måndag 30 november 2009
Ångest
Jag vill ha någonstans att bo. Jag vill ha en fastanställning att vara föräldraledig ifrån. Jag vill att Kärleken ska ha ett fast jobb. Jag vill vara vuxen. Jag vill boa in mig i mitt hem utan att känna att jag ändå måste flytta snart. Jag vill att Åsa ska ha normala humana huspriser. Jag vill inte somna varje kväll och undra vad det ska bli av oss, jag trodde det var färdigt när man blev stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hallå där generation åttiotalister ... bra att ni vill och vill och vill .. det är en del av processen LIVET - men allt har sin tid ..även om man vill ALLT GENAST ... det funkar inte så ...
Det löser sig ska du se. Det är ingen panik Malin. Njut av att du faktiskt har haft en bra jobb en termin och att du nu ska få möjligheten att vara hemma med din underbara son. Njut av att din blivande man faktiskt har ett halvtidsjobb, som han ju verkar trivas på. Njut av att du just nu bor i ett hus som du har gjort till ditt, även om det bara är till låns. Njut av nuet, för det kommer faktiskt aldrig tillbaka.
ps. däremot tycker jag att det är vår generations styrka, att vi vill vidare hela tiden. Bara man inte missar att njuta lite på vägen! Ds. //Fjunis
Skicka en kommentar