Hjälp, min pappa har blivit en bankrånare

Jag undrar vilken diagnos jag skulle fått om en psykolog gick igenom mina drömmar. Fullständigt galen förmodligen. Inatt var det värre än värst.
Min pappa hade sålt sin själ till maffian i Mölndal (den kommun där han jobbar) och tillsammans skulle de råna en bank i Göteborg. Av någon outgrundlig anledning var jag också inblandad i det hela utan att ha något form av uppdrag, pappa skulle köra flyktbilen.(Ironiskt nog ned för trappan på Götaplatsen, och det känns väl igen Far?, haha) Hur som helst, när allt var förberett och klart vågade jag ta mod till mig och säga till maffiabossen att jag inte alls ville vara med på detta otyg. Helt fel klädd var jag, shorts och linne trots att det var snö och vinter. I och med att jag inte hade någon uppgift under rånet släppte han iväg mig utan diskussion. Kallt som fan var det och jag började gå i mina flipflop i riktning mot Lindome. Av någon anledning tänkte jag gå till Almåsskolan där pappa har sitt kontor och fråga om de verkligen visste vad deras chef håller på med egentligen. Det var långt och uppförsbacke, gatorna i Lindome var gjorda av kullersten och snön gjorde att jag halkade i mina plastflipflops. För att komma till Almåsskolan var man tvungen att går igenom Gamla stan (då var vi helt plötsligt i Sthlm), backen var så brant att jag fick ta emot med händerna för att inte halka ner igen. Till slut var jag äntligen framme, hos Erikssons ute på Hästholmen?! Vafalls? Dessutom stod vår barnvagn parkerad i hamnen med vår dotter i, dottern var 1.5 år och hade ännu inget namn. Det var visst julafton och mormor Kerstin (inte min mormor) satt i soffan och rökte och tittade på Snövit. Där väntade en utskällning som hette duga, pappa var ju inte hemma och jag hade visst haft ett uppdrag. Jag skulle hämtat pappa i Göteborg. Sedan ringde hemtelefonen, på riktigt.
Helknas! Jag visste knappt vem jag var när telefonen ringde och eftersom klockan var 7:05 hade jag egentligen inte alls lust att svara. Det är lustigt hur mycket man hinner tänka på tre signaler.
Jag hann att tänka: ååå det är någon skola som ringer från vikariepoolen jag ORKAR inte jobba, eller nej skolan har ju inte börjat än. Då är det säkert mitt jobb som ringer och vill att jag skall jobba, jag ORKAR inte jobba, eller nej jag jobbar ju redan idag. Vem kan det vara då? Shit det kanske har hänt Kärleken nåt på jobbet. Hej det är Malin.
Det var Kärlekens jobbarkompis som skulle ringa hans mobil och ringde hem istället.

Bland hushållsost och mellanmjölk

När det är såhär varmt går det inte att uträtta något som har med lägenheten att göra, iallafall inte dagtid. Nu har jag dock både dammsugit och strykt vilket innebär att det är runt 40 grader i den stillastående lägenhetsluften där vi bor. Det tog ett tag för mig att kalla Karlstad för hemma. I Zach Braffs fenomenala Garden State säger han väldigt kloka saker om just hemkänslan:
"You know that point in your life when you realize that the house you grew up in isn't really your home anymore? All the sudden, even if you have your own place to put your shit, the ideal of home is gone. One day it's just gone. And you realize that you can never get it back, it's like you're homesick for a place that does not exists. But mabye that's just a passage. You'll never have that feeling again until you create a new home, for your own kids and the family you start. Mabye that's all family really is. A group of people who miss the same imaginary place."
Just nu skapar vi en liten familj och det är nog det jag har längtat efter mest av allt hela mitt liv. Om det är något jag har fantiserat om så länge jag kan minnas så är det just detta. Jag minns speciellt när jag jobbade på Hemköp när jag fortfarande bodde hos Mor och Far. Jag sög in familjekänslan hos kunderna, för vad är väl mer familjärt och nödvändigt som familj än att handla? Jag fördrev tiden i kassan med att planera vad jag själv skulle köpa till min familj, vilken tvål, vilka tops eller hur jag aldrig skulle köpa färdig barnmat utan självklart göra egen.
Det tog tre år i Karlstad innan jag kallade detta hem. För Lillebror tog det två veckor när han flyttat till eget. Jag lever min dröm och älskar det. Det kan låta tråkigt och fantasilöst, men familj är något man aldrig skall ta för givet och jag har aldrig varit en karriärsmänniska. När jag är på bra humör och inte stressar så mycket över arbetslösheten, njuter jag av att storhandla på Willys och köpa hushållost och mellanmjölk. Haha, somliga av mina kära vänner skrattar gott nu. Hur kan man vara lycklig över något så banalt? Men äntligen har jag ett lugn i mitt hjärta som jag har saknat och längtat efter så länge jag kan minnas.
Godnatt

En dag utan måsten

En helt vanlig tisdag och vi båda var hellediga. Efter gårdagens sömnbrist var det en trevlig överraskning när vädret bjöd på mulet i morse, eftersom vi i sovrummet har morgonsol i vanliga fall. Så vad göra när man är ledig, INGENTING! Hade egentligen en dejt men den blev inställd och så skönt det var att bara vara. Jag kan villigt erkänna att jag har sovit mestadels av dagen, men jag skyller på Lillfisen som gör mig väldigt trött. Vi tittade på Morgan Pålsson som var helt okej, det var lite Jönssonligankänsla över den. Sedan gjorde jag hemmapizza, som av någon konstig anledning känns nyttigare än hämtpizza. Macke fick sig ett dopp i Alstern och ligger nu på tork på balkongen, sur som ättika.

Av degen som blev över gjorde jag pizzabullar som jag tänkte var bra att ha i frysen för framtida utflykter i sommarvärmen ( som dock verkar försvinna till helgen).

Peace out

The dark night

Vi var på bio igår, Batman- the dark night. Kanonbra, både Heath Ledger och Christian Bale är enastående i sina roller. Rakt igenom filmen fanns ett vemod som jag inte kände igen från Batman begins, eller så var det känslan av att Heath Ledger inte finns på jorden längre. Jag gillar vemodiga filmer och den lite ledsna känslan som kan infinna sig när man går ut från bio. Hur som helst, ett jättebra film värd att se på bio!

Kineser kinser kinser

Under de senaste åren har Karlstad fått en ökning av turistande kinser. Karlstad kommun har fört en stark marknadsföring av solens stad och i Kina har Karlstad fått namnet Tai Yang Cheng som betyder just solens stad. Kinesiska turister ökade med 90 % ifjol i Karlstad och fler lär det bli.(Källa:www.karlstad.se) Det som är roligt med kinesturisterna är de ständigt rör sig i grupper och gör allt tillsammans. Idag när vi var på Skutberget kom en grupp på cirka 20 kinesiska män, iförda likadana Stadiumbadbyxor, för at ta sig ett dopp. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, tjugo kineser som värmer upp med armstreching inför ett dopp i Vänern hade varit årets kodak moment!
Peace out

När blev oändligheten begränsad?

