När blev oändligheten begränsad?

När jag var liten var sommarlovet oändligt långt, dagarna på stranden varade från gryning till solnedgång och mammas och pappas semester lika lång som sommarlovet. By fact, vet jag nu att en semester är fem veckor (om ens det, jag har aldrig haft en enda betald semesterdag), fem veckor är lite mer än en månad och en månad går i ett swisch. Ingen barnfamilj är på stranden från morgon till kväll eftersom det skall sovas, ätas och tittas på Bollibompa. Dessutom behöver de stackars föräldrarna vila lite efter alla farliga moment på stranden som utgör direkt livsfara för de små liven. Sommarlovet är förvisso långt men nu är det ju snart augusti och tiden har rasat iväg som vanligt. Varje sommar när jag får mitt sommarschema känns det som är augusti, inte bara för att det först då jag är ledig utan för att kalendern är fulltecknad av hinder för att göra alla de där sakerna som gör sommarlovet så oändligt. Har man dessutom vänner som också jobbar inom vård och omsorg är chansen att fler är lediga samma dag näst intill obefintlig. Se bara på mig och Fjunis. Som vi har planerat inför denna sommaren. Vi skulle göra spontanutflykter, sitta på uteserveringar och käka morötter. De där med uteserveringarna funkar i och för sig nu också, men det får bli utan ölen. Men vi har setts en kväll på fem veckor, mestadels på grund av jobb. Skandal! På lördag blir det dock ändring, och jag längtar.
Om vi däremot går tillbaka till den numera obefintliga oändligheten så är oändlighet ett adjektiv som har hamnat långt bak i mitt vokabulär. När jag flyttade till K-town och började plugga kändes det som en oändlighet tills jag var kvar. Speciellt under fysikföreläsningarna. Nu har det gått fyra år och åren känns inte längre som år. Nu är år något man planerar in i sitt dagliga tänkande. "Ja men flytta, det gör vi om ett år." "Gifta oss, ja det gör vi om två år." "Köpa nya vinterdäck, det gör vi om ett år."
Tänk om oändlighetstänket försvann under min utbildning, en utbildning som skulle gå under med ett begränsat tänkande. Hjälp, tänk om jag har blivit begränsad i mitt tänkande och också köper in Äppel/Päppel-böckerna till mina elever och år efter år går igenom Sveriges landskap med samma svartvita stenciler med en Atlas som fortfarande har med Sovjetunionen som land.
Skrämmande och kanske föga troligt, men eftersom sommarlovet inte längre är oändligt tvekar jag inombords och jag går till jobbet och önskar att jag kunde lära mig att leva i nuet.
Finns det en sådan kurs på Studiefrämjandet?

Oändlighet i Pridefärger