Efter att ha tillbringat nästan hela dagen i sängen fick jag ett ryck. Klockan visade halv fem och jag tänkte att jag åker till Ikea och fixar i ordning sovrummet tills dess att Kärleken kommer hem. Sagt och gjort, jag åkte med en gång. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att så mycket folk spenderar en lördagseftermiddag på Ikea, men det gjorde de. Hur som, jag raffsade åt mig sängben, sängklammror, en filt, nytt överkast, en matta, nya täcken och en ram till Lillfisens ultraljudsbilder. Tjoff tjoff, betala och sedan åka hem. Heeeeelt slut, påsarna vägde ett ton. Väl hemma börjar jag fixa och dona men inser snart att min rygg inte tyckte denna briljanta idé var något vidare. Skit i det, här skall fixas. När jag väl har börjat visar det sig att sängbenen inte passar (sängarna är från Jysk), överkastet är för litet (trots att jag köpte det största) och ramen spricker när jag skall få fast korten. Dessutom gick jag in i byrån slog i smalbenet. Jag vägrade att ge mig så jag monterade ihop allt, trots att det egentligen inte gick för att Kärleken iallafall skulle få se min vision om hur det skulle sett ut. Det blev faktiskt fint, och nu kommer vi inte tapetsera om jag orkar inte vänta. Men imorgon blir det till att åka tillbaka till Ikea och sedan till Jysk för att köpa riktiga ben.
Godnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är tyvärr så att man blir lite knäpp av att vara gravid. När jag väntade Sol åkte jag till IKEA ett par dar innan hon föddes för jag var ju tvungen att ha en ny matta. Mattan var nog den största å den tyngsta som dom hade. Jag hade då en liten nissan micra å förfärlig foglossning ( kunde knappt gå). Men en matta skulle jag ha. Fick som tur hjälp ute på parkeringen av ett äldre par så jag fick hem mattan till slut men så här i efterhand borde jag väntat. Så jag vet precis hur det är, det är en pina att inte kunna göra allt man annars kan plus att man har mycket större behov. Kramar
Skicka en kommentar