När jag var liten var sommarlovet oändligt långt, dagarna på stranden varade från gryning till solnedgång och mammas och pappas semester lika lång som sommarlovet. By fact, vet jag nu att en semester är fem veckor (om ens det, jag har aldrig haft en enda betald semesterdag), fem veckor är lite mer än en månad och en månad går i ett swisch. Ingen barnfamilj är på stranden från morgon till kväll eftersom det skall sovas, ätas och tittas på Bollibompa. Dessutom behöver de stackars föräldrarna vila lite efter alla farliga moment på stranden som utgör direkt livsfara för de små liven. Sommarlovet är förvisso långt men nu är det ju snart augusti och tiden har rasat iväg som vanligt. Varje sommar när jag får mitt sommarschema känns det som är augusti, inte bara för att det först då jag är ledig utan för att kalendern är fulltecknad av hinder för att göra alla de där sakerna som gör sommarlovet så oändligt. Har man dessutom vänner som också jobbar inom vård och omsorg är chansen att fler är lediga samma dag näst intill obefintlig. Se bara på mig och Fjunis. Som vi har planerat inför denna sommaren. Vi skulle göra spontanutflykter, sitta på uteserveringar och käka morötter. De där med uteserveringarna funkar i och för sig nu också, men det får bli utan ölen. Men vi har setts en kväll på fem veckor, mestadels på grund av jobb. Skandal! På lördag blir det dock ändring, och jag längtar.
Om vi däremot går tillbaka till den numera obefintliga oändligheten så är oändlighet ett adjektiv som har hamnat långt bak i mitt vokabulär. När jag flyttade till K-town och började plugga kändes det som en oändlighet tills jag var kvar. Speciellt under fysikföreläsningarna. Nu har det gått fyra år och åren känns inte längre som år. Nu är år något man planerar in i sitt dagliga tänkande. "Ja men flytta, det gör vi om ett år." "Gifta oss, ja det gör vi om två år." "Köpa nya vinterdäck, det gör vi om ett år."
Tänk om oändlighetstänket försvann under min utbildning, en utbildning som skulle gå under med ett begränsat tänkande. Hjälp, tänk om jag har blivit begränsad i mitt tänkande och också köper in Äppel/Päppel-böckerna till mina elever och år efter år går igenom Sveriges landskap med samma svartvita stenciler med en Atlas som fortfarande har med Sovjetunionen som land.
Skrämmande och kanske föga troligt, men eftersom sommarlovet inte längre är oändligt tvekar jag inombords och jag går till jobbet och önskar att jag kunde lära mig att leva i nuet.
Finns det en sådan kurs på Studiefrämjandet?

Oändlighet i Pridefärger

Vilka är ni egentligen?

Enligt min bloggstatistik har jag haft 50 unika läsare de senaste tre dagarna och med tanke på få kommentarer så undrar jag givetvis vilka alla ni är!!!

Ledig dag och sol är en bra kombination, ännu bättre är den med bil och goda vänner. Dagen började dock på vårdcentralen där jag skulle lämna ett (trodde jag) blodprov. Döm av min förvåning när sköterskan tömde mig på fyra rör. Min arm ser ut som ett slagfält. Inte undra på att jag var blekast på stranden.
Silverpilen tog oss till Skutberget och eftersom alla bra platser var upptagna fick vi nöja oss med stranden. Där låg vi, alla barnfamiljer samt halva Norges befolkning. Om jag fick designa mitt eget barn skulle det vara en krullhårig mulatt som pratar norska. Visst, det krullhåriga finns i Olssongenerna men tyvärr har Kärleken röda hårstrån i skägget så det blir väl en rödhårig krulltott som pratar värmländska. Appro på krullhårig så var (är) Storebror väldigt krullhårig, nästan som en pudel. En pudel just vad jag alltid önskade mig i födelsedagspresent när jag var liten, eftersom underbara Mormor hade en pudel vid namn Bella. Denna pudel (som jag förövrigt försäkrade mig om att jag skulle få ärva när hon dog, okänslig som man är i 8-årsåldern) hade så många bokstavsdiagnoser att Mr Gillberg skulle ha fullt upp i en livstid för att utröna vilka hon led av. Hur som helst, en pudel var det jag önskade mig mest av allt när jag fyllde år. Så när jag vaknade upp den 22/12 typ-92 hörde jag ett skällande utifrån hallen. Likt när Kalle i Chokladfabriken får reda på att han har vunnit biljetten, så stor var min lycka. Upp rusar jag och märker inte fnissande föräldrar. I hallen står min "pudel". Krullhåriga Storebror, svartmålad i ansiktet iförd peruk med ditsatta strumpor som öron. Behöver jag säga att det var min värsta födelsedag någonsin? Det är nästan så att man undrar hut man kan utsätta sitt barn för ett sådant vidrigt practical joke, skäms på er! Dock är detta historia nu och glada är vi nog allihopa över att vi inte skaffade en pudel, de är faktiskt inte särskilt söta.

