Idag har jag vikarierat för min handledare. Laddad till max var jag förberedd med både roliga och nödvändiga saker. Något som man får lära sig i verkligheten är att det aldrig går som man har tänkt sig. Hela förmiddagen gick finnemang, fantastiskt bra faktiskt. Strax innan lunch tänkte jag att det nästan var för bra för att vara sant. Ändå var sista lektionen för dagen engelska och även den planerad in i minsta detalj. Vilken lycka! Det var verkligen roligt att vara lärare. Tills efter lunchrasten. Det är nästan så att barnen inte skall få ha lunchrast. Kan ingen uppfinna någon slags kuvös man kan lägga dem i så att de får ladda batterierna i en halvtimme efter lunch? Under lunchrasten kan vad som helst hända och självklart händer allt på en gång. Jag han inte ens säga hello innan helvetet brakade loss. Fyra elever var så osams att alla grät och det inte gick att få ett helt ord ur dem. En tjej hade ramlat och skrapat upp sina knän, och dessutom fått gräsfläckar på sina nya leggings (vilket verkade vara värst). En kille kommer in själaglad och berättar att han har fått plats på kollo. Och resten av klassen blir helt uppstressade av blodiga knän, sprutande tårar och arga ord. Suck, vad gör man? Jag är själv, de är 24 stycken. Helst av allt ville jag bara gå hem, men det vara bara att bita ihop. Tjofftjoff, "ta bänkbok i 10 minuter, så skall jag prata med dessa", "kolla under diskbänken efter diskmedel till gräsfläckarna, din mamma kanske har ett superduper medel hemma!!!". Behöver jag säga att engelskan gick sådär? Inte nog med att de är långsinta, de små livet. Så fort de kom tillbaka in i klassrummet skall givetvis hela klassen ha reda på vad som har hänt och så blir det osams igen. Vilket breakdown. Efter detta vill jag nog jobba på förskolans 1-3 avdelning istället...
Lättad är jag över att äntligen har blivit färdig med examensarbetet, skickat in det till examinatorn och är helt befriad från skoltänk hela helgen, då vi inte får opponenten förrän på måndag.
En mindre katastrof var att min kamera nog gick sönder idag. Helt plötsligt är zoomknappen trög och knasig. Jag har inte råd att köpa ny kamera just nu!!
Imorgon är det återigen dags att se döden i vitögat och hoppas att alla mina elever glömt dagen som var. Tre svensklektioner skall planeras nu och jag har noll lust.
Bjuder på smakprov för ögat av väldigt två väldigt goda middagar som avnjutits på balkongen.
Macke "njuter" också när klorna blir klippta. Eller....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar