Det finns ett liv utanför lägenheten

En dag med både promenad och socialt umgänge med vännen, en bra dag med andra ord. Nu är klockan nio och jag är helt slut. Det var första gången jag hade med Lilleman helt själv och visst gick det bra, även om paniken kommer krypande när han lilla läpp darrar trots att han fått mat. Men det är väl sådant man får lära sig under tidens gång.

Tack Sara för god mat och skönt soffhäng!



Glad mamma, glad son.




Fin vän, fin son.