Screw you jantelagen

Jag skulle vilja sätta ord på känslan jag får i klassrummet när undervisningen går perfekt, ungarna är överlyckliga, jobbar på som bara den och verkligen tar till sig kunskapen. Denna eufori är dock svår att förklara. För uttrycka mig osvenskt skulle jag vilja påstå att jag är en fantastiskt bra lärare utan att påstå att jag är felfri. Det är slutspurt för grupparbetet om vikingatiden och utställningen de gör börjar ta form. En klass som aldrig tidigare har gjort grupparbeten av denna storlek har utvecklats och jobbat på så mycket att adjektiven inte räcker till för att beskriva dem. Från en stapplande start med grupprocessen till att planera och genomföra detta arbete där verkligen alla varit delaktiga. Jag är så stolt över dem. Något som vi kämpat med under dessa fem veckor är själförtroende och självständighet. Enligt mig att detta A och O för att en lärprocess över huvudtaget skall kunna skapas. Jag har försökt att få dem till kritiskt tänkande, något som inte alltid är lätt när de är uppfostrade i andan att alltid svar "rätt". Att svara fel kan i många sammanhang leda till att man lär sig mer än om man svarar rätt. Att få dem att svara det de själva tror på istället för att svara det de tror att jag "vill" höra är ett tufft jobb men ack så viktigt. Reflektera, fundera och resonera istället för att svara rakt upp och ner är en hjärtefråga för mig.

Under eftermiddagen fick Kärleken en lektion i att baka bröd, vilket han klarade galant. Till middag bjöds det på hemlagad falafel, tabouleh och baba ganoush, fantastiskt gott som alltid. En perfekt dag som denna blev till och med de små gurkbitarna perfekta.

Dagens skiva är Håkan Hellströms senaste För sent för Edelweiss, och jag längtar till stundande konsert i Stockholm.

Godnatt