LIte lycka, litet breakdown, lite lättad och en mindre katastrof

Idag har jag vikarierat för min handledare. Laddad till max var jag förberedd med både roliga och nödvändiga saker. Något som man får lära sig i verkligheten är att det aldrig går som man har tänkt sig. Hela förmiddagen gick finnemang, fantastiskt bra faktiskt. Strax innan lunch tänkte jag att det nästan var för bra för att vara sant. Ändå var sista lektionen för dagen engelska och även den planerad in i minsta detalj. Vilken lycka! Det var verkligen roligt att vara lärare. Tills efter lunchrasten. Det är nästan så att barnen inte skall få ha lunchrast. Kan ingen uppfinna någon slags kuvös man kan lägga dem i så att de får ladda batterierna i en halvtimme efter lunch? Under lunchrasten kan vad som helst hända och självklart händer allt på en gång. Jag han inte ens säga hello innan helvetet brakade loss. Fyra elever var så osams att alla grät och det inte gick att få ett helt ord ur dem. En tjej hade ramlat och skrapat upp sina knän, och dessutom fått gräsfläckar på sina nya leggings (vilket verkade vara värst). En kille kommer in själaglad och berättar att han har fått plats på kollo. Och resten av klassen blir helt uppstressade av blodiga knän, sprutande tårar och arga ord. Suck, vad gör man? Jag är själv, de är 24 stycken. Helst av allt ville jag bara gå hem, men det vara bara att bita ihop. Tjofftjoff, "ta bänkbok i 10 minuter, så skall jag prata med dessa", "kolla under diskbänken efter diskmedel till gräsfläckarna, din mamma kanske har ett superduper medel hemma!!!". Behöver jag säga att engelskan gick sådär? Inte nog med att de är långsinta, de små livet. Så fort de kom tillbaka in i klassrummet skall givetvis hela klassen ha reda på vad som har hänt och så blir det osams igen. Vilket breakdown. Efter detta vill jag nog jobba på förskolans 1-3 avdelning istället...

Lättad är jag över att äntligen har blivit färdig med examensarbetet, skickat in det till examinatorn och är helt befriad från skoltänk hela helgen, då vi inte får opponenten förrän på måndag.

En mindre katastrof var att min kamera nog gick sönder idag. Helt plötsligt är zoomknappen trög och knasig. Jag har inte råd att köpa ny kamera just nu!!

Imorgon är det återigen dags att se döden i vitögat och hoppas att alla mina elever glömt dagen som var. Tre svensklektioner skall planeras nu och jag har noll lust.

Bjuder på smakprov för ögat av väldigt två väldigt goda middagar som avnjutits på balkongen.






Macke "njuter" också när klorna blir klippta. Eller....

På äventyr i K-town

Idag har jag och min goda vän Gli varit på roadtrip. Hela vägen bort till Karlstads industriområde Våxnäs. Där hägrade nämligen ett gedigert utbud utav secondhandaffärer. Hur har jag kunnat bo här i fyra år utan att ha upptäckt dessa gömda skattkistor?! Och vilket utbud sen. Jag fyndade pastatallrikar och en ljuslykta, jag hittade även en underbar gungstol men känner jag Kärleken rätt hade han blivit vansinnig om jag kom hem med den. Vi var även på Ikea, Sommarlagret och Plantagen. Om en vecka anläder ju la Familia med vänner och då måste det vara fint på balkongen. Jag fick en flashback från ifjol då vi köpte trall och nya utemöbler till balkongen i början av juni. Så satt vi ute varje dag i fyra dagar, sedan regnade det resten av sommaren. Detta får icke hända iår. Vi avslutade roadtripen på Willys där jag storhandlade till den nyss avfrostade frysen. Detta var nämligen gårdagens familjemys, och inte så kul som det låter. Vi kom på att vi nog skall frosta av lite oftare och inte vartannat år. Hur som helst, frysen var nyfylld av diverse läckerheter då en röd lampa börjar lysa och frysen blir helt tyst. Vanligtvis låter vår frys som en mindre rymdraket så en isande tystnad spred sig i köket. Som tur var hade klockan nyss passerat tre så vår bovärd var kvar på jobbet. Det kanske låter lätt att säga att det bara var att ringa honom då, om det inte vore så att han är a hot smoking piece of ass så att säga. Men jag tog mod till mig och ringde, han kom några minuter senare tillsammans med en annan bovärd som hellre lekte med Macke än att intressera sig för vår frys. Bovärden (den snygga) konstaterade på två minuter att jag hade glömt fälla in plastbiten som leder ut vattnet när man frostar av, pinsamt! Så där stod jag, högröd i ansiktet och kände mig som en dum blondin.