En annan vidrig sak vi såg idag var när vi svängde förbi Bergvik för att köpa fika till stranden. Utanför entrén stod en mamma med en nyföding i en pytteliten bilbarnstol som stod på marken vid hennes fötter. Mamman står glatt och röker å det värsta, fimpar lite hit och lite dit så det nästan kom i bilbarnstolen, usch och fy för sådant!

Peace out!

Höstmys i juli och Cajsa-Varg-mat

Himmelen drog i hop sig å det värsta och helt plötsligt var det så mörkt i lägenheten att det var läge att tända ljus. Höst med andra ord. Det bådar inte gott inför morgondagens solande på lediga dagen. "Fattas bara annat" som morfar Prosten skulle sagt i falsett.

Efter allt städande kom en ynklig Kärlek och var kebabhungrig. Men icke sa Malin, här skall sparas, jag är ju snart arbetslös. Istället trollade jag på nolltid fram en fantastiskt god pasta av det som fanns i kylen, kanske var jag Cajsa Varg i mitt tidigare liv...

Kärleken går med på att tapetsera om vi skaffar Canal + så att han kan kolla på all sport i vinter. Sns kom förbi och hejjade och dum som jag är frågade jag om hennes råd, men eftersom hon är en lika stor hockeynöööööörd som Kärleken tyckte hon givetvis att det var en utmärkt idé.

Suck, jag vill jag vill jag viiiiiiillllllll

Modfälld Malin making musli

Lägenheten städad och muslin gjord, dagens mål avklarade.

Till lunch bjöds det på festmåltid vill jag lova.

Trött på Karlstad

Så gryr åter dagen och livet går sin gilla gång på Signalhornsgatan. Måndag betyder vanlig arbetsdag vilket betyder att nya tjänster släpps på arbetsförmedlingens hemsida. Jag ger upp. Just nu utvecklar jag något slags förakt mot hela Karlstad, ja faktiskt hela Värmland och jag har inte lust att arbeta på en enda skola här. Jag har helt tappat lusten att söka en enda tjänst till, för inte ens ett brev där det står att "tjänsten är tillsatt" kan de bjuda på. Men vikariepoolen då? Jo den skall man minsann kvalificera sig för att få vara med i, gå vidare i någonslags antagningsprocess och bli vald. Jag undrar just vad de har för kriterier eftersom alla som vill vara med måste vara behöriga, kan det finnas andra kriterier? Allt känns med andra ord helt hopplöst och jag hade gärna flyttat härifrån på momangen.

Dessutom vill jag tapetsera om i sovrummet, vilket inte Kärleken vill. Jag som under mina jobbnätter helt har planerat hur fint det skulle bli och vilka kuddar och gardiner som skulle passa.

Det är inte mitt humör det är något fel på, det är modet. Jag har tappat bort det och verkar inte kunna hitta det någonstans.

Dagens iakttagelse: doften av rosa pelargoner påminner mig om Farmor. Det är tråkigt att gamla människor måste dö.

Jag kan allt om jag vill

Ibland kan även lilla jag slå till och vara riktigt romantisk, vakna före Kärleken och baka scones till frukost på sängen.

Vi är båda inne på andra natten och det är seeeegt. Ännu segare att gå till jobbet i natt igen, två nätter är okej, tre är en pina.

Vårt hem ser ut som ett bombnedslag, jag skaaaaa städa när jag är ledig. Mitt i röran i hallen hittade jag ett brev till mig, det visade sig vara mitt examensbevis. Nu är jag med andra ord dokumenterad fröken.

Man kan undra vart Sola i Karlstá har tagit vägen. Det enda som är positivt med regn är att när man jobbar natt så springer inte grannungarna ute på gården och för väsen.

Jag fick en bild mailad som fotografen tog på bröllopet, riktigt rolig och det skall bli spännande att se resten. Han skall lägga ut den på sin hemsida http://www.jonaldi.com/

Hejhej

Nya bud

Från och med nu kommer det som har med Lillfisen att göra skrivas om här:
http://www.familjeliv.se/hem/ktownm/presentation.php

Den elaka kusinen

När jag åker någonstans tar jag nästan alltid med hundskrället. Jag inbillar mig att han gillar det men egentligen hatar han det. När vi åker till Strängnäs blir han mobbad av de andra hundarna, speciellt av Stockholmsbruttan. I och med att stackaren är kastrerad och dessutom pojk är han lägst i rangordningen, det är inte konstigt att han följer oss vart vi än går och sover i resväskan för att vi inte skall glömma honom.
När vi åker söderut blir han inte mobbad men han är inte särskilt förtjust i Doglas som är så stor och klumpig och gärna vill leka. Droppen kom förra veckan när Macke kämpade i 10 minuter med att få fram en tennisboll under trappan. När han äntligen fått fram den, la han den ifrån sig i en sekund för att hosta upp all jord han var tvungen att äta upp för att få fram den stackars bollen. Var händer då? Jo, Doglas dyker upp från ingenstans och tar helt sonika bollen och springer i väg med steg som med ord skulle beskrivas "ta den om du kan då, du kan inte ta den".





Inte konstigt att stackars Macke gärna är med och packar väska så att vi inte glömmer honom.

Aha

Denna helg jobbar vi båda natthelg vilket innebär att det är ganska dött här på dagarna. När vi väl vaknat blev det dock liv i luckan. En timmes promenad i spåret gjorde gott för både oss och Macke. Spåret är lite lagom halvskogigt, tillräckligt för att få skogskänslan iallafall. Och så gudomligt det luktar. Det finns inte mycket som luktar så gott som skogen. Helt plötsligt gick vädret från mulet till strålande sol, vilket innebar att vi minst sagt hade för mycket kläder på oss. Som tur är är vi ju numera Toyotaägare så när vi kom hem tog vi genast Silverpilen ner för att bada. Kärleken är dock den största badkrukan i världen så han stod på land och frös.

När man jobbar natt finns det mycket utrymme för tankar och när klockan börjar närma sig halv fem brukar jag kläcka ett antal bra idéer Visserligen brukar de inte vara fullt så fenomenala när jag har kommit hem. I natt låg jag bland annat och formulerade ett suveränt CV, men nu när jag tänker på det känns det banalt och fjantigt. Jag har sökt alla jobb inom 7 mils radie och börjat tappa hoppet. Det är cirka 120 sökande per tjänst och hur tusan skall mitt CV se ut för att de skall ta mig istället för de som redan har jobbat några år??!!

Andra saker jag funderar på är givetvis framtiden och att vi inte längre skall vara 2 plus hund. Jag fick en ordentligt tankeställare när jag var hemma hos Mor och Far sist och Lenéa sov hos mig. Hela kvällen var hon på sitt mest strålande humör och gick till och med och la sig utan tjat och gnat. På grund av Amerikanare och Stockholmare sov vi i samma säng och halv två väcktes jag av tårar och hemlängtan. Det lustiga är att hon inte sa att hon längtade efter sin mamma utan hon formulerade sig " min maaaaaaaammmmaaaaaa lääääääängtar efter MIG!!!". Och så rätt hon har, inte nog med att det kommer en Lillfis till oss som är helt beroende av oss, VI kommer även bli helt beroende av honom/henne.

Dagens låt: The show must go on- Queen. Fantastiskt bra låt!

Peace out!

Tillbaka i K-town

Det slog mig igår att jag inte har varit hemma i lägenhetern en enda ledig dag på fyra veckor. Det har varit ett evigt (och roligt) flängande i Sveriges avlånga land. Nu vill jag dock vara hemma ett tag.

