Ska vi byta, ska vi byta grejer, ska vi byta grejer med varann?

Min mor är fantastiskt rolig och påhittig. Hela tiden har hon nya idéer och fiffiga projekt, pappa med för den delen. Nu har de fått för sig att de skall byta hus i sommar med andra människor. Medräknat i projektet är en dam i Italien som äger ett hotell dit mor och far har åkt till fyra år i rad. Mamma slängde iväg ett mail och damen nappade genast på förslaget. Nu funderar jag på om vi skall göra likadant, för vem kan väl säga nej till detta:


Finnes: Härlig lägenhet i trendig stil á la miljonprogrammet -72. Lägenheten är centralt belägen vid Kronoparkens centrum, nära till bad (kommunens swimmingpool, överfull av pubertala 13-åringar med moppemustach) och affärer så som Konsum, Faroks livs och Alwens presentboutique. Utbudet av resturanger är stort, inom fem minuters promenad finns både Kronoparkens pizzeria och Pizzeria Mama Rosa. Lägenheten är belägen på andra våningen med fönster åt (nästan) alla håll och utsikt över en fantastiskt innergård med pittoresk (läs näst intill obefintlig) lekpark för de små (se dock till att de är vaccinerade mot e-coli bakterier då kvarterets katter använder den som toalett).

Ja, jag undrar just vad vi får för svar på detta.





I övrigt är det vår och jag har bestämt mig för att köpa tulpaner varje fredag.



Dagens låt är tillägnad världens bästaste Crall: No longer there- The Cat empire

Klart tösa ska ha vin!

Underbara pappa som kommer hem med räkor ooch havskräftor! Det är nästan så att man vill flytta hem igen!

Mys och pys på en onsdag

Brorsbarnen inhämtades kl 11 från dagis iklädda overall. Rask promenad hem till farmor och farfars hus där det vankades plättar. Lucas var en hejare på att vända plättar och Lenéa gjorde smeten. Efter lunch var det dags för dagens projekt. Jag hade lovar dem att vi skulle bygga en vulkan och göra "saurier". Sagt och gjort, vi gjorde trolldeg, papier maché och det knådades och målades. De var så duktiga och inte ett gnäll var det. Vi hann tyärr inte färdigt allt, för vulkanen skulle torka så länge innan den gick att måla.

Bästa ungarna Olsson

Nea målar för fulla muggar

Lucas steker plättar.

Vulkanen står på tork i farfars snickarboa.

I övrigt har veckan bjudit på mycket trevligt och mindre plugg. Måndagen spenderades på Herkulesgatanhos min hjärtevän där det bjöds god mat, vin och prat om livet. Igår blev det fika med svägerskan och vänninor inne i Kungsbacka. Tiden går alltid för fort när man är här nere och hälsar på, men det skall bli skönt att komma hem till kärleken också för den delen.

Ikväll vankas det räkor med mor och far, lyx!

Peace

Feminist? Javisst!

Lördag och tretton timmars arbete gör att kroppen känner att den lever. Nu råkar jag i och för sig ha världens bästa jobb, men det tär ändå på kroppen att gå upp tidigt och lyfta tunga saker. Imorgon bär det av ner till Åsa och jag längtar så in i norden!! Familj och my true soulmate är det enda som står på schemat.

Trots att TV tablån svämmar över av melodifestival, Britney Spears och annat världsviktigt var det fyrans nyheter som under kvällen fångat mina tankar. Repotaget jag tänker på handlade om Krokums kommun som var en av få kommuner i vårt lilla land som hade ett kvinnlig komunalråd och en kvinnlig kommunchef. I övriga landet var det dystra siffror, endast 20%. Reporten blinkade med ögonen och ställde otroligt dumma frågor så som "har ni bildat en klubb då ni fem?". Man intervjuade även folk på stan i Krokum om det var bättre eller sämre med kvinnliga chefer. Svaren blev klyshor, fördomar och sneda leenden. Jag undrar när och om vi kommer komma till en tid då sådana här repotage inte behövs. När det är fullständigt naturligt att ha kvinnliga chefer och se dessa som vanliga människor, inte några karriärlystna monster som skall hämnas på männen. Detsamma gäller allt ståhej så fort en "kändis" skall vara pappaledig. Varför skall de höjas till skyarna för något som är fullkomligt naturligt?! Tyvärr tror jag att det är en lång väg innan vi når dit, och det gäller att alla hjälper till oavsett kön. Att vara feminist innebär för mig inte att män är svin och allt är deras fel, utan att tillsammans kämpa för ett jämlikt samhälle där både män och kvinnor har lika mycket ansvar i hur samhället ser ut.



Dagens låt: LSD, någon?- Kent.

Om en vecka hälsar gubbarna på i Karlstad.



Peace!

Tillbaka till verkligheten

Äntligen tillbaka i livet, fri från ond hals och utmattad kropp. En dag späckad med lärdom om kommande yrket, både positivt och negativt. Konflikthantering av den lidrigare sorten har vi fått alldeles för lite av under utbildningen. Hur leder man ett samtal mellan två elever där båda känner sig lika förorättade och själv har man inte en blekaste vad som egentligen hände under rasten? När en gråtande elvaåring dessutom skall försöka förklara vad som hände utan att den andre skall lägga sig i är det inte lätt att komma någon vart i diskussionen. När jag skall medla i dessa konflikter försöker jag att ta även den minsta grej på allvar och försöka sätta mig in i hur det känns för de inblandade. Jag tror allt för ofta att vuxna glömmer bort hur det kändes att vara elva år och ovän med någon. Dagens eftertanke handlar om resursfördelning i skolan. Jag blir mörkrädd när bildlektionerna ägnas åt fri ritning utan uppgifter, syfte och mål när så många elever har problem med läsförståelse. Är det inte viktigare? Därmed inte sagt att jag inte tycker att bild är ett viktigt ämne. Tvärtom, kreativitet i skolan är otroligt viktigt att uppmuntra men jag tycker att bild är ett ämne där resurser skall läggas på att skapa, uppleva och arbeta med material som kanske inte finns i hemmet. Jag blir allegisk när dyrbara lektionstimmar kastas bort.

Nu är det dock sportlov och skrivtid för stackars studenter. Detta innebär att jag och lille Macke ger oss av ner till mor och far för att bli lite bortskämd med god mat och härlig havsluft.


Dagens citat: "Ät inte själv så du får ont i magen". Om att hela tiden lägga sig i vad folk gör och inte gör.



Peace

Thursday with a twist

Besök på sjukhuset idag och min kära vän, tillika granne Sns följde med som moraliskt stöd. Då jag lider av stor brist av lokalsinne, och ägnade halva natten åt att oroa mig hur jag skulle hitta till sjukhuset med bil, löste detta sig genom att Sns körde. Stressad var jag redan innan och det blev inte bättre av att min kära vän är en obotlig tidsoptimist och pressade mina redan svaga nerver. Till slut kom vi fram hela och välbehållna till sjukhuset. När vi skall parkera hoppar jag ut ur bilen för att betala medan Sns gav sig på konsten att parkera. Då stannar en liten farbror med sin bil och vevar ner rutan och både jag och Sns hinner tänka "våga fan inte kommentera parkeringen". Men den lille farbror sträcker ut sin lilla hand med en parkeringsbiljett och en våg av dåligt samvete sköjler över oss. Dagens krossade fördom handlar alltså om gnälliga pensionärer. En annan fråga vi sedan fick anledning att diskutera var varför man som kille väljer att jobba som gynekolog. Varför?! Hur kan en kille relatera till om smärtan känns som mensvärk eller bara nästan som mensvärk. Hur som helst så var det nog ingen större fara med min lilla kropp. Min kropp kanske är kanske så inställd på bebis att den hamstrar på det lilla graviditetshormon som finns kvar i kroppen. Det verkar vara en lång och krokig väg innan den där romantiserade bilden av barn infinner sig i verkligheten och det är säkert någon som tänker "men varför måste hon skriva om sådant hemskt". Saken är den att det verkar vara så många som minst har ett missfall och liksom jag trodde att det här med att skaffa barn var något man kan göra i en handvändning. Nu vet jag både en och två gånger att det inte är så, och det är bara att inse fakta. Hur som helst gräver jag inte ner mig för det, jag tror fortfarande att det kommer gå bra nästa gång och jag är glad så länge den känslan finns. Nu skall jag ner till stan och träffa min underbara tjejgrupp och se vad dagens trettonåringar har att säga om normer och diskriminering i dagens samhälle.

Dagens låt: Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen)- Laleh

Peace out

A tribute to my mother

Äntligen orkade jag ta tag i vårt äckliga hem. Så rent som det är nu har det inte varit på länge. Till och med bakom elementen har jag dammsugit. Efter detta bjöds det på festmåltid. En gammal studentklassisker tillägnad min kära mor, som enligt legenden levt på denna rätt under sin tid som student.

Dagens husman: Stekt fläsk med potatismos och lingonsylt.

My bed is my island

Kärleken har flyttat in till gästrummet, det ligger kläder överallt och dammråttorna springer i kapp längs med golvlisterna. Sovrummet har aldrig varit så äckligt som det är nu, ett tag övervägde jag att lägga upp en bild men då kommer väl aldrig mina vänner hit mer. Här ligger jag och min vapendragare Macke och halvsover hela dagarna, snarkar och snorar om vartannat. Jag ligger och väntar på genombrottet, likt fåglarna sjunger för våren utanför mitt fönster väntar jag. Då sängkläder skall bytas, täcken vädras och hejdå tandborsten som är en sanitär olägenhet. Den älskade dammmsugaren skall få komma fram ur sitt vinteride and work my floor. Men just nu känns det som en avlägsen tid. Dricka sprite med sugrör och lyssna på Kallabalik hos morfar Prosten lockar mer. Macke stormtrivs däremot, enligt honom finns det inget bättre än att ligga i sängen hela dagarna och käka överblivna smulor bland lakanen.





Dagens låt: My moon my man- Fiest

The Blood Arm featuring Anais

Fantastiskt bra låt som gör en glad trots halsfluss

V.I.P-kort

Agda 96 år bruten höft har ett, Ingvar 79 år prostatacancer har ett och jag har såklart ett. V.I.P-kortet inom svensk sjukvård: frikort. Synd bara att man inte får gå före i kön för det, men gratis är det. Sverige är helt fantastiskt, för ynka 950 kronor får man tillgång till allt vad sjukvården har att erbjuda. Jag undrar just hur de tänkte när de gav Malin a.k.a världens hyopokondriker nyckeln till skafferiet. Efter aneurysm i knät och diverse andra akuta besök så var det en omgång halsfluss som gav mig kortet. Halsfluss är inte direkt party. Jag ligger hellre däckad i feber än att ligga och inte kunna svälja mitt eget saliv. Usch och fy! Men penicilin (tack Alexander Fleming) botar och nu är har jag iallfall tagit mig ur sängen. Dagen har för det mesta tillbringats i sängen med den gamla julkalendern Trolltider, fantasktisk julkalender. SNS bedrev byteshandel och bytte en sprite mot en kopp kaffe. Men resten av tiden har spenderats i sängen. Såg ett avsnitt Oprah, gäst Tom Hanks, och konstaterade att honom skulle jag allt vilja ha i släkten. En riktig mysfarbror som "both know how talk like a man, but tell a story like a lady" som Oprah uttryckte det. Jag gillar inte Oprah, gästerna får aldrig prata färdigt och hon avslutar alltid meningarna åt dem. Stackas Cindy Crawfoord visste knappt ut eller in när hon skulle baka sin fantastiska jordgubbspaj och Oprah avbröt henne hela tiden. Usch.

Dagens låt: Lullaby- The Cure