Who killed Laura Palmer?

Kärleken och jag har gått i ide. Vi skall nu ägna kommande dygn åt att titta på hela Twin Peaks boxen. Det enda vi skall hinna med också är jobba natt inatt.

Gott nytt år till alla!!

Puss å kram

Finns det hjärterum så finns det stjärterum

En oändlig tystnad har lagt sig över Signalhornsgatan 126. Efter en lugn och skön jul i det Eklundska residenset följde två dagars arbete och sedan gjorde familjen Olsson entré i Karlstad. Hela la familia och givetvis Faster Aja. Full rulle med fantastiskt god mat, födelsedagsfirande och julklappsutdelning. Kärleken, som inte är så van vid denna typen av familjesammankonster, var stundtals kallsvettig och ägnade sig då åt disken. För disk blev det, är det något familjen Olsson kan så är det att äta. Eller snarare möla och länsa skåpen. Men ack vad det har varit mysigt att ha er här! Nu är det för tomt här hemma. Tack också till underbara SNS som lånade ut sin lägenhet så att de gamle hade någonstans att sova.

Nästa gång vi ses är vi tre i vår lilla familj, vilket känns galet men underbart. Jag känner att kroppen börjar strejka över att behöva jobba. Men snart så!

Återigen TACK för en fantastisk helg!!!

Love love love you

Lika som bär

God jul igen!!!!

God jul!

En lycklig herre som i ett obevakat ögonblick fick sig ett skjut på julaftons morgon.

God jul till alla!

Födelsedag

Det är bra konstigt att jag fortfarande har svårt att sova natten till min födelsedag. Det har varit en bra dag med fina presenter och många gratulationer, tack för detta kära vänner!!!!

Morgondagen startade med veterinärbesök. Diagnosen löd senildemens och ångestattacker, Gammelskrutten har fått ångestdämpande tabletter och hoppas vi att de hjälper. Det andra alternativet är för sorgligt att tänka på. När han kommer hem till huset däremot, då är han en unghanne på nytt. Pixie höglöper och skall paras inom de närmsta dagarna. Stackars Macke gör allt han kan för att fria och vet väl inte ens om att han skjuter lösa skott.

Imorgon är den värsta dagen att inte spendera hemma hos Mor och Far, min favoritdag på hela året. Men jag har det såklart bra här i Stränkan också, trots att det inte finns någon gran...

Idag är det exakt 50 dagar kvar till Fisens beräknade födsel och jag har nog aldrig längtat efter något såhär mycket i hela mitt liv. Jag är så nyfiken på vem det är som finns därinne och håller mig vaken på nätterna. Första paret i föräldragruppen har fått en flicka, tre veckor för tidigt men allt hade gått jättebra.

Våra tankar går till PochO som spenderar dessa dagar i Thailand och först drabbas av vinterkräksjukan och sedan feber med halsont, usch och fy!!!

Peace out

Ständigt velande

Livet är fullt av svåra beslut, hur skall man veta hur man vill ha det egentligen? Vart skall vi bo? Hur skall vi bo?
Imorgon är jag halvvägs till femtio, något som inte känns så jobbigt. Det känns värre att fylla 25+, mohahahaha till alla er 83:or som fyller tidigt på året. Vid eventuella gratulationer imorgon undanbeder jag eder telefonsamtal mellan klockan 09:30-11.00. Gammelskrutten skall till veterinären och vi hoppas på positiva besked så som gubbstruttproblem och inget allvarligt.
Godnatt

Lugnt på bloggfronten

Nu befinner vi oss hos Svärisarna i Strängnäs, så skönt! Idag har vi bakat julgodis så det stod härliga till. Imorgon väntar adventskaffe hos Fisens blivande kusin Grodan och även titta lite på ett hus för eventuellt framtida boende...
Det kommer bli tôrrt på bloggfronten ett tag framöver, det får bli ordning när vi kommer hem till Karlstad igen.

Peace out!

Efter regn kommer solsken, eller snarare en störtskur

Eftersom jag inte fått något vidare besked från Försäkringskassan är det inte ens någon idé att jag försöker förklara.
Jag sov ingenting inatt, jobbade hela dagen och var efter jobbet tvungen att åka ner till stan för att köpa iallafall en julklapp till Kärleken. Då den billiga parkeringen ligger en bit från stan valde jag att unna mig det dyra parkeringshuset, vilket visade sig vara en miss. En alltför snäv parkering med en cementpelare brevid och skrap skrap så var bilen repad. Jag bestämde mig då för att inte börja gråta utan bytte parkeringsruta och tog plånbok och mobil för att gå och betala. Med ett dunkande hjärta tittade jag på bakdörren efter repor. Döm av min förvåning när den var lika blank och fin som vanligt. Halleluja tänkte jag, låste centrallåset och stängde bildörren. En millisekund senare inser jag att bilnycklarna fortfarande sitter och dinglar vid ratten. En våg av hopplöshet sköljde över mig och när jag försiktigt går runt bilen igen ser jag att bakpartiet inte alls var förskonat från repor. Jag hade bara tittat på fel ställe. Med gråten i halsen ringde jag till Kärleken som helt sonika fick ta bussen ner med extranycklarna och köra hem bilen. Med på stan kunde han ju inte följa, för julklappsinköpen var ju ämnade åt honom.

Nu behöver jag jullov, imorgon åker vi till Strängnäs och nu räknar jag ner minuterna tills dess!
Godnatt

Jag hade tänkt att blogga ikväll. Men Försäkringskassans brev tog all min energi och glädje. Hur kunde jag vara så naiv och tro att det skulle gå smärtfritt när så gott som hela Sverige får kämpa för att få ut rätt ersättning. Suck och stön, ingenting jag vill lägga min energi på direkt.

Julgodis och goda vänner

Julgodis blev det vill jag lova. När vi väl var klara stod sockerlukten oss upp i halsen så vi hade inte ens lust att äta av det. Det bidde knäck, rocky road och Mozartkulor. Sedan var vi så trötta att vi hängde i soffan istället för att göra den planerade chokladkolan.

Kvällen skulle tillbringas hos oss i hoodsen, grabbarna var ansvariga för kvällens måltid. Lite förvånade blev vi när det visade sig att de hade planerat husmanskost de luxe. Hemmagjorda köttbullar, hemgjort mos och gräddsås gjord från scratch. Supergott var det utan tvekan. Vännerna var i alkoholens goda lag, det blev en liten musikquiz och lagom till att Lilla Mamma Malin blev trött begav de sig upp till Rumpan på Campus för att fortsätta festligheterna.

Kors i taket att jag fick med två bakiskillar till Ikea idag, även om Kärleken var precis lika grinig som de andra femåringarna som var trötta i benen och trötta på sina föräldarar.

Tyvärr drog de med mig i bakisträsket och middagen blev pizza. Lussebullar har jag dock bakat och nu hoppas jag att julen står för dörren snart.

Godnatt

Carl Karlsson i Karlstad reder sås, som om han aldrig gjort något annat.

Gänget, samlat för att äta.

Lussebullar, den obligatoriska s*****n finns med även iår!

Bästisar

Kärlekens bästis är på besök och helgen skall vigas åt tvspel, öldrickande och samtal om livet. Då passar jag på att åka ner till Fjunis och baka julgooooodis.

Dagens p.s är att jag är glad att jag valde att plugga till lärare och inte plugga fysik som Bästisen gör:

Peace out

Grisen vs Fisen

Jag undrar just jag hur glad Gammelskrutten kommer bli när Fisen tittar ut. I hans värld finns det inte riktigt plats för fler än honom själv.

Fixering fixad

Det är ordning och reda på den lille vännen i magen. Idag hos barnmorskan visade det sig att han redan var fixerad, trots att det är 8 veckor kvar. Visst fanns det en chans att han gled upp igen men hur som så har han fattat galoppen att huvudet skall vara nedåt så vi slipper kejsarsnitt.

Helgen var så lugn och skön. Inga måsten och en sjuk Kärlek. Eftersom jag varje dag träffar 65 snoriga kids på jobbet så tvättar jag händerna si så där en miljon gånger dagligen. Förmodligen har jag plockat med mig bakterier hem som jag själv är immun mot och Kärleken tvättar helt klart händerna för dåligt, så nu är han dyngförkyld.

Måndag är alltid måndag men extra glad blir man när man kommer till jobbet och inser att det är julpyssel hela hela dagen. Det är skoj och inte minst oerhört skönt för min stackars rygg och mina fogar.

Peace out

Gott gotti gott gott

Fantastisk god mat idag igen! Tack Far för inspirationen!

Idag bjöds det på en förrätt bestående av räkor, rostat bröd med kryddor samt aioli. Huvudrätten blev en mycket läcker hel fläskkarré späckad med vitlök och oliver, rullad i marinad av dragon och senap. Till detta serverades potatismos med fetaost och basilikasås. Gott som tusan. Mätta och belåtna intog vi soffan och istället för sällskapsspel blev det en runda bowling.

Nu skall jag stupa i säng och njuta av min sovmorgon.

Godnatt

Jag glömde ta kort innan vi åt, så detta är vad som blev kvar.

Två trötta med foglossning (tvi för det)

Äntligen freeeeedag

I morse när klockan ringde kunde jag konstatera att jag nu var inne på min tjugonde arbetsdag på raken. Inte konstigt att det tog emot att gå upp ur sängen. Men nu äntligen har jag kommit hem efter fredagens jobb och nu är det leeeeeeeeedig helg som gäller. Givetvis fullspäckad men ändå ledig. Ikväll kommer våra följeslagare i föräldrarrollen hit och käkar middag, imorgon är det temafest och på söndag skall jag hjälpa Rädda Barnen med en grej.
Nu är det städa och handla som gäller!
Peace

Just shoot me

Just så känns det nu. Jag har lovat mig själv att jag inte skall klaga på min graviditet, eftersom vad det verkar har jag haft en idealisk sådan. Men nu börjar foglossningen göra sig mer och mer påmind. Det känns som att jag ständigt halkar i snöslask samtidigt som jag går ner i spagat. Egentligen är det inte just foglossningen som är jobbig. Det jobbiga är att jag inte kan vara mig själv. Min kropp gör inte som jag vill att den skall göra, allting tar hundra år och är det inte ryggen som säger ifrån så kläms magen ihop och Fisen blir skitförbannad. Är man dessutom ny på jobbet och ständigt skall göra ett gott intryck och vara "den bästa vikarien" de någonsin har haft, då är det inte konstigt att kroppen helt lägger ned så fort jag parkerar bilen hemma. Idag har vi varit på utflykt till brandstationen och varit på studiebesök där. Glatt traskar alla sexåringar fyra kilometer, jag biter ihop käkarna och vaggar med. Jag tror inte jag har suttit ned med än 10 minuter i sträck på hela dagen. Och varför sätter du dig inte bara ner då?????
Därför att det inte är något roligt att vara till besvär för någon, eller att vara vikarien som ändå inte kan göra allt. På torsdag är det återigen dags för föräldararutbildning, jag kunde inte gå sist eftersom det helt enkelt inte fungerade att jag smet iväg från jobbet. Denna veckan kan jag gå, på bekostan av att det inte blir någon fritidsjympa för barnen eftersom personalen bli en man kort. Hur dåligt samvete får man inte då? Så nästa vecka får Kärleken gå ensam igen. Det känns inget roligt alls. Men visst, komplimanger får jag. Alla verkar nöjda och säger att det fungerar så bra med mig, personal och barn. Hur lyckad känner man sig då när klockan är 16.45 och XXX pappa kommer för att hämta en XXX som inte finns kvar på fritids utan som har gått hem med någon annan. När äntligen den andra fröken får tag i vem det nu var XXX hade gått hem med, så visade det sig att det var mig de hade sagt hejdå till.
So please, just shoot me...