I morgon skall vi på inskrivning hos Barnmorskan för äntligen har jag ett litet hjärta i min mage. En liten 3.1 centimeters människa som kan röra på armarna, underbart men lite läskigt. I måndags var vi på det andra ultraljudet och allt såg precis så bra ut som det skulle. Jag är nu i vecka 11 och Lillfisen kommer i början på februari.

Peace out!

Bröllopsveckan i bilder

Nyss hemkommen från Strängnäs i nya familjemedlemmen Silverpilen. Herrskapet är aningen sega efter en hejdundrande bröllopsfest igår. Det var fantastiskt lyckat och inte ett öga var torrt i kyrkan. Veckan har varit fylld av äventyr och här följer en liten bildsummering:

Jag försöker vaxa benen, men ger upp för det gör sååååå ont!!!

Vi valde mellan Silverpilen och en Land Cruiser, men eftersom vi är så miljömedvetna ville vi inte bidra till växthuseffekten och köra omkring i en 800.000(?!?!?!) kroners bil.

Sedan var det dags för bröllop! Lägg märke till Brudens otroligt fina håruppsättning!!!!

Finaste brudparet:

Tärnan jag:

Lilla jag och Kärleken:

Det känns lite konstigt att helgen redan är över. Brudparet skötte sig galant, maten var fantastiskt god och tårtan lika så.

Imorgon åker jag ner till Mor och Far på snabbvisit sedan är det det dags att börja jobba igen.

Med fjärilar i magen går jag nu och lägger mig.

God Natt

Dagen D

Nu är det dags. Svägerskan har vaknat upp för sista gången som en Eklund. Veckan har varit fylld av äventyr, ringarna felgraverade, bröllopsnattshotellbokningen borttappad av hotellet men nu verkar allt vara under kontroll. Vi ska strax bege oss in till frisören och uppdatering kommer givetvis snart!
peace

Vuxenpoäng......hjälp

Som mina vänner vet, så är jag rätt så impulsstyrd. Att det skulle gå såhär långt trodde jag däremot aldrig. För cirka en och en halv vecka sedan beslutade vi oss för att inte flytta ner till stan, vi skulle istället investera i en bil. Sagt och gjort ringde jag till både Far och Svärfar för att höra vad man egentligen bör tänka på när man skall köpa bil. Egentligen borde alla människor få gå i en kurs i bilköp, omtapetsering samt försäkringskassans regler om sjukpenninggrundande belopp (eller vad det heter). När jag talade med Svärfar blev han nog lite nervös över att jag nämnde oss, bilköp och blocket.se i samma mening, för en vecka senare ringde han och sa att han hade hittat en bil åt oss hos deras bilhandlare i Strängnäs. Idag var vi och kikade, klämde, kände och provkörde. Givetvis var Svärfar med, då jag endast vågade köra i 70 km/h ifall ifall vi skulle krocka med bilfirmans bil. Hur som helst, man kan ju tycka att det kanske då är dumt att köpa första bästa bil man provkör men fördelarna var många och nackdelarna mest att det inte fanns någon AC. Det var en farbror som ägt den innan och trots att den hade 10 år på nacken hade farbrorn endast kört 7300 mil och den luktade gott (bilen alltså) och var jättefräsch. Det enda mina tankar (och även min far) reserverade sig mot var det här med AC. Men va tusan, det är vår första bil och klarar man att bila genom Europa utan AC med franska desertostar som lagrats i gödselstack måste vi ju klara oss utan AC.
Nu är det gjort och det känns lite konstigt att inte ta tåget hem på söndag, men fantastiskt befriande att ha bil.
Peace out! (bilder kommer)

Trött tröttare Malin

Man vet att man har sovit för lite när:
1) Håret inte har torkat från duschningen kvällen innan.
2) Man smakar fortfarande tandkräm i munnen när man vaknar.