Imorgon skall jag ha min sista handledning inför torsdagens inlämnade av examensarbetet. Torsdag och fredag skall jag vikariera i min gamla praktikklass vilket skall bli väldigt roligt.
Peace out

Hope, faith and charity

En helt underbar och perfekt resa har vi varit på skall ni veta kära vänner. Tusen tack till mina underbara föräldrar som verkligen bidrar till vår kulturella och historiska utveckling. Toscana var något utav det vackraste jag upplevt och det går inte att förklara, inte ens låta bilderna förklara, detta vackra landskap och fantastiska byar och städer. Jag är helt såld. Vi bodde i en charmerande liten by vid namn Greve i området Chianti. En liten pittoresk by men ändå med ett visst inslag av turism, så att vi inte behövde känna oss utstirrade när vi på knagglig italiensk/fransk/norska försökte beställa vår mat. Vädret har inte varit på topp men tro det eller ej så gjorde det ingenting. Några soltimmar vid poolen har vi fått, men växlande molnighet och 20 grader har varit perfekt för stadsvandringar och bergsbestigningar. Det är nästan så att landskapet blev vackrare när vädret växlade och hela färgspektrat visade sig. Underbart god mat har vi ätit och jag kommer lite längre ner presentera dessa fantastiska måltider. I övrigt är det svårt att sammanfatta en resa som denna då man under tiden kommer på små anekdoter, så dessa lär väl fylla bloggen framöver.

Topp fem på resan blir: (utan rangordning)

1. Lutande tornet i Pisa. Man tror knappt att det är sant när man går emot detta jättelika torn som faktiskt ser ut att välta vilken sekund som helst. Den dagen vi var i Pisa ösregnade det och vi var rätt skraja när vi var uppe i tornet, då marmor är rätt halt när det regnar.

2. Torget i Sienna. Vi var på väg till Sienna redan på onsdagen men när vi närmade oss så regnade det och Mamma deklarerade att Sienna måste ses i solljus. Ack så rätt hon hade. Vi åkte dit dagen efter istället då solen bjöd på sitt bästa humör. Torget var jättevackert och sluttade neråt, något som är väldigt svårt att förklara med jag hoppas att det syns på bild.

3. The more the merrier. Redan när jag och Kärleken var i Venedig förra sommaren, slogs vi av den italienska arkitektur och dess förkärlek för detaljer. Det är helt ofattbart hur de har byggt dessa jättelika kyrkor, predikstolar och monument, allt belamrat med krussiduller, änglar och detaljer. Min kloke Far kommenterade att det egentligen är en skam för kristendomen, att så många människor fått sätta livet till under byggnationen av dessa kolossala monument som egentligen inte har något med religion att göra utan endast är for show. Hur som helst är det väldigt imponerande och om någon är marmorexpert skulle jag gärna vilja veta hur man konstruerar dessa verk.

4. Landskapet och byarna. Det var lika hisnande och fantastiskt varje gång vi satte oss i bilen för att åka någonstans. Dessa mysiga byar, långt uppe i bergen, med små vingårdar med trevliga små farbröder som glatt pratade italienska i en halvtimme och sålde vin till oss, trots att ingen av oss förstod med än enstaka ord. Roligast var helt klart när vi skulle besöka en slaktare som Jamie Oliver skriver om i sin kokbok Jamie Olivers Italien. Kära Mor hade släpat med sig för att vi skulle hitta denne man. Glatt gav vi oss iväg och undrade hur vi skulle kunna hitta denna gömda pärla. När vi kom fram till Panzano gick mamma in i första bästa affär, som visade sig vara ett galleri, och sa "do you speak english?", mannen tittade upp och svarade "butcher? up to the left". Så var det med denna genuina pärla, vi var tydligen inte först. Men han var jättetrevligoch vi köpte fantastiskt god porchetta utav honom.

5. Maten. Jag låter bilderna tala för sig själv.

För er som undrar så blev det inget byte utav ringar, även om det fanns perfekta stunder för detta.

Jag är äntligen färdig med mitt examensarbete och väntar spänt på min dom på onsdag från min handledare.

Godnatt folks!

Befriad!

Äntligen! Efter sex månader av spring till vårdcentralen för att lämna blodprov är det äntligen över och jag är"friskförklarad", eller normal om det nu låter bättre. Fast riktigt normal är jag ju inte ändå, men hur som helst, glad är jag. En normal kvinna har en hcg-halt på 5 (hcg= graviditetshormon), men efter vårt missfall i november har jag legat väldigt högt och inte alls sjunkit som jag skall. Efter miljoner (känns det som) turer med olika läkare och prover har de nu bestämt sig för att jag tillhör de sju procenten som ligger utanför det "normala". Så nu äntligen för vi börja försöka igen.
Imorgon bär det av till Åsa för att sedan resa vidare till Toscana på fredag, sweet. I Italien skall jag äta en himla massa glass och god mat.
Peace out kära vänner!

Snälla lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur....

En hektisk men produktiv dag. Gick upp i ottan och gav mig av till Universitetet för att göra klart min portfolio i engelskan. Fem sidor bla bla bla om kursplaner, språkteorier och lektionsplaneringar. Möttes av ett glatt besked att jag fått vg på senaste tentan, vilket piggade upp avsevärt och jag blev till och med klar med portfolion. Gli, du borde vara stolt över mina färger och bilder!

Under lunchen slog det mig att om tre veckor behöver jag (förhoppningsvis) inte skriva ett enda arbete till, sitta med tentaångest i Selma och dricka brännt kaffe. Hjälp. Jag har kommit på mig själv allt för många gånger med att dagdrömma med inre bilder där dessa fyra år passerar i revy. Snart står man där som Bambi på hal is med magsår för att telefonen inte ringer med springvikariat. Trots att jag känner mig ganska färdig med röd overall och leva på existensminimum är det med ett visst vemod man lämnar det livet bakom sig. Hemma hos Fjunis på kaffe ikväll diskuterades det bostadsrätter och framtida flytten till Stockholmo, fjärilarna dansade rave i magen. På ett sätt längtar jag men när jag gör det blir Karlstadtidnen så definitivt slut. Vuxenliv, ansvar och amorteringar knackar på dörren. Jag minns det som igår när man hade 74.50:- kvar på kontot men levde ändå på makaroner för att kunna skaka rumpan på Arena när det var studenttorsdag. Hur kommer det sig att tiden går så fort? Jag hinner inte med.

Newbie in K-town, 2004

Bakishäng i världens bästa VIKEN!

Lärande lärare

När man är lärare får man absolut inte vara långsint. Idag vikarierade jag för specialpedagogen på skolan, sist jag gjorde dettahade jag en helt omöjlig elev som inte nog kunde berätta för mig hur mycket han hatade mig och hur dum i huvudet jag var. Hela vägen till skolan ångrade jag att jag tackat ja till dagen, och när denne elev kom in igenom dörren var det bara att koppla på det vänligaste leendet och berätta hur kul det är att just han var här idag. Trots min skepsis gick det jättebra. Ja, nästan iallafall, han kom inte på min andra lektion, men vi var nog inte osams då tror jag. Dagen gick fort och det var kul att vara tillbaka. Självklart präglades samtalen av gårdagens knivbråk. Tyvärr valde Värmlands Folkblad att pryda framsidan med "Gängbråk i Kronoparken" vilket jag tycker är ett sätt att spä på Kronoparkens rykte. Dessutom var det en 14-årig tjej som blev indragen i en bil och våldtagen i fredags, vilket också satte prägel på dagen då det är en relativt liten skola och alla känner alla.

Jag har även kommit igång med empiridelen till mitt examensarbete och det känns väldigt bra. Jag satsar på att var nästan färdig på torsdad då vi åker ner till mor och far.

Gli förgyllde min kväll, det var på tok för längesen vi sågs. När vi följde henne en bit med Macke visade Kärleken mig en helt nu sida av Kronoparken. Det visade sig att endast 50 meter från där vi bor finns ett idylliskt radhusområde med gröna gräsmattor och körsbärsträd i blom.

Dagens skiva är soundtracket till Into the wild, signerat Eddie Vedder från Pearl Jam, otroligt bra.

Godnatt

Läskigt som tusan

Tre skadade i knivbråk på Kronoparken.
Det var klockan 18.00 polisen fick in larmet om gängbråket. När polisen kom till platsen visade det sig vara 10-15 personer i två gäng som slog med varandra i området Kronoparken i östra Karlstad. Det ska ha förekommit knivar och andra tillhyggen i bråket på en parkeringsplats bakom en ICA-butik. Flera kom till skada vid sammandrabbningen.
Källa: www.expressen.se

Usch och fy va obehagligt. En annan obehaglig sak hände mig i förra lördagen när jag skulle sova. Grannen hade fest men deras taxi kom ganska tidigt så det blev tyst på gården vid 23.10. Eftersom jag skulle böra jobba 06.45 dagen efter blev jag väldigt glad och sjönk snabbt in i dvala. Trettio minuter senare vaknar jag av att någon springer (jag ahde vädringsfönstret öppet) och nåågon säger "slå mig inte då." varpå nästa säger " men ge hit plånboken då för helvete". Sedan hörs steg och sedan blir det tyst. Kvar ligger jag ensam hemma, livrädd och en puls på 250. Smyger upp och kikar ut genom fönstret men ser ingen. Går ur i köket och ser en man vid höghuset som ringer på allas porttelefoner och blir tillslut insläppt. Jag sitter i vardagsrummet och vet inte vad jag skall göra. Ringa polisen? Jag har ju inte sett något alls. Behöver jag tillägga att jag inte sov särskillt gott den natten.
NU är det godnatt.

En vecka senare....

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera under den senaste tiden. Men det är inte för att jag har legat på latsidan, utan för att jag helt enkelt inte har haft tid. Det känns lite skönt att säga så, så att folk inte tror att
bloggen styr ens liv.
Nåja, efter förra helgens senaste inlägg har det hänt en hel del. På måndagen packade jag väskan och åkte ner till mor och far på kusten. Det blev en snabbvisit men som ändå innehöll sol, syskonbarn, E:s nya bebis Sigge, vin, god mat och framför allt kärlek. Efter att ha gottat mig i solen hela tisdagen bar det av till stora staden, med ett pit-stop hos min gamla Morfar. Mötte upp min hjärtevän vid Valand och vi köpte sushi för att picnickmumsa vid Storan. Sol och Göteborg är en väldigt bra kombination, och när man är på jakt efter staden där vi skall bosätta oss gör hjärnan hela tiden upp plus och minus-listor över de två huvudkandidaterna. Tyvärr är det hopplöst att göra dessa listor när det är fint väder, uteserveringar och folk är glada. Jag skulle till och med kunna flytta till Säffle under dessa premisser. Vidare under kvällen blev det vin och livsprat på Herkulesgatan hela natten, underbart som alltid.

Onsdagen spenderades på tåg till Karlstad, gjorde min sista intervju samt jobbade kväll.

Det började dra ihop sig till helgen och Svägerskans stundande möhippa. En kanondag som inte kunde bli bättre. Solen sken, bruden var nöjd och allting klaffade otroligt bra. Dagen bjöd på brunch, linedance, sushiskola, fotgrafering hos en riktig fotograf och några andra småuppdrag. Nu har jag fyra intensiva pluggdagar innan det bär av till Italien och semester.

En solande pensionär.

Nea har målat Kärleken, med "Fegget och allt"

Peace out!

Civilkurage eller tantvarning?

Imorse när jag satt du bussen på väg ner till jobbet var fyra busskurer på rad nedklottrade, av tagsen att dömma hade Krp-crew varit i farten. Det fick mig att tänka på en gång då jag själv satt i en busskur med min vän J och klottrade ner diverse kärleks/hatklotter på väggen. Jag tror att jag gick i sexan för jag minns att jag precis hade börjat få åka till till Kungsbacka själv. Mitt i allt vårat " I love" och "I hate" kom en arg tant (tant och tant, hon kan ha varit allt mellan 30-99 år??!!) och skällde ut oss för att vi förstörde busskuren och lät sådana som henne betala. Pubertala som vi var, förstod vi inte bättre än att hon var en surkärring som säkert inte hade annat att tänka på än att bry sig om vad andra gjorde. Men idag slog det mig, jag vill inte heller att mina skattepengar skall gå till klottersanering. Tack vare sådant sliter de stackars sjuksköterskerna för slavlön och får knappt tack.

Nu skall tant Malin gå och lägga sig för jag börjar 6.45 imorgon och jobbar hela långa dagen.

Peace out

Snabb resumé

Då jag önskar att dagen kunde gå i slow motion och inte innehålla annat än serverad mat intravenöst i soffan, blir det en snabb uppdatering om gårdagen. Bilder och skvaller kommer senare. Klockan 9.30 var det samling hos Fjunis för knytfrukost och sen när har en kaffebaileys varit en dålig start på dagen? I samlad trupp gick vi sedan till Campus för att kvittera ut "festivalbandet". Sedan var det full fart i jämn takt ända till sena natten. Ett fantastiskt arrangemang som var totalt lyckat, till och med väderguden bjöd på lite sol. Kommittén hade verkligen gjort ett kanonjobb.

Idag är hushållet lite trötta och skall nu ägna kvällen åt chips. Imorgon är det helg och jag gå på ett 33 timmars skift.

Dagens nackskott går till kajan som dansade flamenco på fönsterbläcket imorse när jag låg i mina självförvålllade våndor.

Återkommer med bilder imorgon.

Peace out!