Aja baja

Två dagar i rad har jag fått utskällningar av min blott tio månader gamla son. Helt plötsligt har han börjat intressera sig för mindre lämplade leksaker, som eluttag och gallret vid kaminen. Gallret är jättekul att klättra vid och sladdarna som sitter i eluttagen är tydligen oemotståndliga att suga på. Vi försöker med ordet "nej" eller "aja baja" (vad kommer det i från egentligen?). Proceduren går alltså till följande:

Malin: Nej.

Alvin: Da.

Malin: Nej Alvin, aja baja.

Alvin: Dä.

Malin: Nej.

Alvin: Dada.

Malin: Alvin nej, aja baja. (Samtidigt flyttar jag honon där i från)

Alvin: Thathadad. ( Samtidigt kiknar han av skratt)

Malin: Alvin, NEJ.

Alvin svarar då som en k-pist: Dadadadaddadadaddadadaddadadadaddadada. Samtidigt som han gestikulerar vilt och höjer fingret åt mig. Hur i all världen ska man kunna hålla sig för skratt då?

Dagens aha upplevelse kommer från de kindbitande minusgraderna som förgyller vår december. Förra hösten då jag var höggravid tyckte jag att det var så konstigt att alla gravida pratade om att man svettades hela tiden. Jag var nästan aldrig speciellt varm. Kanske sista veckan då jag sov med öppen balkongdörr när det var tio grader kallt och Kärleken sov med mysbyxor. Men annars märkte jag inte av det. När jag var gravid hade jag en softshell jacka, som var den enda som passade. Under hade jag en fleecetröja som fyllde ut. I kväll gick jag ut med Macke i denna outfit och höll ärligt talat på att frysa ihjäl. Kanske var jag rätt varm i kroppen ändå...

Peace out!