En gris en ko en Åsabo

Japp, gott folk. Nu är det bestämt vart lilla familjen blir av ett tag framöver. Det blir barndomen (min iallafall) och sommaridyllen Åsa. I juni flyttar vi till Hjärtevännens morfars hus som vi skall hyra och känslorna är minst sagt blandade. Fantastiskt att få en trädgård, ett litet rött hus med vita knutar, vara mammaledig fem minuter från stranden, nära till halva familjen och äta sommarfrukost utomhus. Lilleman får tumla runt på gräs utan krossat glas från ungdomsligister och det sitter ingen äcklig katt i trapphuset. Men att lämna Karlstad är ingenting som man gör okännbart. I fem år har jag bott här, fem fantastiska år. Att göra en resumé av dessa år skulle kräva många spaltmeter. Det som svider mest är självklart vännerna som blir kvar, fast ni får givetvis flytta med och bo i gästrummet!!!!

Våren känns som en evighet men ändå knackar juni farligt nära på.

Nog om detta glada/sorgliga.

Jag mår mycket bättre, fick något dunderstarkt penicilin och har haft en väldigt bra dag med både vänskap och städning inför Mormors besök. Imorgon kommer hon hit, tråkigt nog har Pappsen inte fullt lika flexibelt jobb så han får vänta till påsk.

Peace out!