladdar av sig på det vita så började jag fundera. Slutligen kom jag på kontaktplast, alltså bara vanlig plast med klister på baksidan. Färgutbudet på dessa i Karlstad var tyvärr inget roligt, så hjärnan fick tänka lite till. Idag på Lagerhaus hittade jag kakeldekor vilket skulle bli ypperligt och lätt att fixa till. Likaså inhandlades en ny badrumsmatta och en tvättpåse. Allt matchade det grymt snygga duschdraperiet från Marimekko som jag fick av Svärisarna i födelsedagspresent. Men som sagt, så fort jag skall pyssla så går något snett. Skruvarna från Indiska var helt omöjliga att skruva i så tillslut fick jag ta vanliga silverfärgade som vi hade hemma (krokarna är i svart). Då lyckas jag med konststycket att skruva sönder två stycken så att halva skruven fastnar inuti träet. Hur är det möjligt? Sedan hängde jag dem snett och fick inte fast den sista ordentligt utan gör sönder gängorna med skruvmejseln så de sitter helt löst, suck. Kakeldekoren räckte dessutom inte så jag fick göra ett rutmönster eftersom jag inte orkade vänta tills jag kom till stan nästa gång.

Hur som helst, på håll ser det bra ut. Nu saknas bara en röd back som skall stå under skötbordet med plats för blöjorna.

Före:

Efter:

Peace out!

Jo förresten, kusin Lilla Frös hjärta slog för glatta livet! 2009 blir ett dyrt år för farmor farfar/mormor morfar Eklund nu när tre nya familjemedlemmar gör entré!

Lilla Fisen kom ut snart!

Är det inte så, att när man hickar då är det någon som tänker på en? Det verkar vara mycket folk som tänker på Fisen för han hickar väldigt väldigt mycket. Det slog mig inatt hur man kan längta efter en person som aldrig har sett. Tänk om om man inte skulle få se sin nyfödda bebis med en gång på bb utan de skulle lägga alla nyfödingar på rad och så fick man gissa vilken som var vår. Tänk om det hade varit inträdesprovet i föräldrarrollen, hjälp.
Det känns lite läskigt nu när folk frågar hur länge det är kvar och vi kan svara "drygt fyra veckor". Så kändes det inte i juni när vi såg en liten ärta för första gången. Äntligen börjar vi enas lite om namn, vi har iallafall två och ett halvt killnamn som vi är överens om. Fast jag har ingen lust att skriva om det här, folk har en tendens att ha så mycket åsikter om namnen och verkar inte notera att de namn vi säger faktiskt är ett namn som vi har tänkt till våran Fis.


Jag hittade några kort på mobilen igår, när jag tyckte att magen hade blivit sååååååå stor. Vilket givetvis inte är något mot hur jag ser ut idag. Konstigt nog har den blivit en rätt naturlig del av mig, även om jag är rätt trött på den. Eller snarare trött på att inte kunna sitta eller ligga bekvämt, eller andas ordentligt eftersom Fisen hellre skulle vilja ha två rum och kök och därför pressar ihop alla mina inre organ till bristningsgränsen. I övrigt har jag en väldigt fin mage, något som jag aldrig trodde eftersom min orginalmage tillsammans med mina fula fötter är min akilleshäl.

Ja oj vad stor den är, eller inte...Jag ser ju riktigt smal ut






Nu håller vi tummarna för kusinen lilla Frö som föhoppningsvis bjuder på en pickande hjärta imorgon!
Peace out!

Finner inte riktigt några ord

Jag hade tänkt att skriva om omstajlingen av skötbordet, visa bilder på Fisens nya kläder och allmänt beklaga mig över min rygg. Men livet kom däremellan och gav perspektiv. Hur kan något i världen betyda något alls när man är 23 år och rycks bort i cancer? I mindre än ett år har vi följt ett bekant i kompiskretsen som nu har kämpat färdigt mot något som är så obegripligt. Alla våra tankar till dig O. Ännu mera tankar till dig U, som är kvar med alla minnen och ett hål i hjärtat som aldrig kommer läka helt.
Själva kramar vi varandra extra hårt, klappar på magen och få svar av vårat lilla under i magen. Men tankarna finns hos er!

Beware of BOB

Igår inledde vi säsong 2 av Twin Peaks. Jag måste erkänna att jag var skeptiskt inställd till att ens titta på serien men nu när vi väl börjat är jag helt fast. Och jag vet att jag är minst två generationer efter när det gäller Laura Palmer. Däremot är jag grymt imponerad vilken klass serien håller. Det är inte töntigt på samma sätt som många serier från samma tid, utan det är bara så obehagligt och läskigt hela tiden. I det sista avsnittet vi såg igår avslutades med att vi återigen fick se en glimt av BOB, mördare och mystiskt väsen, och efter det var det inte lätt att somna.


Idag är jag ledig, dock ofrivilligt eftersom alla barn på fritids helt plötsligt blev lediga. Pratade dock med min chef nu och förmodligen kommer jag få betalt ändå idag eftersom jag var lovad timmar. Weehooo!
Peace out!

10 timmar, 3 år, 40 dagar

Livet är fullt av siffror och tidsbegrepp. Dagens siffror är såklart 2009, ett nytt år som kommer bli det mest omtumlande i våra liv. Förra året var ett mellanår tycker jag allt, självklart hände det mycket skoj också men mest var det ganska blaskigt. Här följer en snabb resumé:
1/2-2008: Vaknar upp i Sweetwalley hos PochO efter en hejdundrande nyårsfest i Sthlm. Lätt det roligaste nyårsfesten ever!
14/1 : Testar positivt på ett gravidtest
17/1 : Tenta i svA, slår personligt rekord i poäng på en tenta.
26/1 : APK tar sitt pick och pack och flyttar från oss i Karlstad, usch.
7/2 : Får missfall igen, en lång vår av tester och blodprov inleds.
18/2 : Något är galet med mina blodvärden, sjukhuset lämnar tusen olika besked under hela februari.
1/3: KENT intar Löfbergs Lila Arena, och så givetvis vi. PochO är här och förgyller vår helg. fan ta Jimmy Jansson som snodde vår taxi men heja taxichaffisen som körde Mcdriven för fyra fyllehungriga frusna själar.
7/3: Svägerskan S kommer till K-town med Lucas, och även så kära Mor.
4/4: LMM och SNS lämnar Karlstad för att åka på tantresa till Örebro, en mycket mysig och lyckad sådan. Men blev det någon idolaudition???
16/4: Vi byter läkare till Charlotta på Charlottamottagningen och äntligen får vi klarhet i vad som händer med mina blodvärden
19/4 :Vi åker till stora staden STHLM och ser Håkan H ta Stockholm med storm. Trevlig helg hos V och C.
30/4 :En hejdundrande Valborgsfest på Campus. Jag och Fjunis är såklart i toppform!
10/5: Möhippa för blivande Svägerskan. Stockholm bjuder på sitt vackraste väder och blivande Bruden på sitt bästa humör.
15/5: Telefontid med doktor Charlotta är mina blodvärden är okej igen.
16/5 : Toscana here we come! En oförglömmlig semester med Mor och Far!!!!
24/5: Campusfest och Fjunis och jag har såklart fantastiskt kul igen!
1/6: Sista festen med gänget. APK och C hälsar på, vi firar av Övik och Niklas innan de åker till grannlandet i väst för att sedan åka till andra sidan jorden.
3/6: Charlotta ringer och berättar att senaste blodprovet visar ny graviditet.
5/6: Sista opponeringen någonsin och dessutom tar jag min Lärarexamen!
16/6: Vi är på ultraljud och få se en liten liten ärta med ett pickande hjärta.
9/7: Silverpilen träder in i våra liv, nu är vi äntligen bilägare!
12/7: Sommarens stora event BRÖLLOPET äger rum. Ett fantastiskt vackert sådant! Jag gör tärndebut och får godkänt av Bruden.
14/7: Lilla ärtan har växt till en Lillfis som vinkar till oss på vårt andra ultraljud. Nu är den stora missfallsrisken över.
16/8 : Sommarens andra bröllopsfest äger rum i Åsa, även detta jättefint!
28/8 : Jag blir anställd i Vikariebanken och jobben börjar rulla in.
12/9 : Dags för det riktiga ultraljudet. Lillfisen byter namn till Fisen och vinkar en gång till.
12/9 : LMM och SNS tar en roadtrip till APK i Linköping.
3/10 : Fjunis och Gli åker med ner till Åsa för att se på barndomshemmet och shoppa.
17/10: Tjejligan intar Karlstad för en helg!
1/11: Vi åker till Sthlm för att se Henric Schyffert, jag blir totalblåst av Kärleken som plockar fram ringar och friar!!
19/12: Vi åker till Strängnäs för att fira jul. Underbar, lugn och skön jul och födelsedag.
27/12: Familjen Olsson intar Karlstad för att fira liten jul och alla födelsedagar.
31/12: Nyårsafton och vi jobbar båda natten.

Det var väl de mest väsentliga punkterna i mitt liv under 2008. För att knyta an till rubriken så är 10 timmar antalet timmar jag har jobbat inatt. Tre år är på pricken hur länge jag och Kärleken officiellt har varit tillsammans, tillsist står 40 dagar för hur många dagar det är kvar till vår efterlängtade lilla Fisen enligt beräkning skall komma ut.
Jag har på känn att 2009 kommer bli ett galet och bra år med stora livsförändringar på gott och ont. Årets löfte är "älta inte"
Peace out!