När ordinarie är borta rensar vikarier i skåpet

Idag fick vi ett ryck på jobbet. Rubriken ljuger lite grann eftersom vi var en vikarie och en ordinarie (dock en rätt ny sådan) som jobbade. Skolan jag jobbar på är urmysig på alla sätt och vis, förutom lokalerna. Baracker från 1974, men det kan ju inte personalen hjälpa. Däremot är det ett enda virrvarr av gammal skit rent ut sagt som finns i alla skåp och förråd. Därför tog vi helt sonika tag i detta idag. Döm av min förvåning när jag hittade material från 1979, "Vi sjunger på lågstadiet" med låttitlar som "Jesus finns alltid för oss" och "Han som älskar alla barnen". Dagens kids hade nog inte blivit så imoponerade om vi tog fram de böckerna vi sångstunden. Jag gav mig på spelhörnan, det var no mercy som gällde. Alla spel och pussel som inte var intakta hivades i sopsäckar. Lamineringsmaskinen kom fram och Gli du skulle varir stolt över mig när jag gjorde lådor med färger och namn till olika spel med olika spelpjäser. Lappat och klart innan lunch.

Jobbade inte heldag idag vilket var skönt, speciellt eftersom Försäkringskassat skickat brev på posten idag. Tjugo minuter samtal till dem, och sedan tjugo minuter samtal till min arbetsgivare där vi båda beklagade över hur krångligt allt var med F-kassan. Det verkar som att jag är den enda i hela universum som har en timanställning och skall ha barn.

Ikväll blir det kultur, musikal står på schemat samt resturangbesök på Tom Yam, lyx!

Peace out

Jag är numera såååå 2002

Den nya fritidspedagogen har börjat på skolan och plötlsligt är jag nästan osynlig. Inte nog med att hon spelar piano, hon tog frivilligt på sig att anordna årets luciatåg. Jag vet att det inte är någon idé att vara svartsjuk men jag ville faktiskt också ha det där jobbet. Helt plötsligt blir hon inkallad till hemliga infomöteten och genomgångar av barnen och plötsligt intresserar sig föräldrar för vem man är bara för att man har fått en tjänst. Där har jag gått i 7 veckor och ändå ser de förvånade ut när de möter mig i kapprummet. Men så är väl det orättvisa livet, det kan ju inte hon hjälpa.

Neas underbara hosta har fått ett rejält fäste i min hals och hade jag inte varit så förbannat snål så hade jag nog stannat hemma idag.
Igår åkte vi för att tittköpa skötbord från Babyproffsen och bilbarnstol från Barnens Hus. När vi kom dit var skötbordet på tok för stort och bilstolen slut. Typiskt typiskt.

Life as småbarnsföräldrar

I helgen har vi verkligen fått bekänna färg. Kärleken har med råge klarat av flera eldprov inom det mesta, jag själv som har passat barn förr fick även jag öva på diverse problem. På fredags eftermiddagen hämtades kidsen hem från dagis och fritids och sedan bar det av till Mor och Far för firande av den sistnämde. Jag har varit lite halvhängig de senaste dagarna och under fredagnatten blev det inte bättre. Inte nog med att jag blev sämre, Lenéa vaknade upp med feber och alla lördagens aktiviteter fick ställas in. Mor och Far var inbokade på en massa annat så det var point of no return in barnvakt som gällde. Vi åkte hem till deras eget residens där jag och Lenéa slängde ihop plättar medan Kärleken och Lucas åkte och köpte lördagsgodis. Efter lunch prisade vi högre makter för Playstation och Astrid Lindgren. Hela eftermiddagen förflöt lugnt och Kärleken gjorde ett galant jobb när min kropp sa ifrån och somnade. Till middag blev det slöpizza och efter det Bollibompa. En stund iallafall, sedan hade Kärleken bokat in tv:n för HV71-Modo. Vilda protester och nästan tårar från barnen löstes med mera tvspel och vattenfärg. Halv tio sov båda så sött, förmodligen febriga båda två.
Sedan började det på riktigt. Upp och kissa, rädd för åskan (det stormade mest, men lät som åska), sova hos dig, upp och kissa, sova på soffan, upp och kissa, host host host, sova hos sig själv, upp och kissa, ännu mera host host host. Leneá den stackaren hostade sig igenom hela natten och själv sov jag inte en blund. Jag försökte skona Kärleken genom att lägga mig på soffan så att han iallafall skulle vara pigg till morgonen. Regnet piskade mot rutorna och när Leneá inte hostade så stormade hösten utanför istället. I ett märkligt tillstånd när klockan närmade sig sex och det började ljusna, jag var inte vaken men jag sov inte heller, sjöng Fred Åkerström i mitt huvud, samtidigt som Fisen levde rövare i magen.
"Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra. Ditt hår flyter ut över hela kudden. Om du var vaken, skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig... Men du jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag"
Fråga mig inte varför, men om och om igen gick den i mitt huvud.
Plötsligt var klockan åtta och två klarvakna barn stod och kikade på mig, då tackade jag Gud för Barnkanalen.
Nu är vi hemma i Karlstad, höstlovsvecka och därmed jobb på fritids. Veckan bjuder på mycket kultur. På onsdag är det musikaldag, Spring Awakening står för sång och musik. På fredag drar vi till hufvudstaden för att hälsa på PochO och gå på Henrik Schyfferts hyllning till 90-talet, det kommer bli galet bra.
Bye bye for now!

Och det var vecka 43

Tiden går sjukt fort, man hinner knappt med! En således lugn vecka med tre kvällsjobb och ingen skola. Skönt då jag känner mig lite halvhängig, dessutom snarkar Kärleken hela nätterna så jag får knappt sova en blund. Imorgon där det av söderut igen. Pappsen fyller år och Bror och Fästmö skall spendera en helg på tu man hand medan jag och Kärleken tar hand om Lucky Luke och Neapea. Jag hoppas bara inte att jag blir sjuk, det hade varit så typiskt. Trots att det bara är oktober har jag redan en gedigen önskelista inför födelsedag och jul, bara bra saker såklart. Nu skall vi åka och titta på bilbarnstol och skötbord, hjälp Fisen kommer om 15 veckor!!!!!
Peace out!

Två till mamma och två till Fisen

Jag insåg idag att jag verkligen måste köpa nya bh:ar. Situationen började bli obekväm om inte ohållbar. Lindex fick det bli, och en storlek som jag aldrig drömt om att jag skulle köpa. Snygga var de inte men ack så sköna. Fisen fick givetvis sin del av kakan och som Gli sedan sa "men hur många pyjamasar behöver dom egentligen?", jag hoppas att Fisen blir lika bekväm som sin mor och far och diggar mjukiskläder och morgonrock!

Godnatt

Kan det bli bättre än såhär?

Ute blåser det höstrusk, alla dagens måsten är avklarade. Klockan är nu tolv och världens skönaste måndag har precis börjat!

Nya pics

Har lagt upp nya bilder på magen på http://www.familjeliv.se
Klicka på bilderna, för på småbilderna ser allt så snett och skevt ut.
Godnatt

Summerar och sanerar

Vad vore väl livet utan ens bästa vänner? Likt en tornado sveper de in under en helg med allt för få timmar. På en sekund ändras ens normala ton, ironin är rå men hjärtlig och alla inklusive Macke får sig en känga. Samtalen innehåller en pefekt mix av allt från kärleksfullt häcklande till livets svåra frågor, samtidigt som smaklökarna får kulinariska upplevelser.
Strax efter ankomst rullade vi iväg med Silverpilen till Bergvik där den ena läckerheten efter den andra packades ner. Ett och ett annat ögonbryn höjdes när vårt ljudliga gäng drog fram på Ica Maxi och packade ner allt som inte kundes packas ner under studenttiden, samtidigt som diverse samtalsämnen och skvaller utbyttes.

Fredagen inleddes med italiensk korv, getostfyllda dadlar rullade i bacon, höstsoppa med valnötsbröd och mousserande vin (givetvis Ramlösa till undertecknad). Frukosten på lördagsmorgonen var gudomlig och saknade inget. Dagen spenderades på stan där jag själv inhandlade en cdspelare till köket, en skiva samt en kaffeburk från Bruka Design. Sedan åkte vi till Café August, åt lunch och enades om att detta verkligen är det perfekta stället att gifta sig på. Väl hemma blev det soffhäng, lördagsgodiset inhandlades och kvällens supé började anrättas.

Kvällen till ära bjöds det på Jamie Olivers svamprisotto, entrecote fräst i balsamvinäger samt en avocadosallad. Efteråt blev det gino med ananas, vindruvor, banan och apelsin. Toppat med minimashmallows och mörkchoklad var även detta en given succé.

Sedan begav vi oss ner till Fjunis och Axl där de tillfälliga Norrbaggarna var på besök för att svänga de lurviga. Trevligt som tusan och kvällen avslutades på Arena Lounge med drinkar (nej, jag drack cola). Den gravida chaffören var ovaligt pigg och orkade vara med ända till stängning och körde sedan hem hela det lite lätt berusade entouraget.

Nu är det söndag, lägenheten gapar öde och en viss tomhetskänsla finns i magen. Veckan som kommer blir lugn och skön utan en massa dubbeljobb, faktiskt knappt någor jobb alls vilket känns skönt. Jag har fått ihop min heltidskvot och skall bara ägna mig åt mig, Fisen och Kärleken.

I fredags fick jag även bokat in tider i slutet på december och början av det nya året. December och januari är räddad och jag kan med gott samvete sluta jobba 14 januari och då bara förbereda Fisens ankomst, en otrolig lättnad.

Peace out

Vad lever vi i för värld?

Idag var det soppa och pannkakor i skolan, en given favorit bland kidsen såklart. När jag stod och slevade upp pankakor för fullt (ja, det är en liten skola så man är inte bara lärare utan även bambatant) så kommer lilla fröken I och vill ha en halv pannkaka. Lite förvånat frågar jag om hon inte tycker om pannkakor. Döm av min förvåning när den fullt normalstora sexåringen säger "jo, men mamma säger att jag bara får ta en pannkaka, och om jag går två gånger så känns det iallafall som att jag får äta två". Jag frågar stillsamt varför hon bara får äta en pannkaka, varpå den lilla stackars flickungen svarar " jo, för att mamma säger att jag blir tjock när jag blir vuxen om jag äter mer pannkakor". Jag stod kvar helt mållös, vad tusan svara man? Helt sjukt att en sexåring ens skall reflektera över maten, godis är väl en sak att tänka på men maten för guds skull!!!!!

En annan syn var den gravida vikarien som stod och hetsåt barnens överblivna pannkakor när de gick ut på rast. Haha, vem kan det ha varit?

Jag har fastnat i beroendeträsket igen. Igår innan läggdags tog jag två sprut med vanlig nässpray för jag hittade inte min egen som icke är beroendeframkallande. Idag är jag genast sämre och näsan skriker efter Otrivin, Nasim eller vad tusan som helst. Det är rena rama knarket.

Mammakompisen M var här på fika igår och vi enades om att det borde finnas en checklista på alla man behöver förbereda innan bebisleverans och gärna en inköpslista på allt som bör finnas i hemmet (alltså nödvändiga saker för Fisen, inte jeansen från Polarn och Pyret.)

Imorgon kommer hjärtegirlsen och det blir en helg med sköna göteborgsdialekter.

En mörk mobilbild, men snygga är vi!

ÅÅÅ jag vill inte bo här mer

Ur http://www.vf.se
Rån på Kronoparken
Karlstad Två män misshandlades och rånades på Kronoparken i helgen, den ene mitt på blanka eftermiddagen.Polisen söker efter totalt sex gärningsmän.

Det första rånet inträffade på Fagottgatan vid 14-tiden på lördagen, då en man i 50-årsåldern stoppades av två yngre män. Utan någon förvarning gav de sig på honom med sparkar och slag. De stal hans mobiltelefon samt en bärbar GPS.Gärningsmännen beskrivs som mellan 25 och 30 år gamla, och det finns också två namngivna personer som polisen söker efter. Polisen vill dock gärna komma i kontakt med vittnen till händelsen.Det andra dådet utspelade sig vid Sommargatan – Universitetsgatan vid 01-tiden, natten till söndagen. En 19-årig man var på väg hem då han mötte fyra tonåriga grabbar, uppskattningsvis 15-18 år gamla. De knuffade omkull honom, sparkade och slog honom och försökte dra av honom jackan.19-åringen tog sig dock upp och sprang mot Kronoparkens centrum. Där fanns andra människor i rörelse, vilket fick gärningsmännen att dra sig undan. De lyckades därför inte fullfölja rånet.Ingen av männen ådrog sig några allvarliga skador, men de beskrivs som blåslagna och chockade.

Familjemys hela helgen

Efter hårt arbete på fredagen susade jag och Macke ner för backen i Silverpilen mot västkusten. En härlig helg väntade och humöret var på topp. Det gick faktiskt rätt snabbt att köra trots att jag var ensam. När jag närmar mig hemtrakterna och har fyra avfarter kvar på motorvägen blir det tvärstopp. Trafikolycka i Sandsjöbacka och toklånga köer ända till Kållered. En timme satt jag helt fast, innan jag efter mycket om och men kunde jag baxa ut Silverpilen från omkörningsfilen, köra av i Lindome och köra gamla vägem hem. Resan som verkade ta tre timmar och tjugo minuter tog helt plötsligt närmare fyra och en halv. Väl hemma i Åsa vankades det fredagstacos hos småbarnsfamiljen. När Lucas berättade att han och pappsen alltid tittade på Meningen med livet på fredagar blev jag rätt imponerad. Tills det visade sig att detta var ett program med Bobbo Krull som gick ut på att spränga kassaskåp och titta på gigantiska borrar som borrade tunnlar, eeeh sådär kul va?!
Neapea var på sist bästa humör, men varifrån kommer hennes whiskeystämma? Hon låter som min goda vän Angela!

Galenpanna och ack så söt

Däckad efter en hård vecka i skolan.

På lördagen var schemat späckat minsann. Jag och Mor inledde denna morgon i Idala där Erikshjälpen har en secondhand affär som inte är av denna värld, eller så är de som jobbar där snarare inte det. De har öppet 10-13 varje lördag och ändå omsätter de en miljon om året, jag kan säga att det var packat på parkeringen redan 10:04 när vi parkerade. Det både luktade och såg ut som hemma hos Mormor och där inne kunde fick man kaffe med dopp för en tjuga.

Doglas och Macke var med och efter Idala susade vi vidare till Äskhults by där vi tog en promenad. Vi träffade på en glad men överviktig labradortik som glatt lyfte på kjolen när Doglas närmade sig. Mamma frågade om hon löpte men ägaren sa att det var en månad kvar. Mamma skojade och sa att "annars har vi en som gärna ställer upp" vilket ägaren tyckte var en bra idé. Då fick vi genast lite bråttom för mamma hade minsann inte tänkt att Doglas skulle bli far till några bastards. Macke, den lille kastrerade farbron, blev väldigt upprörd över ungdomarnas beteende. Han fräste och skällde och visste nog inte hur han skulle hantera de känslor som vällde upp i hans lilla bröst.

Två som inte är överförtjusta över att dela baggagelucka.

