torsdag 7 maj 2009

Sorg

Återigen har vi på nära håll blivit varse om hur skört och sårbart livet är. Jag tittar en extra gång på Lilleman och hoppas kunna skona honom från sorg i livet, vilket naturligvis är omöjligt. Sorg är det värsta som finns, något som äter upp en innefrån. När någon dessutom går bort för tidigt i livet undrar man vart rättvisan finns. F och A, jag är med er hela tiden och sörjer, lider, gråter med er. Maktlöshet är bara förnamnet när man bara vill stötta, trösta och krama.

2 kommentarer:

Fatima sa...

När sorgen slår till är det som ett knytnävslkag i ansiktet. En hemsk insikt om att ingen går säker. Beklagar sorgen, hur var och vem det än gäller.

Anonym sa...

Tack älskade vän. Det värmer! //fjunis