Lördag och tretton timmars arbete gör att kroppen känner att den lever. Nu råkar jag i och för sig ha världens bästa jobb, men det tär ändå på kroppen att gå upp tidigt och lyfta tunga saker. Imorgon bär det av ner till Åsa och jag längtar så in i norden!! Familj och my true soulmate är det enda som står på schemat.
Trots att TV tablån svämmar över av melodifestival, Britney Spears och annat världsviktigt var det fyrans nyheter som under kvällen fångat mina tankar. Repotaget jag tänker på handlade om Krokums kommun som var en av få kommuner i vårt lilla land som hade ett kvinnlig komunalråd och en kvinnlig kommunchef. I övriga landet var det dystra siffror, endast 20%. Reporten blinkade med ögonen och ställde otroligt dumma frågor så som "har ni bildat en klubb då ni fem?". Man intervjuade även folk på stan i Krokum om det var bättre eller sämre med kvinnliga chefer. Svaren blev klyshor, fördomar och sneda leenden. Jag undrar när och om vi kommer komma till en tid då sådana här repotage inte behövs. När det är fullständigt naturligt att ha kvinnliga chefer och se dessa som vanliga människor, inte några karriärlystna monster som skall hämnas på männen. Detsamma gäller allt ståhej så fort en "kändis" skall vara pappaledig. Varför skall de höjas till skyarna för något som är fullkomligt naturligt?! Tyvärr tror jag att det är en lång väg innan vi når dit, och det gäller att alla hjälper till oavsett kön. Att vara feminist innebär för mig inte att män är svin och allt är deras fel, utan att tillsammans kämpa för ett jämlikt samhälle där både män och kvinnor har lika mycket ansvar i hur samhället ser ut.
Dagens låt: LSD, någon?- Kent.
Om en vecka hälsar gubbarna på i Karlstad.
Peace!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar