För första gången i mitt yrkesverksamma liv går jag och lägger mig med ont i magen. De senaste veckorna har jag haft en gnagande känsla av att något är fel. Är jag på rätt plats? Är det detta jag ska syssla med? Har jag lagt ner fyra år av mitt liv för det här? Det är inga roliga känslor kan jag lova. Misstolka mig inte, jag är inte helt ute och cyklar. Jag älskar att jobba med kidsen, jag älskar att lära ut. Men ibland undrar jag om man kommer orka med allt runt omkring.
Peace out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
nu är jag tillbaka i vardagslivet igen och kan leva normalt ...
därför Malin ... vad du än gör ... bli inte rädd för dina känslor .. helt normala men viktiga ... kom ihåg vad jag skrev en gång .. det finns säkert ett ord för detta .. kanske verklighetskrock .. eller chock ..kom ihåg att du är bäst och ta livet i etapper ...tack för titt idag !!!
Jag håller med kloka ord från kloka Bi...livet är sånt!! spelar nog ingen roll va man gör eller med va man jobbar!! vardag är inte det roligaste alltid!! kolla på mig...snart 30 år och flummar fortfarande runt och det enda jag vet 100 är att jag inte vill hamna någonstans där allt är lika dant hela tiden..ekkorhjul!! nej tack !!
Bara man har en trygg och stabil grund hemma med sin familj..puss!!
Jag tror nog att alla går igenom det där då och då. Jag är inte ens klar än och har redan haft ett par magknipsdippar om det här man lägger ner sig så i är det som ska bli ens liv?
Men jag tror att det är som din kloka mor säger: vi gör det här ett tag du och jag, sedan halkar vi in på ett karmabananskal och byter riktning till någonting annat spännande utan ny utbildning, bara för att det är kul just då!
Håll ut genom dippen, snart vänder det! Puss
Ja du, vad säga...?? Många tankar som far igenom huvudet... Du är stark och klarar detta vet jag, men det är sjukt tråkigt att det ska kännas så fel, fast det är lärare man vill vara. Får skylla lite på skolpolitiken för att det blivit som det har blivit. Jag har bytt perspektiv och känner att jag står ut i fsk och faktiskt trivs, trots att jag aldrig trodde det! Lärarjobbet känns far away... Kämpa på!!!! Gnistan kommer tillbaka :-) Puss
För att skingra tankarna kan du titta in en sväng i min julblogg... Titta vilket kassettband jag hittade ;) Vad säger du om det? hehe. Ljuva minnen!
KRAM!
Jag är säkert på att det är vanliga känslor, alltså att de flesta känner av dem då och då. Det enda som jag inte gillar med detta yrket är allt arbete som krävs utanför lektionerna. Jag måste verkligen lära mig att inte ta hem allt för mycket arbete sedan när jag börjar arbeta igen.
Jag känner igen mig ! Alla har nog svackor, men ibland tvivlar man. Själv känner jag att jag är på rätt plats när det gäller att arbeta med barn och ungdomar, men resten. Hm... Den som lever får se.
Skicka en kommentar