Vilka är ni egentligen?

Enligt min bloggstatistik har jag haft 50 unika läsare de senaste tre dagarna och med tanke på få kommentarer så undrar jag givetvis vilka alla ni är!!!

Ledig dag och sol är en bra kombination, ännu bättre är den med bil och goda vänner. Dagen började dock på vårdcentralen där jag skulle lämna ett (trodde jag) blodprov. Döm av min förvåning när sköterskan tömde mig på fyra rör. Min arm ser ut som ett slagfält. Inte undra på att jag var blekast på stranden.
Silverpilen tog oss till Skutberget och eftersom alla bra platser var upptagna fick vi nöja oss med stranden. Där låg vi, alla barnfamiljer samt halva Norges befolkning. Om jag fick designa mitt eget barn skulle det vara en krullhårig mulatt som pratar norska. Visst, det krullhåriga finns i Olssongenerna men tyvärr har Kärleken röda hårstrån i skägget så det blir väl en rödhårig krulltott som pratar värmländska. Appro på krullhårig så var (är) Storebror väldigt krullhårig, nästan som en pudel. En pudel just vad jag alltid önskade mig i födelsedagspresent när jag var liten, eftersom underbara Mormor hade en pudel vid namn Bella. Denna pudel (som jag förövrigt försäkrade mig om att jag skulle få ärva när hon dog, okänslig som man är i 8-årsåldern) hade så många bokstavsdiagnoser att Mr Gillberg skulle ha fullt upp i en livstid för att utröna vilka hon led av. Hur som helst, en pudel var det jag önskade mig mest av allt när jag fyllde år. Så när jag vaknade upp den 22/12 typ-92 hörde jag ett skällande utifrån hallen. Likt när Kalle i Chokladfabriken får reda på att han har vunnit biljetten, så stor var min lycka. Upp rusar jag och märker inte fnissande föräldrar. I hallen står min "pudel". Krullhåriga Storebror, svartmålad i ansiktet iförd peruk med ditsatta strumpor som öron. Behöver jag säga att det var min värsta födelsedag någonsin? Det är nästan så att man undrar hut man kan utsätta sitt barn för ett sådant vidrigt practical joke, skäms på er! Dock är detta historia nu och glada är vi nog allihopa över att vi inte skaffade en pudel, de är faktiskt inte särskilt söta.

En annan vidrig sak vi såg idag var när vi svängde förbi Bergvik för att köpa fika till stranden. Utanför entrén stod en mamma med en nyföding i en pytteliten bilbarnstol som stod på marken vid hennes fötter. Mamman står glatt och röker å det värsta, fimpar lite hit och lite dit så det nästan kom i bilbarnstolen, usch och fy för sådant!

Peace out!