Jag undrar vilken diagnos jag skulle fått om en psykolog gick igenom mina drömmar. Fullständigt galen förmodligen. Inatt var det värre än värst.
Min pappa hade sålt sin själ till maffian i Mölndal (den kommun där han jobbar) och tillsammans skulle de råna en bank i Göteborg. Av någon outgrundlig anledning var jag också inblandad i det hela utan att ha något form av uppdrag, pappa skulle köra flyktbilen.(Ironiskt nog ned för trappan på Götaplatsen, och det känns väl igen Far?, haha) Hur som helst, när allt var förberett och klart vågade jag ta mod till mig och säga till maffiabossen att jag inte alls ville vara med på detta otyg. Helt fel klädd var jag, shorts och linne trots att det var snö och vinter. I och med att jag inte hade någon uppgift under rånet släppte han iväg mig utan diskussion. Kallt som fan var det och jag började gå i mina flipflop i riktning mot Lindome. Av någon anledning tänkte jag gå till Almåsskolan där pappa har sitt kontor och fråga om de verkligen visste vad deras chef håller på med egentligen. Det var långt och uppförsbacke, gatorna i Lindome var gjorda av kullersten och snön gjorde att jag halkade i mina plastflipflops. För att komma till Almåsskolan var man tvungen att går igenom Gamla stan (då var vi helt plötsligt i Sthlm), backen var så brant att jag fick ta emot med händerna för att inte halka ner igen. Till slut var jag äntligen framme, hos Erikssons ute på Hästholmen?! Vafalls? Dessutom stod vår barnvagn parkerad i hamnen med vår dotter i, dottern var 1.5 år och hade ännu inget namn. Det var visst julafton och mormor Kerstin (inte min mormor) satt i soffan och rökte och tittade på Snövit. Där väntade en utskällning som hette duga, pappa var ju inte hemma och jag hade visst haft ett uppdrag. Jag skulle hämtat pappa i Göteborg. Sedan ringde hemtelefonen, på riktigt.
Helknas! Jag visste knappt vem jag var när telefonen ringde och eftersom klockan var 7:05 hade jag egentligen inte alls lust att svara. Det är lustigt hur mycket man hinner tänka på tre signaler.
Jag hann att tänka: ååå det är någon skola som ringer från vikariepoolen jag ORKAR inte jobba, eller nej skolan har ju inte börjat än. Då är det säkert mitt jobb som ringer och vill att jag skall jobba, jag ORKAR inte jobba, eller nej jag jobbar ju redan idag. Vem kan det vara då? Shit det kanske har hänt Kärleken nåt på jobbet. Hej det är Malin.
Det var Kärlekens jobbarkompis som skulle ringa hans mobil och ringde hem istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar