Idisslande och tenta

Väl hemkommen från morgonens tenta i language proficiency, språkfärdighet. Den första tentan som jag inte varit nervös över att skriva, mest för att det inte gick att plugga till den då det var en uppsatstenta. Mycket förvånad blev jag då instruktionerna landade på min bänk och jag insåg att vi bara skulle skriva 400-450 ord! Jag lusläste instruktionerna flera gånger men kom fram till samma slutsats hela tiden. Detta resulterade i att jag hade skrivit klart, renskrivit och ätit upp mina mackor innan klockan var halv elva (tentan var mellan 8.15-12.15).
Något som är facsinerande i en tentasal är all mat folk har med sig för att moffa i sig under de stackars timmarna man skriver. Likt hamstrande inför jordens undergång bullas det upp med kaffe, godis, mackor, läsk och frukt. Det prasslas, tuggas och smaskas så det står härliga till. Tentatiden skulle kunna förkortats avsevärt om inte alla dessa buffeér skulle avnjutas. Jag hinner oftast inte äta för jag vill bara komma därifrån. Anledningen till att jag hann äta idag var att jag hatar att lämna tentasalen först. Det påminner mig om b-kursprovet i matte på gymnasiet som jag var färdig med först och hade minst antal rätt på. Skammen var stor när jag lämnade salen då och Amir, min historialärare som vaktade tittade på mig, höjde på ögonbrynen och suckade. Jag har väl aldrig känt mig mer som en idiot som då.

Hur som helst, denna tenta är avklarad och jag blir förvånad om jag inte får godkänt.

Inatt var det bröllop och allt gick åt skogen. Min tärnklänning var för stor, den andra tärnan glömde sitt barn på tunnelbanan och brudgummens bror som är bestman var dryg, sur och hade adidasbyxor på sig och vägrade att byta om till frack. Bruden var förstås hysterisk och köpte i sista sekunden en ny klänning, en svart. Brudgummen blev rasande över detta och skickade mig över halva stan för att hämta den gamla. Jag fick springa i en hamn och ut på en pir, snubblade och hamnade i vattnet. Klänningen fanns inte kvar och när jag kommer tillbaka har brudparet enats om den svarta klänningen, bestmanen får ha på sig adidasbyxorna, mitt smink har runnit och klänningen är dyblöt.

Jag förstår inte hur the Bridzilla kan få mig att så uppstressad över deras bröllop. Men tur är väl kanske det för då vet vi hur vi INTE skall göra när vi gifter oss. Peace out!