Symaskinsförbannelsen

Jag har en gammal symaskin som jag har fått efter mormor. Vi kommer väldigt sällan överens, symaskinen och jag, vår relation är minst sagt trasslig. Efter förra veckans pyssel, som slutade med att de två första blev klara men min egen såg ut som ett enda trassel där undertråden farit fram, beslutade jag mig för att ta ett uppehåll från Husqvarna automatic á 1952. Jag frågade därför min pyssliga vän Sara om jag fick låna hennes maskin för en raksöm. Döm av min förvåning, det visar sig att Sara som också har fått sin maskin av den äldre generationen, har en exakt likadan symaskin. Den hade dock inte krånglat på det viset som min hade gjort. Tills nu. Jag trär maskinen och skall bara provsy i ett annat tyg först när exakt samma problem uppstår. Att jag inte dog. Sara fattade ingenting och vi försökte lösa detta konstiga problem men utan framgång. Nu sitter jag här med en uppsprättad filt och ångrar bittert att jag inte orkade sy om den hos Svärmor i helgen, hon hade nämligen en nyservad symaskin. Fast det är klart, eftersom det verkar vila en förbannelse över mig och symaskiner så kanske jag hade förstört den också, suck.
Godnatt