70 timmar arbete från måndag till måndag, nu är jag med all rätt ledig i 10 dagar. Imorgon bär det av till Strängnäs för att assistera, en enligt rykten ganska lugn, Bridezilla. Kul skall det bli och vi hoppas på soooool!
Jag har fotodokumenterat min helg med min sprillans nya kamera men har inte orkat packa upp sladden så att jag kan överföra bilderna till datorn, det får bli en annan dag.
Nu vila, sedan umgås med Kärleken. Vi har sovit i samma säng men inte setts på tre dagar för han har jobbat natthelg.
Peace!

Här ska (vill jag) jag gifta mig!!

En synnerligen trevlig dag i goda vänners lag. Dock saknades huvudpersonen som var tvungen att slita för brödfödan. Nattens arbete gick bra och jag behövde inte sova så länge imorse vilket bådade gott då vädret bjöd på sitt bästa humör. Kärleken och jag traskade hand i hand ner till Kroppkärrssjön för sol och bad, vägen dit fylldes av väldigt bra prat om framtiden och våra liv. Då jag gärna vill något med en gång när jag får en idé, och Kärleken blir anklagad för att inte tåla förändringar, fick jag hålla med om att jag kanske nog borde lugna ner mig lite. Kärleken uttryckte det som att "när du får en idé är ditt plan redan på väg, medan jag står kvar i incheckningsdisken och inte riktigt vet vart vi ska åka". Jag måste lära mig att ha lite tålamod.
När vi solat och badat kom grabbarna Grus förbi och vi åkte en sväng till Café August, som är Karlstads mysigaste café. För er trogna bloggläsare var det där vi var på Caj Carlsson i våras, och även där jag kom fram till att jag vill ha vårt bröllop. Korten är tagna med mobilkamera så kvalitén är inte den bästa, men sup in atmosfären och sätt in pengar på vårt konto så att vi kan gifta oss snart!! Lägg märke till små detaljer såsom att alla bord är gjorda av gamla symaskinsunderrede, hundarna har en egen bar samt att festen kan hållas både ute och inne.









Peace out!

Började sådär men blev rätt bra..

Det blev hemmahamburgare till middag. Jag gjorde dem på känn vilket inte blev så bra, de gick sönder och såg allmänt oätliga ut. Tillslut fick jag dock in snitsen och till slut blev det ganska bra, jag behövde en bra grej denna tråkiga dag. Nu skall jag strax trampa ner till jobbet.

Tre saker man kan göra i reklampausen:
1. Spela 4 banor på Super Mario 3
2. Gå till frysen, hämta en kaka och köra den en minut i mirkon och sedan käka upp den.
3. Slösurfa på på familjeliv.se och läsa om tragiska händelser i människors liv.

Tre saker jag borde göra i reklampausen:
1. Diska.
2. Packa inför natten.
3. Packa upp min väska från hemmavistelsen.


Här är maten för dagen:
Före / Efter


Frid och kärlek

På väg ner för backen

Vi har bestämt oss för att flytta ner till stan vilket är lättare sagt än gjort. Vårt kära bostadsbolag (kbab) har ett obegripligt poängsystem där man får klicka på lägenheter som man är intresserad av, och sedan hoppas på det bästa (känns det som). Hur som helst, vi hade kvalificerat oss för en titt på en lägenhet men har nu blivit omkörda av ynka 21 poäng. Jag tror dock att jag har hittat ett sätt att lura systemet på dessa 21 poäng, men det tänker jag inte avslöja här. Problemet med mig är att när jag har bestämt mig för en sak, då vill jag att det skall ske på momangen. Har vi bestämt oss för att flytta vill jag göra det NU, nu när vi dessutom har hittat en lägnehet i underbara Viken kan jag nästan inte tänka mig att bo någon annanstans heller. Herrhagen verkar vara överreklamerad och svindyrt, Norrstrand har helt okej hyror men helt omöjligt att få tag på något.
Så är det någon som har en 2:a på minst 65 kvadrat, alternativt en 3:a i samma storlek, call me!!

Nu skall jag ladda med mat inför nattens jobb, har svårt att bestämma mig om det ska bli köttfärrssås eller hemmahamburgare.
Peace out!