Nu är jag gråtfärdig på riktigt

Ny dag och nya tag, tänkte jag imorse när jag började vakna till liv. Idag skulle allting fixas till rätta och äntligen skulle sovrummet bli fääääärdigt! Men fan heller. Oturen började redan på Ikea där vi missade att lämna tillbaka en grej som låg kvar i påsen som hon i returen förmodligen slängde. Äntligen hittade vi tyg till sänggaveln och åkte vidare till CoopBygg för att köpa spånskiva. Där visade det sig att de inte sågade till och den enda vi hade kunnat köpa var 120*250 och gick inte in i vår bil. Nu började modet dala likt höstlöven på träden. Sista stoppet var Jysk där vi dels skulle visa en spricka i en utav de nya sängarna och dels köpa ben som passade så att vi åtminstone kunde sova i sängen. Där möttes vi av en bakfull försäljare som luktade så mycket alkohol att han måste haft en hejdundrande kväll igår. Han sa att vi fick återkomma imorgon för det var sängleverantören vi skulle prata med och de hade inte öppet nu. Dessutom hade de inga ben som var högre än 23 cm och vi vill ha 30 cm. Då kom tårarna, jag lyckades dock hålla mig till parkeringen. Nu ser vår lägenhet ut som ett flyktingläger med grejer över allt. Jag skall snart åka och jobba kväll och jobbar 7-21.30 mån, tisdag och 7-18.30 onsdag. Så frågan är när vi kommer få sova i våra nya sängar egentligen??!!! Dessutom har Kärleken skadat sitt finger så han skall snart åka till akuten.
Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå, ingen bra dag.