Vår heldag tog inte slut i Äskhult minsann. Vi for vidare till Skårs gård där de dagen till ära hade invigning av sitt utomhuskök. Självaste Monica Ahlberg, min och mammas favorit kokbokförfattarinna, var där och lagade lamfile med rotfruktmos, vilket var himmelskt gott. Hon var en väldigt piffig 50 +:are och jag har inte direkt samma kläder när jag lagar mat, vad hände med förkläde?

Denna hektiskt lördag avslutades hos Faster Aja, där det var födelsedagskalas för "de närmsta", det vill säga 25 pers. Kusinen var där med sitt senaste tillskott, lilla Lykke. Det var minst sagt skrämmade när jag insåg att om fem månader har vi en sådan liten krabat hemma som man inte kan lämna bort när kroppen skakar av gråt. Hjälp...

Söndag var lika med hemgång, men vi hann med en tur till gamle Morfar. Jag och Mor skulle ta med honom ut på söndagslunch till hans ungdoms Särö. Förvånade blev vi när allt allt allt var stängt i (eller ska det vara på) Särö. På grund av tidsbrist blev det istället lunch på Ikea, inte så spännande kanskem, men Vilde Valter var så nöjd med rimmat oxkött och rotfruktsfräs.

Vilde Valter, nästan 100 år

Sedan var det dags för mig och Macke att bege oss hem. Kärleken hade äntligen kommit hem, lite sjuk och lite ynklig. Efter tre och en halv timma bilkörande var vi rätt utmattade vi också, alla somnade innan klockan slagit nio.

Peace out!

Torsdag och snart helg

Tidig hemgång från skolan idag vilket var skönt. Att jag då istället skall planera morgonsdagens lektioner ser jag inte som jobb utan snarare bonus för det är så kul. Det värsta med att ha en så idealisk klass som jag har nu är att jag verkligen vill få ett riktigt jobb och ha min egen klass, ingen låneklass.

Jag är en oroande, ältande och rätt dyster typ ibland. Då stänger jag helst in mig i datarummet och lyssnar på musik med dystra sångtexter, inte alltid med Kent eller Depeche Mode även om de ligger mig extra varmt om hjärtat. Just nu är jag inte särskilt dyster, det har väl med hormonerna att göra. Därmed inte sagt att jag inte fortsätter att lyssna på dystra låtar. Just nu är jag inne i en period med Olle Ljungström. Hans texter är fantastiskt klockrena och beskriver vardagsdysterhet på ett väldigt bra sätt. Den låt som går på repeat just nu är Nåt för dom väntar och mina tankar går till de två personer i min omgivning som jag tänker på mest just nu. Jag tänker på er så mycket och känner maktlösheten av att inte kunna hjälpa till, men ni finns i mina tankar, hela tiden.
Nåt för dom som väntar

I ditt bröst
finns en kuslig maskin
den har en röst
och slukar dyrbar bensin
den producerar hopp
och kasterar drömmar ibland
När den säger stopp
känner du just ingenting

Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
som gör det lätt hålla ut
nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer

Mitt hjärtas röst
kan nog vara ostämt ibland
instängd i ett bröst
en ambassad som saknar sitt land

Men för blommor, hjärtan, ängar makalösa stränder
För ensamheten rätt i Christer Sjögrens händer

Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
som gör det lätt att hålla ut
nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta

Peace out!

Och vinnaren är...

Inte jag i varje fall. Jag förlorade LAS-lotteriet och därmed den lediga tjänsten mot en tjej som gått i min klass någon gång under min studietid. En grå, trist mus men hon är säkert en bra pedagog för det. Jag bara undrar varför merparten av mina kolleger inom skolan måste se så förbaskat tråkiga ut. Ingen färg och inget tingeltangel. Späckad dag med badhus, slöjd och fonetisk skrift med årskurs 3 i engelska. Sedan övergick jag till fritids för att avsluta kvällen som personlig assistent. Helt slut är jag nu med andra ord. Idag har jag även kommit på det bästa killnamnet som numera är favoritnamnet, jag kommer dock inte att offentliggöra det på bloggen för jag tror att det är ett namn som folk måste vänja sig vid. Kärleken la inte in sitt veto iallafall, vilket är bra då de flesta av mina namn blir vetolagda (hans också för den delen). Lillfisen kommer hädanefter kallas för enbart Fisen, då han inte är så himla liten längre utan nästan får mig att tappa andan när han kickar till. Och nej, vi vet inte om det är en kille eller tjej men arbetsnamnet går under han.
Godnatt

Dubbla skift och tillfällig singel

Dags för månadens dubbelskift igen. Som tur är har jag bara tre denna månaden. Kärleken har åkt till Prag för landslagsmatch (jag vet att det låter flott, men hmmmm) och jag är Ensam och Allena Storken ända till söndag. Underbar som han är har han lämnat små avtryck runt omkring i lägenheten.

Idag var Skolverket på inspektion på skolan där jag jobbar. När besöker de Malin? Jo, såklart mitt under en mattelektion. Jag tror dock att jag klarade mig utan större anmärkningar.

Nu sova...Godnatt

Happy happy happy

En ovanligt bra dag. Ny klass, underbara kids och förlängning hela veckan. Helgen har varit intensiv, jätterolig och innehållt mycket bilåkande med tillhörande prat om livets alla frågor. Shopping från både Lager 157 och Ullared vilket gjorde plånboken tunnare men köpelyckan större. Lillfisen fick nog en största delen av kvitton och på Ullared gick det upp för mig att gravida måste vara den mest lättpåverkade kundkretsen. Hur tusan skall man veta om man skall ha silikonnappar eller latexnappar. Hur livsnödvändig är egentligen en flaskvärmare och vad är det för skillnad på en dinappflaska och en vanlig nappflaska? Djungel är vad det är. Underbart var också att träffa Mor och Far och hela La familia inklusive kaniner. Därför åker jag hem igen denna helgen också, men även för att fira Faster och för att Kärleken lämnar Sverige för Prag i morgon.
Oktober är räddad och jag behöver inte tänka på att samla timmar.
Hejsvejs!

Pappsens goda mat!!!!!!

En glad en med latfrisyr som mina elever sa när jag sa att jag inte orkade borsta håret i morse.

Jobb och vänner

Bloggtorka skulle man kunna tycka. Ja det sant. Denna vecka har livet varit fullt upp med jobb, jobb och trevliga vänner på besök på kvällarna. Och med tanke på att jag numera aldrig går och lägger mig senare än 22:00 räcker dygnet inte riktigt till för bloggande också. Imorgon är det fredag och jag jobbar sista dagen med mina mysiga sexåringar i gruppen Stjärnorna. Det är lite sorgligt faktiskt. Jag är i och för sig inbokad på skolan två veckor i oktober men inte i samma klass. Däremot ska det bli så skönt med fredag, inte minst för att jag äntligen skall åka hem och träffa Mor, Far och hela underbara familjen. Vi har inte setts på två månader vilket är på tok för länge. Dessutom har jag med mig Gli och Fjunis och under helgen skall vi ha ett kärringarally som heter duga. Både Ullared och Lager 157 står på schemat.

Idag har Lillfisen haft hicka, det var en rätt märklig känsla men kul att han underhåller sig därinne. En av mina elever frågade idag hur långt det var kvar tills min bebis i magen skulle komma ut. När vi tillsammans räknade efter slog det mig att det nästan är en evighet kvar. Åtminstonde känns det så. Hela oktober, hela november, hela december, hela januari och sen är det dags. Phu, det känns länge även om jag vet att det inte är det satt i relation till andra saker i livet. Innan jag sov middag pysslade jag ihop en liten höstkrans till dörren, jag är kanske fritidspedagog ändå (haha aldrig i livet).

Hej och tack och godnatt