Då och idag

Då: Söndag morgon klockan 06.30. Ligger i sängen och vrider mig i självförvållade våndor. Fötterna värker från schlagergolvets medley och håret luktar i bästa fall gammal spray. Brevid mig ligger en död säl och snarkar. Kläderna ligger i en hög på golvet och jag hoppas att mascaran försvann igår när jag halvhjärtat tvättade mig. Klockan går och vid 10.30 kanske vi har förflyttat oss till soffan. Livet börjar återvända och med det sms:en. Ett efter ett dimper ner i mobilen, "tack för igår, fy fan va kul det var", "såg du honom/henne" , vissa trevliga vissa mindre roliga påminnelser från gårdagen. Är det sol ute kommer garanterat ett sms om en obligatorisk promenad från någon av Kronoparksvännerna. För att döva det dåliga samvetet över det vackra vädret, för att älta och gå igenom gårdagen eller bara för att rättfärdiga den inkommande bakispizzan. Kanske har vi lite ångest för att vi egentligen borde plugga, eller för att det kanske är nollning och om några timmar är det dags för nästa sittning. Livet var rätt bekymmersfritt.

Nu: Söndag morgon, klockan är 06.30. Någon kvittrar och spelar på läppen från sitt rum. Jag vaknar och inser att det inte har varit något gråt inatt. En superbra natt med andra ord. Utvilad för dagen och med något sånär snorfri näsa går jag upp. Brevid mig ligger en död säl och snarkar. Men det är hans tur för sovmorgon, jag fick min igår. Jag går in i lilla rummet och där står en glad rödtott med en strumpa i munnen. Pigg, glad och redo för att ta över världen. Ute lyser solen och efter morgongröten bakar vi bröd. Lilleman ägnar sig åt sina nya favoriter kastrullerna och blir överlycklig när han får hjälpa mig att diska. Deg i håret tvättats bort och när halv nio ekot är på radion väcker vi pappan med nybakat bröd. Klockan är nu 10.30, Lilleman sover middag och jag har hela dagen kvar. Inga tvång eller måsten, i morgon är det måndag och dags för en ny jobbvecka. Jag hoppas vara fri från snor och orka mer än vad jag gjorde förra veckan. Livet är rätt bekymmerfrit nu också. Jag skulle inte för allt guld i världen skulle byta bort det jag har nu, men bland längtar jag tillbaka till bakissöndagar i Karlstad med mina fina bästa och känslan av att pluggbubblan aldrig skulle spricka.